Förlossningsberättelsen...tillslut.
Peikko · 2012-07-08 · 821 visningar
Allt drog igång den 20/6. Vi åkte in för en bedömning för igångsättning pga alla besvär som jag hade med foglossning, karpaltunnelsyndrom, högt blodtryck och hade samlat otroligt mycket vätska.
När vi kom dit visade det sig att livmoderhalsen var helt utplånad och jag var öppen 2cm. Så det var bara att sättas igång. Dem bestämde sig för att lägga en gel och låta oss sova över i ett eftervårdsrum, så att man kunde ta hinnorna dagen efter.
Låg med hemska regelbundna förvärkar hela natten och fick 2 citidon och värmekuddar. Men inte hjälpte det. Jag sov inte en blund på hela natten.
Klockan 08.00 kom läkaren i igen för att göra en undersökning. Öppen 3cm. Nu skulle de ta hinnorna. Jag blev lite orolig för att inte orka, eftersom att jag inte sovit på hela natten. Men de lovade att bunkra upp med smärtlindring och sa att det inte var några problem. Så det var bara att inga efter doulan, som satt och väntade vid telefonen.
Klockan 09.00 tog BM hål på hinnorna. Vi låg fortfarande kvar på eftervårdsrummet. Vi fick vänta på att ett förlossningsrum blev ledigt, för det var tydligen många som skulle föda denna dagen. Och det skulle ju inte vara några problem med att vänta, eftersom att man som förstagångsföderska i regel öppnar sig 1cm/h.
Värkarna började dundra på med full rulle. Klockan 11.00 tänkte BM sätta in dropp för att stimulera värkarna. Men som tur var begärde min doula att jag skulle undersökas först. För jag var öppen 6cm, så inge dropp här inte. Sista timmen gick i ultraspeed i min hjärna, då jag upplevde den som bara några minuter. Jag bestämde mig för att gå på toa, när värkarna helt plötsligt blev olidliga. Alla kom in till mig på toan och BM insåg att bebis redan var nere vid spinaeknölarna och jag hade inte hunnit få minsta lilla bedövning (och dem som lovade att bunkra upp). Så hon stormade iväg efter aukupunkturnålar, då det inte fanns tid till något annat. Vi låg ju fortfarande kvar på eftervårdsrummet, så folk började att storma in med allt material som behövdes.
Klockan 12.00 var jag öppen 10cm och det var dags att krysta. 8 minuter senare låg lille Arvid (3015g och 49cm) på mitt bröst.
Nu efteråt känner jag mig otroligt stärkt av att ha klarat av en vaginal förlossning utan bedövning (bortsett från nålarna som hann sitta i kanske 10 min). Dessutom något som jag är riktigt stolt över. Och trots all stress som blev på slutet, så upplevede jag min förlossnings som något positivt. Trots att jag haft panik inför förlossningen från det att jag plussade i höstas.
Så blev jag tillslut mamma och kärleken jag känner inför min lille son går inte att beskriva med ord. :-D
(image1)
När vi kom dit visade det sig att livmoderhalsen var helt utplånad och jag var öppen 2cm. Så det var bara att sättas igång. Dem bestämde sig för att lägga en gel och låta oss sova över i ett eftervårdsrum, så att man kunde ta hinnorna dagen efter.
Låg med hemska regelbundna förvärkar hela natten och fick 2 citidon och värmekuddar. Men inte hjälpte det. Jag sov inte en blund på hela natten.
Klockan 08.00 kom läkaren i igen för att göra en undersökning. Öppen 3cm. Nu skulle de ta hinnorna. Jag blev lite orolig för att inte orka, eftersom att jag inte sovit på hela natten. Men de lovade att bunkra upp med smärtlindring och sa att det inte var några problem. Så det var bara att inga efter doulan, som satt och väntade vid telefonen.
Klockan 09.00 tog BM hål på hinnorna. Vi låg fortfarande kvar på eftervårdsrummet. Vi fick vänta på att ett förlossningsrum blev ledigt, för det var tydligen många som skulle föda denna dagen. Och det skulle ju inte vara några problem med att vänta, eftersom att man som förstagångsföderska i regel öppnar sig 1cm/h.
Värkarna började dundra på med full rulle. Klockan 11.00 tänkte BM sätta in dropp för att stimulera värkarna. Men som tur var begärde min doula att jag skulle undersökas först. För jag var öppen 6cm, så inge dropp här inte. Sista timmen gick i ultraspeed i min hjärna, då jag upplevde den som bara några minuter. Jag bestämde mig för att gå på toa, när värkarna helt plötsligt blev olidliga. Alla kom in till mig på toan och BM insåg att bebis redan var nere vid spinaeknölarna och jag hade inte hunnit få minsta lilla bedövning (och dem som lovade att bunkra upp). Så hon stormade iväg efter aukupunkturnålar, då det inte fanns tid till något annat. Vi låg ju fortfarande kvar på eftervårdsrummet, så folk började att storma in med allt material som behövdes.
Klockan 12.00 var jag öppen 10cm och det var dags att krysta. 8 minuter senare låg lille Arvid (3015g och 49cm) på mitt bröst.
Nu efteråt känner jag mig otroligt stärkt av att ha klarat av en vaginal förlossning utan bedövning (bortsett från nålarna som hann sitta i kanske 10 min). Dessutom något som jag är riktigt stolt över. Och trots all stress som blev på slutet, så upplevede jag min förlossnings som något positivt. Trots att jag haft panik inför förlossningen från det att jag plussade i höstas.
Så blev jag tillslut mamma och kärleken jag känner inför min lille son går inte att beskriva med ord. :-D
(image1)
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.