Förlossningsberättelsen Milja

Torsdagen den 6 maj 2010 v 36+1

Jag vaknade på morgonen kl 09.00. Gör mig i ordning och passar på att ta fina bilder på magen v 36+1 som jag sedan lägger in snabbt på datan innan jag drar mig till skolan. Jag kommer till min svenska lektion som varar från kl 11.00 - 12.00. Det var den enda lektionen den dagen, och direkt efter skolan skulle jag hem och tvätta vårat berg med kläder.

När jag sitter på lektionen så sitter mina kompisar och knuffar och gullar med magen, dom ville känna sparkar så dom försökte väcke bebisen där inne. En stund efter det känner jag en konstig känsla i hela kroppen, samtidigt som jag hade smått illamående kände jag att kroppen kändes konstig. Min lärare ser på mig att något inte riktigt stämmer och sätter sig brevid mig och frågar hur jag mår och om jag ville gå hem. Men jag insisterar att det är nog ingenting, jag har ju bara denna lektionen så jag sitter kvar. När det var ca 10 min kvar på lektionen sätter hon sig hos mig och mina kompisar, jag förklarade för henne att jag mådde en smula dåligt och att kroppen kändes konstig, som om att den var orolig över något. hon förklarade för mig att så kände hon innan hennes barn kom, kort efter att hön börjat känna så så startade det på henne.

Hur som hällst så var lektionen över och jag skyndar mig till bussen, jag hadde missat en timma av tvätt tiden då min lektion började samtidigt. Hem kommer jag och börjar tvätta direkt. Känslan finns i kroppen hela tiden.

Vid 16 - 16.30 tiden kom mina föräldrar till mig och lämnade en spjälsäng som vi fått, den va jätte fin. Dom stannade och drack lite kaffe och tjöta en stund. Jag berättade ingenting om hur jag mått under dagen för jag var så säker på att det endå inte skulle vara något p G. Jag var ju bara i v 36+1 och skulle inte ha barn på en månad.

Kl 18.00 ca kom min sambo Magnus hem från jobbet, han sätter sig och tjötar och dricker kaffe han med. Men klockan gick och mina föräldrar bestämde sig för att åka hem, jag och Magnus skulle ändå ta bilen ner och handla kvällsmat.

Mina föräldrar åker ca 19.30 och jag och Magnus blir sittandes en stund till. Jag sitter på våran kontors stol med armarna över ryggstödet och snurrar, och Magnus ligger i soffan och halvsover. Tillslut känner jag att om vi ska komma iväg så måste vi åka nu, så jag slår händerna på knäna och reser mig hastigt upp. I samma sekund om jag reser mig hör jag hur det smäller till i hela kroppen på mig och på bara några milli sekunder forsar det mellan benen på mig. Av ren reflex sätter jag händerna mellan benen och hoppar över ryggstödet, springer till toan samtidigt som jag ropar nej, nej, nej, nej. Slänger av mig byxorna och sätter mig på toan. 2 sekunder efter jag satt mig kommer Magnus in alldeles likblek i ansiktet och frågar med darrig röst

- Vad händer?!.

- Jag tror att vattnet har gått, svarar jag men hinner inte säga något annat innan jag har Magnus mobil i handen som ringer till min syster.

- Hej det är jessica, svarar hon.

- Hej vad gör du? frågar jag.

- Inte så mycket, håller precis på att göra i ordning barnen för sängen, du då?

- Okey, njae inte så mycket. Du Jessica, jag tror att vattnet gått.

- MEN HERREGUD DÅ SKA DU INTE RINGA MIG! RING FÖRLOSSNINGEN! ropar hon med en förvånad men glad röst.

Hon bad mig att ringa tillbax när jag pratat med dom. Och det skulle jag självklart göra.

Ringer förlossningen och dom frågar hur långt jag är gången, om det är mitt första barn, och om det fortfarande rinner vatten och hur det ser ut. Jag svarar ärligt att ja det rinner och det är klart. Dom frågar hur längesen det var som det gick, ca 5 minuter sen, kl 19.55. Dom ber mig lägga en vit handduk mellan benen som dom vill se på sen när vi kom in, för vi fick en tid kl 22.00 för en kontroll. Inga värkar, bara vatten en så länge. Dom sa också att om inget har hänt till imorgon bitti så kommer vi att sätta igång dig, så ni kan ju räkna med en bebis innan helgen är slut. Och när jag berättade det för Magnus så hoppade han högt av glädje och kunde efter det inte stå still!

Jag ringer syrran igen och säger att vi fick en tid in kl 22.00 och att dom misstänkte en vatten avgång. Syrran skulle köra oss så hon skulle bara slänga i sig en macka så skulle hon komma. Magnus springer och hämtar all tvätt medans jag kollar igenom bb väskan en sista gång innan syrran kommer och så beger vi oss iväg till Näl.

När vi väl kommer dit ca kl 22.00 så har jag fortfarande in sett skymten av en enda värk. Vi kommer in i ett undersökningsrum och jag fick ligga med CTG i ca 30 min. Det registrerades en del sammandragningar, men det var inget som gjorde ont för 5 öre. Efter det skulle dom kolla om vattnet gått så jag fick göra ett ultraljud för att mäta fostervattens mängden, jag hadde fortfarande mycket vatten kvar. Sen ville dom göra en gyn undersökning. Hon tittar och rör lite på magen, men givetvis kommer inget vatten ut. Så hon ser lite Fundersam ut och säger att hon tvekar på en vatten avgång. Samma sekund rör jag mig lite och det forsar ur mig igen. Då ställer hon sig upp och säger, Inga tvivel på vatten avgång här, men eftersom du inte har några värkar ennu, bara sammandragningar så får du åka hem igen.

