Fortsätt kämpa på...

Jag har nu vetat om i två veckor att jag väntar "lilla grisen". Jag är konstant orolig över att få missfall, fast jag känner ändå att det är den här gången det gäller, det kommer att bli! Men jag bör inte tänka så än, vågar inte vara optimistisk och jag orkar inte tänka att det inte kommer bli. Vill bara våga känna lyckan! Massa minnen väcks till liv... jag hade precis lyckats börja leva mitt liv igen, skaffat nytt jobb och inte känna konstant sorg hela tiden när jag fick reda på att jag var gravid igen. Jag fick ett missfall i augusti förra året. Bebisen kommer verkligen när man är som minst förberedd och har slutat att försöka.

Men jag viskar till min lilla; Fortsätt kämpa!

Dag för dag...