förlossningstankar

har tänkt på en sak. förlossningen som vi genomgick den 6 sep var väldigt jobbigt. känner nu i efterhand att de

tog hårt på mig. de va ju rätt snurrigt inne på förlossning från att vi kom hem tills vi kom där ifrån

vi kom ju in vid 19-20 ( 5sep) tiden minns ej exakt. fick göra en undersökning när jag kom in en undersökning som visade att

tv 1 låg väldigt långt ner och att hon kunde känna fostersäcken. var öppen 4 cm. ( hade inte ens ont) efter undersökningen

fick jag gå på toaletten medans jag väntade på att dom skulle komma med en rullstol ( fick inte gå tillbaka till rummet

som lågg 10 meter bort

kom tillbaka till förlossningsrummet.. blev tvingad till att ligga ner hela tiden för dom skulle försöka bromsa upp

allting och eftersom att ja va öppen så mkt så fick jag inte gå eller resa mig från sängen för risken fanns att vattnet

skulle gå.. dom sa att dom skulle försöka bromsa upp mig tills på måndagen ( de va onsdag när vi kom in den 5 sep)

kände : va fan ska jag ligga här som en grönsak i 4 dagar .. ( kanske 5) men men iaf dom körde en ctg kurva hela kvällen

var väldigt jobbigt .. så fort man hade somnat kom de in nån så man vaknade igen. för att antingen göra ultraljud eller

för att ta blodprov vid 23 så släckte dom ner så vi skulle kunna sova lite

kl 0200 (torsdagen) vaknade jag av att jag trodde att jag kissat på mig. jag ringde på klockan och en sköterska kom in.

sa till henne att ja har kissat på mig. men de känns som de inte tar slut de rinner hela tiden :S då sa hon att de va inte

kiss , det var vattnet som hade gått. och att de kommer bli bebis idag!

efterdet gick jag nog in i en bubbla. kl 7 på morgonen kom dom in och skulle sätta igång mig istället. :/ från att dom gjort

allt dom kunnat för att bromsa det så satte man igång det. ( men man glömde att dra ut de droppet som skulle stoppa de

då man satte in värkstimulerande. ) jippie. tog nån timme innan dom kom på de. låg o hade värkar o inget hände liksom . kl

10 var det öppet 10 cm och min bm ville att jag skulle börja krysta lite och använda lustgasen för att känna lite hur

de kändes, började väl att ta i mer på allvar vid halv 10 vi hade dragkamp och och testade massa olika ställningar,

jag hade så ont . krystade aktivt i 2.5 timme innan tindra kom ut . innan tindra kom ut va de bara två bm inne på

förlossningen

men när hon nästan va ute kom de in minst ( jag skojar inte 10 människor) alla hälsade o presentera sig. jag minns att jag

tänkte vilka jävla puckon. hur fan ska ja komma ihåg deras namn ? iaf när tindra nästan va ute så stog en sköterska o höll

i min mage. ( för att inte fanny skulle vända sig) det gjorde ju ont att föda fram tindra men de gick ju att genomlida.

men när fanny skulle komma ut ( dom satte en skalpelektrod på hennes huvud) så va jag ju så förbannat öm där nere så

de känndes verkligen som att jag skulle dö.

dom sprang ut med lilla tindra 1405 gr och kontrollerade henne, så va de dags att krysta igen, då gick vattnet , ( när

jag krysta för kung o fosterland) de resulterade i att det kom fostervatten i hela rummet ända bort till andra väggen

i rummet o det var väldigt långt ^^ sköterskerna fick hämta förkläden nån blev helt blöt ;P men när de va dags att trycka

ut fanny så ville jag rent ut sagt DÖ!! jag grät av smärta.. åh va de gjorde ont :/

tillslut va hon ute. vilken lycka dom kom snabbt in med tindra och så la dom båda två på mig kanske i 2 min fick jag se dom

sen va dom tvugna att komma upp till neonatalavdelningen . då va de dags att föda ut moderkakan. gjorde väl ont oxå

efter den va ute fråga dom om ja ville se den. ( nä fy sa jag ) de va en gemensam moderkaka men tindras navelsträng satt

på sidan av kakan istället för att sitta där fannys satt. så det var därför tindra var tillväxthämmad hon fick inte lika

mkt näring

eftersom fanny låg i ansiktsbjudning så rev skalpelektroden upp lite där inne tydligen var det ganska djupt . dom sydde

de va nog värre än att föda barnen^^ jag ville ju förfan bara få stänga mina ben och låta de där ner " vila" liksom

låt mig va. fick sen byta säng och så fick jag in lite mat ( macka och fil) hade ju inte ätit nått sen kl 17 dagen innan ^^

drack ett halvt glas saft under förlossningen , ( fattar inte va jag fick krafter ifrån) sen fick jag vila lite .men jag

ville upp till mina hjärtan med en gång. dom kom ut kl 12:39 o 13:13 men jag fick inte träffa dom förräns kl 18 :/

då fick jag åka upp i sängen till dom. dom va så små och det var många sladdar. de va svårt att ta in. de kändes inte som

mina barn. men så fick jag upp båda två på bröstet och då kunde jag inte hålla tillbka tårarna rann. detta var dom finaste

jag någonsin sätt.

sen dagen efter fick vi byta sjukhus ( från östra till Mölndal) dit flyttar dom barn som inte är sjuka utan barn som bara

ska växa på sig lite. jag sov på mölndals bb en natt. sen fick vi ett rum på neonatalavdelningen. tredje natten fick vi ha

våra tjejer på rummet:) lycka!!

nån vecka efter fick vi åka tillbaka till östra ( fast till drottning silvias barnsjukhus) för att köra ultraljud på tindras

hjärta. där va det hål mellan kammrarna ett hjärtfe som heter (VSD) men även ett litet hål mellan förmaken dvs ( ASD)

inte så kul :/ vi åkte tillbaka och dagarna gick . två veckor efter vi kommit dit va tindra uppe på 1695 gr och vi fick åka

hem :) ( med hemsjukvård) vi har vart o tittat på tindras hjärta två gånger sen vi kom hem.och nu sist fick vi veta att det

kommer bli en operation inom ett par månader.( känns förjävligt)

men samtidigt är jag tacksam över att fanny mår så bra och att hon är så "lätt" att ta hand om. ( de är tindra med) men

jag behöver inte "oroa" mig för fanny.

men iaf allt hände så snabbt de första 3 dagarna (från att vi kom in tills vi kom till mölndal) och känner nu att jag

mår lite dåligt över det. MEN nu är vi hemma och vi kunde inte vara lyckligare. men de som va jobbigt va att jag fick

ha värkar så länge o att dom försökte stoppa de först men sen blev jag "igångsatt" eller a jag fck hjälp på traven..

kände mig väldigt hjälplös. ursh. nästa gång om de blir fler barn så ska jag tvinga till mig ett kejsarsnitt.

( där dom får söva mig först) så det så.. dock var det det underbaraste och mest fantastiska när dom kom ut. och jag

ångrar väl inget direkt ( kanske att jag inte tog nåra smärtlindrande) bara lustgas.

hoppas verklgen inte att jag skrämmer upp nån som snart ska ha barn. för de va verkligen inte min mening kände bara att

behövde skriva av mig. ( blev ett väldans långt inlägg ) ^^ ha en trevlig helg tjejer!