Fredagen den 7 Maj 2010 v 36+2

När vi sätter oss i bilen igen får jag den första värken! Oj, sa jag - det där gjorde faktiskt lite ont. då var klockan 00.00. Men vi åkte endå hem, och på resan påväg hem får jag fler värkar och dom gör bara ondare och ondare. Vi stanna på 7eleven och åt lite innan vi åkte hem. Vi var hemma mellan 01.00 och 01.30, när syrran lämmnat oss åkte hon hem igen.

Väl hemma gör värkarna ont, men dom är inte olidliga. Jag ligger och andas genom varenda värk, och dom kommer tätare och tätare och gör ondare och ondare. Magnus hann somna ca 20 minuter, innan jag ligger och grinar i sängen av smärta. Vi ringer in till förlossningen kl 02.30 då är mina värkar etablerade. Regelbubdra och starka. Med ca 50 sek mellan värkarna ringer Magnus min syster som först inte svarar i telefonen. Han ringer flera gånger innan han bestämmer sig för att ringa Jessicas sambo Anders. Han kollar på telefonen och kastar den till Jessica.

- Jessica! Det är Angelica och Magnus som ringer! Ropar Anders. Hon svarar snabbt och säger, Jag kommer!.

Jessica hade inte mer än kommit hem och lagt sig och sovit i ca 20 minuter innan hon fick kasta sig i bilen och åka igen. Hon ber Magnus ta med en vit plastpåse ut. Magnus frågar varför, och hon svarar att hon förklarar sen.

Jessica kommer in genom dörren, till våran lägenhet. Jag sitter på toaletten för det rinner och blöder lite. Jag gråter vid varenda värk och kan inte ens dricka något. Vi sätter oss i bilen och ger oss iväg. Väl ute på motorvägen vevar jessica ner rutan och klämmer fast den vita plastpåsen när hon stänger. Hon förklarar att det är ett sätt att varna andra trafikanter att man har brottom och behöver köra lite fortare. Och om man blir stannad av polisen så kan dom ha över seende.

03.40 skrivs jag in på förlossningen. Dom undersöker mig och jag är öppen 4 cm! Jag får börja med lustgasen direkt. Dom förklarar att vi kan räkna med ungefär 1 cm i timman.

Lustgasen Var helt underbar till en början, men jag tog den inte helt ordentligt. jag tryckte inte masken hårt nog mot ansiktet vilket gjorde att jag drog in mer syer än lustgas. Dom höjde den till max, då blev det bar tills jag råkade på en överdos och trodde att jag dog. Började skrika och sprattla och dra i alla sköterskor och frågade ifall dom kunde höra mig!.. Riktigt läskigt var det, men nu i efterhand är det en sak jag skrattar åt Hihi.

05.14 var jag öppen 7 cm. Jag bad om mer bedövning då jag blev rädd för lustgasen efter överdosen. Dom sa att dom hinner inte med någon rygg bedövning, men att det fanns en snabbare version av den som hette spinal. Jag tackade ja till den och dom kallade på läkaren. Men han hann aldrig komma.

06.02 Kände jag något konstigt i hela kroppen. Det kändes som att jag ville spy neråt! det var fruktansvärt obehagligt. Men det försvann. Efter en stund kom det tillbax igen. jag kände efter och det kändes som att kroppen tryckte på neråt. När det kom tredje gången gick det upp ett ljus för mig. Aha, krystvärkar!

Jessica hade halv somnat i fåtöljen som fanns inne på rummet när jag säger att jag tror jag måste krysta. Jessica flyger upp ur stolen och säger.

- Nej inte nu! Magnus, tryck på den röda knappen!

Sagt och gjort, in kommer en sköterska och undersöker mig. Öppen 10 cm och bara till att börja krysta! En cm i timmen, jovisst! ^^

Här tappar jag tidsuppfattningen lite, men jag vet att när huvudet var halvt ute så stannade mina krystvärkar upp. Men dom kom igång av sig själv. detta ledde till att Milja fick jätte toppigt huvud.

06.47 hördes det vackraste lilla skriket i världen. Våran dotter är född!

Eftersom hon räknas som prematur född kollade dom henne snabbt, torkade och på men en mössa innan hon kom upp på mitt bröst. Hon Var perfekt, hon var det vackraste jag någonsin sett! Magnus klippte navelsträngen och var hur stolt som hällst! Hon mättes till 48 cm och vägdes till 3090 g. Hon var aldeles perfekt, mer än perfekt. Redan från den stunden var hon mitt allt!

Nästan en timma efter förlossningen fick vi reda på att hon hade lite andningsproblem och gulsot. Neo avdelningen var full så vi fick ett rum på vanliga bb, där personal från neo besökte oss nästan en gång i timman. Men hon slapp respirator, hon slapp att sola. Jag tror personligen att hon repade sig så bar då hon hade så mycket underhuds fett att ta ifrån.

Efter 4 mysiga dagar på bb var det dax att åka hem. Och starta sitt nya liv som mamma<3