Första inlägget...
jose8104 · 2013-02-02 · 389 visningar
Första gången jag skriver här. Mycket har redan hänt men ska försöka sammanfatta:
Vecka 2
Äggplock och återföring på RMC i Malmö. Äggplocket gick bra och vi fick ut fler ägg än vid tidigare försök, 11 st. Vi fick besked om att man lyckats befrukta 6 st ägg. Vid insättningen fick vi ta ställning till om vi ville sätta in ett eller två embryon vilket inte var ett lätt beslut men vi bestämde oss för att sätta in två.
Vecka 3
Jobbig väntan. Väldigt svullen mage och mer ömt än vid tidigare försök. Mitten på veckan börjar jag känna mig väldigt törstig. Slutet på veckan börjar jag äta mer och känna mig väldigt sugen på framförallt kött. Börjar också få lite värk i nedre delen av magen. Som mensvärk.
Vecka 4
I helgen fuskade vi med ett test som visade svagt positivt. Vi köpte ett Clearblue digital och testade på måndagen och fick positivt. På tisdagen tog vi blodprov i Malmö och fick äntligen bekräftat att det var positivt.
Mår hyfsat men är extremt hungrig, törstig och tung i huvudet.
Vecka 6
Har tappat aptiten. Börjar må illa och på tisdagen får jag fruktansvärda smärtor i nedre delen av magen. Är säker på att det är kört men ingen blödning kommer. Vi ringer sjukvårdsupplysningen som rekommenderar oss att åka in pga de starka smärtorna. På vägen in börjar det släppa men vi skriver ändå in oss på gynakuten. De tar prover som inte visar något konstigt. De undrar om vi vill stanna kvar och göra UL vilket vi bestämmer oss för att göra. På UL ser läkaren ett embryo och hon är ganska säker på att hon ser hjärtslag. Lättnad!
Vecka 8
Dags för UL på RMC i Malmö. Olidligt nervös. Men UL visar ett embryo med hjärtslag och allt ser normalt ut. Läkaren är ganska säker på att där bara är ett embryo vilket innebär att det andra inte klarat sig.
Mår fortfarande väldigt illa och har svårt för att äta. Blir äcklad av nästan all mat och när jag tuggar får jag ofta kräkreflex. Är extremt trött och brösten är ömma.
Vecka 9-10
Mår fortfarande ganska dåligt men det går upp och ner. Vissa dagar är bättre än andra. Kräker ofta på morgonen men det är mest luft som kommer upp. Man är fortfarande orolig för missfall. I och med att man mår dåligt och känner oro är det svårt att tänka positivt. Man känner sig mest deppig.
Vecka 12
UL och KUB-test på Emma Ultraljudsklinik i Malmö. Har längtat såå efter detta och är jätte nervös innan. Men det går bra och allt ser jätte bra ut. Heelt fantastiskt att få se bebisen och den rör sig riktigt mycket. Så himla häftigt! NUPP-testet var normalt så nu måste vi bara vänta på svar på blodprov. Vi firar genom att köpa första klädesplagget till barnet samt lite mammakläder till mig. Min mage har varit svullen länge så nu var det dags för mammabyxor. Blus och löst sittande tröja köptes också eftersom vi inte vill berätta för alla än och magen syns även om det inte beror så mycket på bebisen än.
Börjar väl ha fler bra dagar utan illamående men har börjat få väldigt mycket finnar både i ansiktet, på halsen, bröstet och ryggen. Kan äta men inte så mycket åt gången. Efter UL känner man sig mycket gladare och mer positiv.
[image1]
Vecka 13
Kollar posten varje dag men får tillslut provsvaret via email. Ännu en lättnad! Risken för Downs syndrom är 1: 10 000. Över 300 räknas inte som förhöjd risk.
Jobbigt med alla finnar men så länge man vet vad det beror på känns det okej. Inte kul att se sig i spegeln utan smink men inget man går och tänker på jätte mycket.
Är väldigt sugen på frukt och inte bara bananer som jag levt på de senaste veckorna utan äpplen, clementiner och annan saftig frukt.
Vecka 14
Efter provsvaren meddelar jag min chef att det är ok att berätta för berörda. Jag berättar för de i mitt team som inte redan vetat om det. Känns skönt när fler vet varför man inte är på topp men samtidigt fortfarande lite läskigt att berätta. Om det skulle hända nåt.
Börjar på gravidyoga. Känns jätte skönt. Bra träning och det känns bra att aktivt förbereda kroppen för förlossning. Är ju inte direkt vältränad. De flesta är mycket längre gångna än mig men jag hoppas hinna med ytterligare en kurs innan det är dags.
Är hungrig och törstig på morgonen även om jag fortfarande mår illa innan jag ätit nåt. Får stanna hemma från jobb i två dagar eftersom jag får huvudvärk och mår illa. Behöver ta det lugnt och vila vilket inte går på jobb.
Vecka 15
Nu går tiden mycket snabbare. Börjar må bättre och börjar känna mig mer hungrig igen. Går hela tiden och äter och dricker på jobb. Frukt, mackor och annat. Försöker hålla mig till nyttiga saker. Pringles chips är dock svårt att låta bli.
Magen börjar kännas "riktig" nu och inte bara luft. På morgonen ibland känner man en hård bula vilket jag tror är livmodern som trycks ut när blåsan är full.
Igår kände jag vid två tillfällen något konstigt fladdrande, kittlande i nedre delen av magen. Både gångerna efter att jag ätit. Vet inte om det är bebisen men det är nåt jag inte känt innan i alla fall.
