Första inlägget

Nu gör jag mitt första inlägg i dagboken. Julia heter jag och är 24 år. Jag har en dotter född i augusti 2010 och nu en liten påväg, bf 01.03.2015. Känns så spännande. Det känns som de var så längesen jag var gravid men ändå kommer man ihåg vissa saker så tydligt. Tyvärr kommer jag mest ihåg de mindre bra sakerna (med att vara gravid).

Jag fullkommligt älskade den första bebis-tiden med att gå upp tidigt på morgonen med bebisen och kolla lite på nyhetsmorgon och amma och lära känna varandra. De första lugnet på morgonen var något jag njöt av. Kan då tillägga att jag i vanliga fall har ett hemskt morgonhumör och kan nog liknas med en eldsprutande drake. Men inte då.

Jag har haft (tycker personligen att de känns bättre) ett fruktansvärt humör pga. hormoner. Förra graviditeten var jag lipig. Räckte med minsta lilla så kom tårarna. Nu flyger jag i taket om någon går för sakta över övergångstället. Vilket känns hemskt. Stackars alla runt omkring mig. Den enda som jag har tålamod med är min dotter. Till den mån som normala mammor har tålamod med sina barn som är inne i lite trots då och då. Men de är väl tur att de är henne jag har tålamod med iaf? Mer synd är det om min stackars sambo...

Kommer du nära fräser jag och rör du är du död. Ingen som helst sexlust. Är så avundsjuk på alla som har sexlust och känner för att ligga nästan 3 ggr om dagen. Måste vara en dålig flickvän. Orkar inte med beröring alls. Och kan tycka det är jobbigt om en puss blir för blöt. Åh andra trimestern kom snart!!!

Nu är jag tillbaka på jobbet efter semestern, vilket var precis på håret. Inte lika trött och illamående längre. Tur att jag är själv på kontoret första veckan så jag kan mjukstarta och gå och knapra knäcke ifred.

Ha en underbar dag!

/Kontorsmonstret.