....fortsättning....

Tillsammans med barnmorskan kom vi fram till att jag var i sjätte veckan och jag mådde verkligen skit. Kämpade verkligen för att klara av att jobba. Mådde illa hela tiden. Kände mig äcklad av allt och jag menar verkligen allt, mina arbetskamrater, lukterna på jobbet, hemma, min sambo. Jag kunde inte ens titta på honom när han duchade, kunde inte krama honom för han luktade ju. ( han luktar alltid gott, annars) Det var skitjobbigt att borsta tänderna, tvätta håret jag allt. Jag gick ner i vikt. Min sambo hade verkligen tålamod. Han gjorde sitt bästa.....ville vara hjälpsam och iochmed att jag inte klarade av att laga mat så vill hen göra det. Han ansträngde sig verkligen men att laga mat ....med en massa kryddor......sånt som man absolut inte vill ha när man mår som man mår....han förstod nog inte riktigt att jag mådde så dåligt. Kunde vakna mitt på nätterna och känna att jag bara ville spy. Jag levde på toaletten. Vi lyssnar ju mycket på musik, så en del låtar som jag lyssande mycket på den tiden kan få mig att må illa ( även fast det gått fem år nu). Det var verkligen skikjobbigt. Inte nog med det....jag hade ju bara jobbat i någon månad så vi hade ju inte så bra ställt, min kille hade inte heller det bäst betalda jobbet, så först skulle vi inte behålla barnet, men vi ändrade oss. ( och det är ju klart det bästa vi gjort) .....men jag blev av med jobbet. Jag hade varit frånvarade så mycket...men jag brydde mig inte, klart jag funderade på o stämma osv...för jag kände det som diskrimination, men men...Dessutom så bodde vi inte själva, vi bodde med min mamma och hennes kille...i vardagsrummet. Men fan den som ger sig. Vi började söka lägenhet och fick en ganska så fort. Vi flyttade med det lilla via hade ( som inte alls var mycket) Det enda vi hade när vi flyttade var en säng som vi köpt begagnad, vårt marsvin, kläder, vi fick en begagnad soffa och en byrå. Några få tallrikar och glas. Vi brukde sitta vid på golvet och äta maten. Men men......tiden gick jag vi började köpa lite saker....när vi väl hade råd. Jag mådde ille t om månad sex. Så småningom hade vi även fått ett matbord och fyra stolar, gardiner och annat som man vill ha till sitt hem. Mina föräldrar hjälpte oss att köpa saker till vår dotter. När hon väl föddes blev jag lite deprimerad, jag tyckte så synd om henne som skulle bo me "fattiga" föräldrar. Det var ju inte alls så jag hade tänkt o ha barn. Men iallafall...tiden gick, min kille ansträngde sig verklgien för att söka nytt jobb och jag var ju mammaledig, gick mycket till öppna förskolan. Min kille fick ett nytt jobb och jag sökte in till lärarhögskolan. Jag hade även jobbat som vikarie på en förskola och har allltid gillat det. Men trodde aldrig jag skulle komma in....men men....jag kom in!!!! Jobbade samtidigt som jag pluggade. Nu jobbar jag på en underbar förskola med underbara barn och trivs bra. Nu kan vi även åka utomlands, spara pengar både till oss själva och vår dotter. Vi har verkligen kämpat...nu kämpar vi med att få ett till barn....bara vänta och se....ska nog göra test om ca 3 dagar, på onsdag!!"! Vi hörs....kram