Förslossning del 2
Liljaabc · 2014-04-03 · 395 visningar
NU var vi på väg, Jag lyckas med sakta lunkandes steg ta mig till bilen, när vi börjar åka så säger jag. Jag är nog bara öppen 2 cm och kommer att bli hemskickad igen. Jag hade tänkt mig förlossningssmärtan såhär att för farje cm man öppnades så skulle det göra ondrae och ondare 1-2 cm aj, 3-4 com aj aj och 10 cm JAG DÖR! typ så, sen skulle krystvärkarna kännas annorlunda men vara lika hemska som vid 10 cm. Oh nu när jag satt i bilen kännde jag att ja det är nog bara 3 cm lite besviken, jag hade önskat att jag var 7 cm när jag kom in. Jag brukar klara smärta ganska bra. När vi kommer fram och precis har parkerat går mitt vatten, med tunga och väldigt blöta steg går jag till förlossningsavdelningen. Vi får ett rum fort och jag står och hänger mig över sängen och barnmorskan pratar med mig, ok så du har haft värkar sen halv sju, får se det blir det blir 15, 5 timme, Nej jag har haft värkar sen halv sju på kvällen. Jaha bara 3,5 timme och du är förstföderska?
Jaaa, säger jag och märker atthela min kropp trycker på nedåt, detta är inte nått jag kan styra och bler helt förvånad över vad min kropp håller på med. Jag kanske ska undersöka dig säger bm, -Ja vilket bra jobb du har gjort du är helt öppen och barnets huvun ligger här.
Vänta nu Va? helt öppen? nu börjar mina värkar avta och det finns några stunder jag inte har ont. Tiden går och jag står på knä i sängen och andas ocg flåsar. på vägen hänger en klocka som visar att den är 23.00. När tror ni att den kommer frågar min kille bm. Idag hör jag henne säga. Jag har väldigt svårt att först. -Men jag trodde att det skulle göra oindare än det här, säger jag. -inte ofta vi får höra det säger bm.
Det händer inte så mycket i sänen så jag flyttar över till en förlossnongspall, och nu händer det grejer, fast det känns inte som jag gör nåt alls kroppen sköter sig själv. Jag går helt upp imig själv men kan ändå höra dom runtomkrung mig lite svagt. Vad bra du tar i! Men jag tar ju inte i. kroppen bara går av sig själv, tänker jag. kl 23.30 ser min dotter världen för fösta gången (jag som trodde att det skulle bli en kille) och jag är helt chockad över att jag verkligen fött barn. Det var inte i närheten så hemskt som jag trodde, jag var nästan lite besviken att det det inte gjorde ondare. Känns inte som att jag har kan använda meningen: jag har ju fött barn så då borde jag klara av det här. Tycker det är värre att gå till tandläkaren och då har jag inge vidare tandläkarskräck.
Kan säga att det var tack vara andningen och att jag lyckades slappna av och aldrig bli rädd. De gånger jag spännde mig gjode det betydligt ondare.
Jag använde lustgas de sista tre krystvärkarna annars kände jag att jag inte behövde nån smärtlindring. Hoppas nästa förlossning går lika smidigt
Jaaa, säger jag och märker atthela min kropp trycker på nedåt, detta är inte nått jag kan styra och bler helt förvånad över vad min kropp håller på med. Jag kanske ska undersöka dig säger bm, -Ja vilket bra jobb du har gjort du är helt öppen och barnets huvun ligger här.
Vänta nu Va? helt öppen? nu börjar mina värkar avta och det finns några stunder jag inte har ont. Tiden går och jag står på knä i sängen och andas ocg flåsar. på vägen hänger en klocka som visar att den är 23.00. När tror ni att den kommer frågar min kille bm. Idag hör jag henne säga. Jag har väldigt svårt att först. -Men jag trodde att det skulle göra oindare än det här, säger jag. -inte ofta vi får höra det säger bm.
Det händer inte så mycket i sänen så jag flyttar över till en förlossnongspall, och nu händer det grejer, fast det känns inte som jag gör nåt alls kroppen sköter sig själv. Jag går helt upp imig själv men kan ändå höra dom runtomkrung mig lite svagt. Vad bra du tar i! Men jag tar ju inte i. kroppen bara går av sig själv, tänker jag. kl 23.30 ser min dotter världen för fösta gången (jag som trodde att det skulle bli en kille) och jag är helt chockad över att jag verkligen fött barn. Det var inte i närheten så hemskt som jag trodde, jag var nästan lite besviken att det det inte gjorde ondare. Känns inte som att jag har kan använda meningen: jag har ju fött barn så då borde jag klara av det här. Tycker det är värre att gå till tandläkaren och då har jag inge vidare tandläkarskräck.
Kan säga att det var tack vara andningen och att jag lyckades slappna av och aldrig bli rädd. De gånger jag spännde mig gjode det betydligt ondare.
Jag använde lustgas de sista tre krystvärkarna annars kände jag att jag inte behövde nån smärtlindring. Hoppas nästa förlossning går lika smidigt
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.