Förlossningsberättelsen!
Hannis · 2012-03-20 · 508 visningar
Hej alla.
Här kommer förlossningsberättelsen. :) OBS!!! LÅNG!
Allt började på torsdag den 1/3. På morgonen när jag gick på toa upptäckte jag att slemproppen gått, som man vet så kan det ta flera dagar innan förlossningen är på gång men jag var lika glad ändå. Var ett steg närmare vårt mål…. Våran lilla prinsessa.
Under dagen var vi till lillkorsträsk & gick en promenad med hundarna. På kvällen 20.00 började jag få molande värk i magen & lite strålande i ryggen. Lyckades klocka dom & det var mellan 10-12 min mellan värkarna. Vi bestämmer oss för att fara hem så att vi kan vila, känner på mig att förlossningen inte är så himla långt bort.
Under natten får jag inte sova mycket. Den molande värken blir lite ondare för varje timma men jag lyckas härda ut. Thomas sover som ett litet barn & märker inte att jag ligger & flåsar i sängen. Värkarna kommer med 7-10 min mellan.
På morgonen så fortsatte värkarna med 7-9 min. Runt 12.00 tog jag en dusch för att lindra smärtan lite vilket var jätte skönt. Vid detta läge så hade värkarna blivit mer koncentrerade på ryggen & det började bli svårt att ta smärtan. Nu klarar jag inte av att sitta eller ligga när värkarna kommer utan måste gå & röra på mig.
Klockan 16.08 började värkarna med 3-4 min mellan & nu gjorde de riktigt ont. När klockan blev efter 17.00 & värkarna fortfarande var med 3-4 min så ringer jag till förlossningen. Dom råder oss att stanna hemma så långe som möjligt & säger att vi är välkommen in när jag inte orkar mer. Jag blir nu envis & tänker att jag absolut inte vill bli hem skickad om vi far in så jag försöker hålla ut.
Runt 19.00 kommer vi hem till mamma & pappa för att äta middag, jag har fortfarande 4 min mellan värkarna & jag får stanna upp för att andas igenom dem. Mamma börjar bli orolig & börjar säga att vi kanske måste fara in. Pappa tvivlar & säger att det ändå tar så lång tid så det är ingen ide´ att stressa. Jag klarar inte av att äta något till middag pågrund av illamående. Efter middagen lägger jag mig på sängen för att vila lite, värkarna kommer då med 6 min mellan men smärtan är den samma. Jag får då veta av mamma att det kommer bli ännu värre, börjar då bli lite orolig om jag kommer klara av smärtan & i så fall hur mycket starkare kommer den då bli??
Jag går sedan på toa & upptäcker att jag har mycket blod på bindan. Då börjar jag bli orolig. Klockan 21.00 ringer vi till förlossningen & berättar om blödningen, dom vill då att vi kommer in på en gång. Vi lämnar hundarna hos mamma och pappa, men före vi far in så måste vi hämta våra saker i lägenheten. 21.30 sitter vi i bilen på väg till Sunderbyn. I bilen blir värkarna starkare & jag kan inte riktigt kontrollera mig. 22.15 stannar vi på parkeringen & börjar gå mot förlossningen. Vi får gå genom källaren & sen upp till avdelningen. 22.30 sätter dom CTG på mig & Thomas får instruktioner hur han ska hjälpa mig igenom värkarna som ligger mellan 3-4 min.
23.20 kollar BM mig & berättar att jag är 8cm öppen . Min reaktion var: SKOJAR DU?? Hon skrattar åt mig & säger nej. Nu börjar det dock bli lite stressigt. Hon berättar att vi måste ta hål på hinnorna. Vattnet går 23.22 & hon säger att nu får du börja krysta när du känner för det. Hon berättar också att EDA inte är något alternativ just nu utan att vi får lov att skippa det. Eftersom att jag inte vill ha det så för mig var det ingen fara. Nu får jag börja använda lustgasen vilket blir min bästa KOMPIS! Jag får även antibiotika för GBS nu.
