Första gången

Hej.

Första gången som sagt som jag skriver här. Allt står verkligen still just nu. JAg har liksom inte riktigt skrivit av mig om min graviditet och hur jag känner förutom i boken till barnet som jag håller på med. Det har verkligen varit en lång resa hit, med mycket funderingar, oro, glädje. Men en sak står alltid fast och det är att jag ser så mycket fram emot detta älskade barn som ska komma. Ett riktigt kärleksbarn. Jag och min kille har varit tillsammans i snart 8½ år och vi är fortfarande lika kära så detta kändes faktiskt som ett naturligt steg när vi fick reda på det. Pojke eller flicka, spelar ingen roll bara det är friskt i alla bemärkelser, har tio fingrar och tio tår är jag nöjd.

Men men i dag är det iaf vecka 12+3 och jag försöker nu att njuta till fullo, lite mindre ängslig än tidigare. Jag mår faktiskt ganska bra, lite illamående till och från men en enorm trötthet som är ihållande. Jag ska verkligen inte klaga då det finns dom som har det betydligt värre än jag.

Nä nu måste jag för övrigt sätta fart här hemma om det ska hända något. Dusch och morgonpromenad med vovven kallar, sedan blir det väl städning och en vända till outlet.