fortsätter vara skit

Som jag skrev i inlägget igår hör han nästan aldrig av sig men ett godmorgon sms får jag ALLTID. I morse hade jag inte fått något alls.

Försökte prata med min mamma om det här men det var ju ingen ide alls. Noll förståelse över huvudtaget. Det är tydligen inte okej att bråka om man ska ha barn tillsammans. Jag blir bara mer ledsen..

Vi bråkar aldrig så att vi kan ha ett tjafs en gång där jag väljer att istället spendera min helg med mina vänner tycker jag bör vara okej och accepterat? Alla par bråkar, bara för att man väntar barn kan man inte undvika allting som kommer i ens väg. Hon bör förstå att det lättare kan bli tjafs nu också när man som par har mycket mer att tänka på och jag har mycket hormoner som spökar.

Jag vet som sagt inte var jag och min sambo är på väg. Det är inte likt honom att vara så nonchalant. Bråkar vi så ringer han alltid tills jag svarar, vill alltid ordna upp saker och ting och blir faktiskt alltid helt förtvivlad vad det än gäller. Men nu är han iskall.. Igår skrev han bara att han inte hade tid och skulle sova. Så har han aldrig gjort. Och jag har alltid fått vaknat upp till ett fint sms där han hoppas på att allt ska vara löst eller liknande, och att han älskar oss.

Jag är så jävla tankesprid och det tär på mig så in i helvete. Jag vill bara ringa honom och höra hans röst, men ändå inte. Jag vill skita i han totalt men kan inte det heller. Men det som sätter sig i mitt huvud är hennes jävla röst som frågar om hon ska väcka honom! Gör man så med en arbetskollega som är förlovad,sambo och ska bli pappa? Jag vet inte men så har jag aldrig varit med mina kollegor. Jag blir så förbannad och ledsen och kan inte hjälpa att tycka jag har rätt till dom här känslorna. Det hade inte alls varit såhär om inte den där kärringen kunde ge fan i att fråga min sambo om han vill att hon väcker honom!