Första besök hos BM
soulara · 2014-01-17 · 259 visningar
För en vecka sen var vi på första besöket hos barnmorskan. Det var verkligen vad jag behövde! Min oro reducerades med säkert 90% efter besöket, och då pratade vi bara. Det kändes verkligen skönt.
Vi fick några milstolpar med datum, det känns ju mycket lättare att ha några datum att se fram emot och kunna pricka av. I tisdags (v. 10+1) tog jag blodprover inför KUB. Nästa vecka på onsdag (v. 11+2) ska jag träffa en läkare eftersom jag bara har en fungerande njure. Veckan efter det, den 30/1 när jag alltså kommer vara i vecka 12+3 ska vi göra ultraljudet för KUB. Jag ser verkligen fram emot att få se bebisen igen! Jag vill se att hjärtat slår och allt är bra. Det känns som ett jätteviktigt datum.
Senaste veckan har jag mått ganska dåligt, jag tror inte det har med graviditeten att göra för jag har haft ont i nacke, rygg och ben på vänster sida som har gett mig huvudvärk i flera dagar i rad. Jag har bara jobbat och sovit, ingenting annat. Det har varit riktigt jobbigt och jag har äntligen bokat tid hos en sjukgymnast som jag hoppas kan hjälpa mig med det här. Jag borde ha tagit tag i det för längesen för jag tror det är något med spänningar i musklerna som gör att jag har så mycket huvudvärk och migrän, så har det varit i flera år. Men äntligen tar jag tag i det.
Annars har jag mått lite upp och ner när det kommer till graviditetssymptom. Jag har haft problem med matsmältningen som vanligt så magen har varit trög och jobbig, men det är jag van vid nu och det kan jag verkligen leva med. Jag har som sagt varit fruktansvärt trött, och sovit så fort jag kommit hem från jobbet. Barnmorskan sa att jag måste äta järn, så jag har köpt tabletter och det kanske kan hjälpa lite mot tröttheten? Jag har varit grymt hungrig också!
PÅ kvällskvisten har jag mått lite illa igen, ibland. Just nu i skrivande stund mår jag illa. Men jag känner inte för att äta nåt och vet inte riktigt vad jag vill faktiskt, en ganska vanlig känsla på sista tiden. Väntar på att S ska komma hem så kan vi kanske äta nåt tillsammans.
Min älskade S har förresten fortsatt att bevisa att han är världens bästa och tålmodigaste. Han verkligen fattar att han måste stå ut med mitt gnäll (tyvärr gnäller jag nog mer än vad jag vill och tror att jag gör) och att jag behöver honom. Jag känner verkligen att han är jätteviktig, jag behöver hans närhet och uppmärksamhet och förståelse mycket mer än vad jag trodde. Och han ger mig allt det. Han kommer vara ett jättebra stöd under hela graviditeten och bli världens bästa pappa! Jag ska bara försöka att visa uppskattning till honom lite mer....
Vi fick några milstolpar med datum, det känns ju mycket lättare att ha några datum att se fram emot och kunna pricka av. I tisdags (v. 10+1) tog jag blodprover inför KUB. Nästa vecka på onsdag (v. 11+2) ska jag träffa en läkare eftersom jag bara har en fungerande njure. Veckan efter det, den 30/1 när jag alltså kommer vara i vecka 12+3 ska vi göra ultraljudet för KUB. Jag ser verkligen fram emot att få se bebisen igen! Jag vill se att hjärtat slår och allt är bra. Det känns som ett jätteviktigt datum.
Senaste veckan har jag mått ganska dåligt, jag tror inte det har med graviditeten att göra för jag har haft ont i nacke, rygg och ben på vänster sida som har gett mig huvudvärk i flera dagar i rad. Jag har bara jobbat och sovit, ingenting annat. Det har varit riktigt jobbigt och jag har äntligen bokat tid hos en sjukgymnast som jag hoppas kan hjälpa mig med det här. Jag borde ha tagit tag i det för längesen för jag tror det är något med spänningar i musklerna som gör att jag har så mycket huvudvärk och migrän, så har det varit i flera år. Men äntligen tar jag tag i det.
Annars har jag mått lite upp och ner när det kommer till graviditetssymptom. Jag har haft problem med matsmältningen som vanligt så magen har varit trög och jobbig, men det är jag van vid nu och det kan jag verkligen leva med. Jag har som sagt varit fruktansvärt trött, och sovit så fort jag kommit hem från jobbet. Barnmorskan sa att jag måste äta järn, så jag har köpt tabletter och det kanske kan hjälpa lite mot tröttheten? Jag har varit grymt hungrig också!
PÅ kvällskvisten har jag mått lite illa igen, ibland. Just nu i skrivande stund mår jag illa. Men jag känner inte för att äta nåt och vet inte riktigt vad jag vill faktiskt, en ganska vanlig känsla på sista tiden. Väntar på att S ska komma hem så kan vi kanske äta nåt tillsammans.
Min älskade S har förresten fortsatt att bevisa att han är världens bästa och tålmodigaste. Han verkligen fattar att han måste stå ut med mitt gnäll (tyvärr gnäller jag nog mer än vad jag vill och tror att jag gör) och att jag behöver honom. Jag känner verkligen att han är jätteviktig, jag behöver hans närhet och uppmärksamhet och förståelse mycket mer än vad jag trodde. Och han ger mig allt det. Han kommer vara ett jättebra stöd under hela graviditeten och bli världens bästa pappa! Jag ska bara försöka att visa uppskattning till honom lite mer....
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.