Försöker dölja min SORG!

Hej alla.

Vill igentligen bara krypa ihop & gråta som ett barn!! Vill att allt ska bli som det varit & få fredagen ogjord.. Försöker dölja min sorg för alla men ibland brister jag.. MIN.... Min alldeles egna hund finns inte längre. Min underbara vän & första "barn".. När jag går upp för trappan & ska lägga mig väntar jag en sekund på ljudet från hundtassar efter mig... Men inget händer.. Inne i sovrummet brukade en knöl bildats i sängen där en hon krupit in & myser.. Fanns ingen hund som njöt så mkt av livet som HON.. Jag är rädd att jag aldrig kommer hitta en sån underbar hund igen.. Aldrig igen...

Har tagit in vår jakthund nu på kvällen för att dämpa saknanden av Doris men han vill man mest bli av med då han aldrig kan slappna av eller bara sitta breve en & njuta av livet.. Nää han ska hoppa, slicka, skälla & vara allmänt jobbig.. Jaja han är då iaf sällskap.

Nää nu ska jag & mitt ledsna ansikte göra oss klara för att se en film i sovrummet.

Kramar