förlossningsberättelsen

På tisdag blir vår lilla kille två veckor. Att det redan gått två veckor sedan han föddes. Han är ett riktigt litet charmtroll och låter mamma och pappa sova på nätterna, precis som sin syster. Men han är en riktigt snuttis, vill vara nära och gosa jämnt, men det är ju bara mysigt =).

Förlossning blev längre än vad jag trodde det skulle bli. Med tanke på att man var omföderska. Vi fick ju åka in några svängar innan vi blev inskrivna. Hade täta värkar men jag öppnades med mer. Men när vi väl blev inskrivna så hjälpte den barnmorskan vi fick mig på traven, hur hon nu gjorde. Var fortfarande 4cm öppen men visp så var jag 6cm öppen. Efter ca en timme så tog de håll på hinnorna och tog lite prover, då jag var med i en studie. Efter det så fick vi gå runt lite, så vi gick ut i korridoren, så jag växlade mellan att gå runt och stå och titta på tv. Efter någon timme så gick vattnet, det kom i två omgångar och mycket. Så nu förstod jag verkligen vad folk har pratat om när de kommer till det :P

Men det fortsatta gå segt, värkarna började öka men det gick bra. Hade en jätte bra barnmorska som visade vilka punkter Robert kunde trycka på när jag väl fick värkar så de skulle kännas bättre. Och det funkade verkligen. Så jag behövde ingen smärtstillande. Men de tog tid. Vi blev inskrivna vid 01.00 och när dagpersonalen kom, så hade det fortfarande inte kommit någon bebis ( 7 timmar senare). Så de pratade med en läkare som tog beslut att sätta in värkstimulerande dropp. Det blev kraftigare värkar men jag öppnade mig fortfarande inget mer. Så efter någon timme så ville barnmorskan att jag skulle ta EDA då jag inte sovit på över 2 dygn, så jag skulle få möjlighet att vila. Så de kom och gav mig det och 10min tog de så kände jag ingenting. Men blev istället pigg, så de blev ingen vila. En överläkare kom ner och tittade på mig och de visade sig att vår lilla kille låg fel. Han låg så att han tittade uppåt, vilket gjorde att han inte riktigt kom rätt med huvudet. Vilket även kunde vara en bidragande faktor till att jag inte öppnades mer. Hon gav två timmar, efter det skulle de ta ett beslut om en annan lösning för att förlösa honom. Hon gav mig även antibiotika, då det var så många som undersökt mig under tiden på förlossningen. En timme efter så kom min barnmorska in och han och jag pratade lite hur de kändes osv. Så skulle han undersöka mig igen och jag var fortfarande bara öppen 7-8cm. Vi bestämde att jag skulle försöka föda ut honom utan krystvärkar. Försöka ta i alla fall så att han sjönk ner mer. Kan säga att jag hade en förvirrad och förvånad sambo när han några minuter senare vaknade ;) Men i alla fall, tog i allt vad jag hade, och satan så jobbigt det var. Och så där höll vi på och så fick jag vila lite i mellan. Men han kom ner. Så barnmorskan fick hjälpa mig att hålla tillbaka de sista cm som inte ville öppnas och jag fick ta i igen. Men han kom ut. Jag fick föda min 4450gram och 54cm långa pojke helt utan några krystvärkar och på det så hade jag feber med. Men de gick och de var kämpigt men fantastiskt underbart när det var klart <3.

Vi hade sådan fantastiskt personal från början till slut. Och de var verkligen till hjälp. Men en vecka så har jag fått gått helt på smärtstillande, för jag hade så satans ont i livmoder och fogar. Första dagarna efter förlossningen kunde jag inte gå nästan. Så har verkligen tagit det bara lugnt hemma. Därför jag inte orkat skriva förut. Men nu när det närmar sig vår pojkes 2 veckors dag, så är jag fit for fight igen. Mer eller mindre iaf :P Men jag känner att jag har sådan tur. Kian är så lättsam, sover bra, äter bra och gör inget väsen för sig mer än när det är något. Amy är så otroligt snäll och hjälpsam trotts att hon bara är 1,5 år gammal, min goa lilla tjej <3 och min sambo hjälper till med båda två och är så fin mot mig <3