Vecka 2
Äggplock och återföring på RMC i Malmö. Äggplocket gick bra och vi fick ut fler ägg än vid tidigare försök, 11 st. Vi fick besked om att man lyckats befrukta 6 st ägg. Vid insättningen fick vi ta ställning till om vi ville sätta in ett eller två embryon vilket inte var ett lätt beslut men vi bestämde oss för att sätta in två.
Vecka 3
Jobbig väntan. Väldigt svullen mage och mer ömt än vid tidigare försök. Mitten på veckan börjar jag känna mig väldigt törstig. Slutet på veckan börjar jag äta mer och känna mig väldigt sugen på framförallt kött. Börjar också få lite värk i nedre delen av magen. Som mensvärk.
Vecka 4
I helgen fuskade vi med ett test som visade svagt positivt. Vi köpte ett Clearblue digital och testade på måndagen och fick positivt. På tisdagen tog vi blodprov i Malmö och fick äntligen bekräftat att det var positivt.
Mår hyfsat men är extremt hungrig, törstig och tung i huvudet.
Vecka 6
Har tappat aptiten. Börjar må illa och på tisdagen får jag fruktansvärda smärtor i nedre delen av magen. Är säker på att det är kört men ingen blödning kommer. Vi ringer sjukvårdsupplysningen som rekommenderar oss att åka in pga de starka smärtorna. På vägen in börjar det släppa men vi skriver ändå in oss på gynakuten. De tar prover som inte visar något konstigt. De undrar om vi vill stanna kvar och göra UL vilket vi bestämmer oss för att göra. På UL ser läkaren ett embryo och hon är ganska säker på att hon ser hjärtslag. Lättnad!
Vecka 8
Dags för UL på RMC i Malmö. Olidligt nervös. Men UL visar ett embryo med hjärtslag och allt ser normalt ut. Läkaren är ganska säker på att där bara är ett embryo vilket innebär att det andra inte klarat sig.
Mår fortfarande väldigt illa och har svårt för att äta. Blir äcklad av nästan all mat och när jag tuggar får jag ofta kräkreflex. Är extremt trött och brösten är ömma.
Vecka 9-10
Mår fortfarande ganska dåligt men det går upp och ner. Vissa dagar är bättre än andra. Kräker ofta på morgonen men det är mest luft som kommer upp. Man är fortfarande orolig för missfall. I och med att man mår dåligt och känner oro är det svårt att tänka positivt. Man känner sig mest deppig.
Vecka 12
UL och KUB-test på Emma Ultraljudsklinik i Malmö. Har längtat såå efter detta och är jätte nervös innan. Men det går bra och allt ser jätte bra ut. Heelt fantastiskt att få se bebisen och den rör sig riktigt mycket. Så himla häftigt! NUPP-testet var normalt så nu måste vi bara vänta på svar på blodprov. Vi firar genom att köpa första klädesplagget till barnet samt lite mammakläder till mig. Min mage har varit svullen länge så nu var det dags för mammabyxor. Blus och löst sittande tröja köptes också eftersom vi inte vill berätta för alla än och magen syns även om det inte beror så mycket på bebisen än.
Börjar väl ha fler bra dagar utan illamående men har börjat få väldigt mycket finnar både i ansiktet, på halsen, bröstet och ryggen. Kan äta men inte så mycket åt gången. Efter UL känner man sig mycket gladare och mer positiv.
[image1]
Vecka 13
Kollar posten varje dag men får tillslut provsvaret via email. Ännu en lättnad! Risken för Downs syndrom är 1: 10 000. Över 300 räknas inte som förhöjd risk.
Jobbigt med alla finnar men så länge man vet vad det beror på känns det okej. Inte kul att se sig i spegeln utan smink men inget man går och tänker på jätte mycket.
Är väldigt sugen på frukt och inte bara bananer som jag levt på de senaste veckorna utan äpplen, clementiner och annan saftig frukt.
Vecka 14
Efter provsvaren meddelar jag min chef att det är ok att berätta för berörda. Jag berättar för de i mitt team som inte redan vetat om det. Känns skönt när fler vet varför man inte är på topp men samtidigt fortfarande lite läskigt att berätta. Om det skulle hända nåt.
Börjar på gravidyoga. Känns jätte skönt. Bra träning och det känns bra att aktivt förbereda kroppen för förlossning. Är ju inte direkt vältränad. De flesta är mycket längre gångna än mig men jag hoppas hinna med ytterligare en kurs innan det är dags.
Är hungrig och törstig på morgonen även om jag fortfarande mår illa innan jag ätit nåt. Får stanna hemma från jobb i två dagar eftersom jag får huvudvärk och mår illa. Behöver ta det lugnt och vila vilket inte går på jobb.
Vecka 15
Nu går tiden mycket snabbare. Börjar må bättre och börjar känna mig mer hungrig igen. Går hela tiden och äter och dricker på jobb. Frukt, mackor och annat. Försöker hålla mig till nyttiga saker. Pringles chips är dock svårt att låta bli.
Magen börjar kännas "riktig" nu och inte bara luft. På morgonen ibland känner man en hård bula vilket jag tror är livmodern som trycks ut när blåsan är full.
Igår kände jag vid två tillfällen något konstigt fladdrande, kittlande i nedre delen av magen. Både gångerna efter att jag ätit. Vet inte om det är bebisen men det är nåt jag inte känt innan i alla fall.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.