Förlossningstankar...
Jungfru_Maria · 2010-11-01 · 557 visningar
I början av min graviditet vågade jag inte ens tänka på förlossningen, men ju fler veckor som går, desto mer längtar jag efter min lilla son. Jag ser fram emot att träffa honom så mycket att jag faktiskt har börjat längta efter förlossningen.
Jag vet att det kommer att göra hur ont som helst, och min smärtgräns är verkligen inte hög. Men jag tänker positivt och att det bästa som hänt mig kommer ur smärtan. Dessutom litar jag på att personalen vet vad de gör, och att jag kommer att få smärtlindrande om jag behöver det.
Jag har läst en del böcker om förlossning, och känner mig såklart nervös för det emellanåt. Men jag tror att man måste tänka på det goda som smärtan för med sig. Plus att man aldrig kan veta hur det kommer att kännas och vara om man aldrig gjort det förut.
Det är som att sätta sig i den där läskiga karusellen. När det är över vill man säkert bara åka igen.
Dessutom kommer min pojkvän att vara med och hålla mig i handen, och det kommer att göra mig lugnare och mer redo för ett stort, men smärtsamt, äventyr.
Jag vet att det kommer att göra hur ont som helst, och min smärtgräns är verkligen inte hög. Men jag tänker positivt och att det bästa som hänt mig kommer ur smärtan. Dessutom litar jag på att personalen vet vad de gör, och att jag kommer att få smärtlindrande om jag behöver det.
Jag har läst en del böcker om förlossning, och känner mig såklart nervös för det emellanåt. Men jag tror att man måste tänka på det goda som smärtan för med sig. Plus att man aldrig kan veta hur det kommer att kännas och vara om man aldrig gjort det förut.
Det är som att sätta sig i den där läskiga karusellen. När det är över vill man säkert bara åka igen.
Dessutom kommer min pojkvän att vara med och hålla mig i handen, och det kommer att göra mig lugnare och mer redo för ett stort, men smärtsamt, äventyr.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.