Vi konstaterar att vi inte har några saker med oss till rummet så jag vill att Thomas ska hämta allt. Då säger BM: Inte har ni tid med det nu.. Här ska vi föda en bebis. Så vi kom fram till att han får hämta de sen.
00.05 görs en till undersökning & nu är jag 10cm öppen. Nu börjar det riktiga krystningsarbetet. Thomas är vid min sida hela tiden & han är så snäll & stöttar mig hela tiden. Han baddar min panna & ger mig saft.
Krystvärkarna är inte alls vad jag hade kunnat gissa, gjorde inte lika ont utan var svårt att veta vars man skulle sätta kraften. Lustgasen gör att jag blir lite lullig & känner mig super dunder trött. Påpekar ganska ofta att jag känner mig lite lustig & att jag ser dubbelt. Lustgasen gör just nu ingen nytta utan gör bara att det är svårt att andas så nu kastar jag bort den. Under hela förlossningen så ligger jag på sida.
Thomas var bestämd att han inte skulle kolla där nere under förlossningen men det visade sig att han såg allt. Vilket han inte ångrar det minsta. Han var den första som såg henne & våra känslor var såå stora.
Efter nästa en hel timmas krystande så kom huvudet ut, då bad dom mig att andas igenom värken & trycka på lite. Då sa det bara PLOFF så var hon ute. Våran egna lilla flicka, underbara flicka. Det första hon gjorde var att bajsa & skrika på oss, det var den härligaste känslan att höra henne skrika & säga HEJ. Pappa fick klippa navelsträngen & sen fick hon ligga på mitt bröst. Hon hade lite fostervatten i lungorna så dom fick suga ut lite. Nu syr dom igen mig & trycker ut moderkakan. Pappa får under tiden sitta i fåtöljen å gosa med sin lilla dotter. Ingen av oss fortstod att det skulle gå så fort.
Hon föddes 1.22 - 3 timmar efter att vi kommit in på förlossningen. :)
Alla blev väldigt förvånade när vi ringde några timmar efter vi farit in & berättar att hon kommit till världen. :)
Detta var den mest otroliga, jobbigaste, spännade, underbaraste, häftigaste, coolaste upplevelsen vi någonsin varit med om. Längtar redan till nästa gång. :)
Fråga gärna om ni undrar något som jag missat att skriva. :)
Kramar
Här kommer förlossningsberättelsen. :) OBS!!! LÅNG!
Allt började på torsdag den 1/3. På morgonen när jag gick på toa upptäckte jag att slemproppen gått, som man vet så kan det ta flera dagar innan förlossningen är på gång men jag var lika glad ändå. Var ett steg närmare vårt mål…. Våran lilla prinsessa.
Under dagen var vi till lillkorsträsk & gick en promenad med hundarna. På kvällen 20.00 började jag få molande värk i magen & lite strålande i ryggen. Lyckades klocka dom & det var mellan 10-12 min mellan värkarna. Vi bestämmer oss för att fara hem så att vi kan vila, känner på mig att förlossningen inte är så himla långt bort.
Under natten får jag inte sova mycket. Den molande värken blir lite ondare för varje timma men jag lyckas härda ut. Thomas sover som ett litet barn & märker inte att jag ligger & flåsar i sängen. Värkarna kommer med 7-10 min mellan.
På morgonen så fortsatte värkarna med 7-9 min. Runt 12.00 tog jag en dusch för att lindra smärtan lite vilket var jätte skönt. Vid detta läge så hade värkarna blivit mer koncentrerade på ryggen & det började bli svårt att ta smärtan. Nu klarar jag inte av att sitta eller ligga när värkarna kommer utan måste gå & röra på mig.
Klockan 16.08 började värkarna med 3-4 min mellan & nu gjorde de riktigt ont. När klockan blev efter 17.00 & värkarna fortfarande var med 3-4 min så ringer jag till förlossningen. Dom råder oss att stanna hemma så långe som möjligt & säger att vi är välkommen in när jag inte orkar mer. Jag blir nu envis & tänker att jag absolut inte vill bli hem skickad om vi far in så jag försöker hålla ut.
