Första dagen
Pernilla_109 · 2013-03-12 · 316 visningar
Då började inskolningen idag, Simon rykte det var jätteroligt men han är lite avvaktande, satt inte med de andra barnen utan ville mest springa runt. Det tar väl lite tid innan det slutar vara spännande och nytt. Det var en liten tjej som fyllde år också så han fick en isglass, bra ställe det där. Fanns en liten kille som var lika gammal som Simon och också tyckte att grävmaskiner är bäst. Sen lärde han alla barnen att säga bam bam, fem glada skitar som springer omkring och bammar bollar i golvet jättekul att se. Hoppas han lär sig lite nya ord nu också, kan ju lätt bli lite tröttande med mamma, bam, brum och oj hela dagarna.
Pratade med chefen också så vi bestämde träff veckan innan jag kommer tillbaka, lite nervöst blir det nu. Trodde jag hade släppt det mesta men fjärilarna kom tillbaka. Jag ha ju haft problem med ämnesomsättningen och faktiskt inte mått bra alls sen Simon föddes. Tog sex månader innan jag fattade att det inte var normalt att kräkas varje dag och må illa. Sen fick jag mediciner oc de hjälpte väldigt fort. Nu ha jag varit utan mediciner i en månad och jag mår så bra, fattar inte hur jag fungerat innan. Jag har mått dåligt både fysiskt och psykiskt, känt mig väldigt paranoid. Varje gång jag sagt något till någon så har jag fått ångest efter om de tolkat det på fel sätt om de tycker jag är knäpp och elak. Har legat vaken på nätterna och ältat sånt som hänt på jobbet för tre år sedan. Kort sagt så har jag mått skit. Nu känner jag äntligen mig normal men lite av ångesten hänger kvar men jag får väl berätta för chefen hur jag har haft det och hur jag fortfarande mår och att vi har en öppen kommunikation om det.
Känns som om jag kommer bli en bättre person och en bättre mamma av att komma tillbaka till jobbet. Jag börjar klättra på väggarna här hemma, gick lättare när vi hade mammagruppen att umgås med men de har ju börjat jobba allihop. Försöker hitta på lite roliga utflykter men det är ju så förbaskat kallt.
Blev väldigt långt det här och skriver på ipaden så styckeindelningen funkar säkert inte. Nu tillbaka till mitt beroende candy crush!
Pratade med chefen också så vi bestämde träff veckan innan jag kommer tillbaka, lite nervöst blir det nu. Trodde jag hade släppt det mesta men fjärilarna kom tillbaka. Jag ha ju haft problem med ämnesomsättningen och faktiskt inte mått bra alls sen Simon föddes. Tog sex månader innan jag fattade att det inte var normalt att kräkas varje dag och må illa. Sen fick jag mediciner oc de hjälpte väldigt fort. Nu ha jag varit utan mediciner i en månad och jag mår så bra, fattar inte hur jag fungerat innan. Jag har mått dåligt både fysiskt och psykiskt, känt mig väldigt paranoid. Varje gång jag sagt något till någon så har jag fått ångest efter om de tolkat det på fel sätt om de tycker jag är knäpp och elak. Har legat vaken på nätterna och ältat sånt som hänt på jobbet för tre år sedan. Kort sagt så har jag mått skit. Nu känner jag äntligen mig normal men lite av ångesten hänger kvar men jag får väl berätta för chefen hur jag har haft det och hur jag fortfarande mår och att vi har en öppen kommunikation om det.
Känns som om jag kommer bli en bättre person och en bättre mamma av att komma tillbaka till jobbet. Jag börjar klättra på väggarna här hemma, gick lättare när vi hade mammagruppen att umgås med men de har ju börjat jobba allihop. Försöker hitta på lite roliga utflykter men det är ju så förbaskat kallt.
Blev väldigt långt det här och skriver på ipaden så styckeindelningen funkar säkert inte. Nu tillbaka till mitt beroende candy crush!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.