Förlossningsdepression trots allt..

Ja då har det konstaterats att jag lider av förlossningsdepression. Nu snart 7 veckor efter Anton kom till världen om konstaterandet efter att familjecentralens psykolog sett mig och börjat prata med mig. Och allt är förlossningensfel. Jag har fått papparollen hemma eftersom jag blev så dålig efter förlossningen och fick gå på starka värktabletter. Detta resulterade i att jag endast matade Anton och Antons pappa fick göra allt annat och ta Anton hela tiden de första 3 veckorna för jag orkade inte. Med mig bara skriker han eller undviker mig helt. Idag var första gången han tittade mig i ögonen utan att skrika och gud va jag fått jobba för det senaste dagarna.

Jag har inte haft tanken att jag skulle lida av förlossningsdepression men när hon började ställa frågor i onsdags började jag förstå hur illa det faktiskt var. Ska dit och prata med henne på onsdag och det känns faktiskt jätte bra och vet inte vad jag skulle göra utan våran familjecentral. Fått så mycket bra tips och råd av dom redan som hjälpt så ser ett ljus i denna tunnel som pågått i snart 7 veckor redan och snart kan även jag säga med hela mitt hjärta att jag älskar min son över allt annat