Förstå vart du står...

Då är det bara ca 5 veckor kvar til BF och jag vill bara att tiden ska gå fort nu så att jag kan börja röra mig som folk igen, och inte känna att jag behöver en lyftkran för att ta mig ur soffan eller sängen. Det känns riktigt tungt nu och det enda jag kan göra för att slippa smärtan i ryggen är att ligga på sidan. och det börjar bli jobbigt de med. Var ute på en kort cykeltur i Söndags och efter det så skippar jag nog vykeln i fortsättningen eftersom det satte igång kraftiga förverkar som höll i sig i 10 min och var borta i 10 och sen kom tillbaka.

Och jag har även varit hos barnmorskan några ggr sen sist jag skrev och det ser bra ut, dock har J lyst med sin frånvaro han var inte ens med på studiebesöket på BB och förlossningsavd. Vilket jag tycker är riktigt dåligt av honom. Han börjar verkligen visa sitt rätta jag nu och kommer med ursäkter och bortförklaringar hela tiden och mest är det hans jobb. Om han bara kunde berätta för sin boss att han ska besöka BB så tror jag säkert att han skulle få ledigt, men han vill juh inte de tydligen. Han gör inget för att få ledigt. Och det senaste och det dummaste han sagt var att " om jag har 10 pappadagar att ta ut ska jag vara glad om jag kan ta ut 5 av dom" Men hallå!!!! du har rätt att ta dom dagarna efter förlossningen och det kan inte nån boss neka en anställd, sen om bossen inte har anställt nån att göra jobbet medans J inte är där så är det juh hans problem. Blir så jävla sur... Jobb är viktigt men det är fan inte allt, det kan inte vara allt när man satt ett barn till världen... Men det fattar inte J han jobbar mer än gärna.. Har sån jävla lust att sätta den jäveln på pottkanten och verkligen göra livet surt för honom... Jag är jätte glad över att ha hans mammas stöd men jag behöver juh ha hans stöd också, han ska juh inte tro att jag kommer låta hans mamma ta ansvaret åt honom... Nä fy nu skiter jag i ALLT snart. Har till och med gått ner i vikt de senaste 2 veckorna för jag mått så dåligt pga honom....