Runt 19.00 kommer vi hem till mamma & pappa för att äta middag, jag har fortfarande 4 min mellan värkarna & jag får stanna upp för att andas igenom dem. Mamma börjar bli orolig & börjar säga att vi kanske måste fara in. Pappa tvivlar & säger att det ändå tar så lång tid så det är ingen ide´ att stressa. Jag klarar inte av att äta något till middag pågrund av illamående. Efter middagen lägger jag mig på sängen för att vila lite, värkarna kommer då med 6 min mellan men smärtan är den samma. Jag får då veta av mamma att det kommer bli ännu värre, börjar då bli lite orolig om jag kommer klara av smärtan & i så fall hur mycket starkare kommer den då bli??
Jag går sedan på toa & upptäcker att jag har mycket blod på bindan. Då börjar jag bli orolig. Klockan 21.00 ringer vi till förlossningen & berättar om blödningen, dom vill då att vi kommer in på en gång. Vi lämnar hundarna hos mamma och pappa, men före vi far in så måste vi hämta våra saker i lägenheten. 21.30 sitter vi i bilen på väg till Sunderbyn. I bilen blir värkarna starkare & jag kan inte riktigt kontrollera mig. 22.15 stannar vi på parkeringen & börjar gå mot förlossningen. Vi får gå genom källaren & sen upp till avdelningen. 22.30 sätter dom CTG på mig & Thomas får instruktioner hur han ska hjälpa mig igenom värkarna som ligger mellan 3-4 min.
23.20 kollar BM mig & berättar att jag är 8cm öppen . Min reaktion var: SKOJAR DU?? Hon skrattar åt mig & säger nej. Nu börjar det dock bli lite stressigt. Hon berättar att vi måste ta hål på hinnorna. Vattnet går 23.22 & hon säger att nu får du börja krysta när du känner för det. Hon berättar också att EDA inte är något alternativ just nu utan att vi får lov att skippa det. Eftersom att jag inte vill ha det så för mig var det ingen fara. Nu får jag börja använda lustgasen vilket blir min bästa KOMPIS! Jag får även antibiotika för GBS nu.
Vi konstaterar att vi inte har några saker med oss till rummet så jag vill att Thomas ska hämta allt. Då säger BM: Inte har ni tid med det nu.. Här ska vi föda en bebis. Så vi kom fram till att han får hämta de sen.
00.05 görs en till undersökning & nu är jag 10cm öppen. Nu börjar det riktiga krystningsarbetet. Thomas är vid min sida hela tiden & han är så snäll & stöttar mig hela tiden. Han baddar min panna & ger mig saft.
Krystvärkarna är inte alls vad jag hade kunnat gissa, gjorde inte lika ont utan var svårt att veta vars man skulle sätta kraften. Lustgasen gör att jag blir lite lullig & känner mig super dunder trött. Påpekar ganska ofta att jag känner mig lite lustig & att jag ser dubbelt. Lustgasen gör just nu ingen nytta utan gör bara att det är svårt att andas så nu kastar jag bort den. Under hela förlossningen så ligger jag på sida.
Thomas var bestämd att han inte skulle kolla där nere under förlossningen men det visade sig att han såg allt. Vilket han inte ångrar det minsta. Han var den första som såg henne & våra känslor var såå stora.
Efter nästa en hel timmas krystande så kom huvudet ut, då bad dom mig att andas igenom värken & trycka på lite. Då sa det bara PLOFF så var hon ute. Våran egna lilla flicka, underbara flicka. Det första hon gjorde var att bajsa & skrika på oss, det var den härligaste känslan att höra henne skrika & säga HEJ. Pappa fick klippa navelsträngen & sen fick hon ligga på mitt bröst. Hon hade lite fostervatten i lungorna så dom fick suga ut lite. Nu syr dom igen mig & trycker ut moderkakan. Pappa får under tiden sitta i fåtöljen å gosa med sin lilla dotter. Ingen av oss fortstod att det skulle gå så fort.
Hon föddes 1.22 - 3 timmar efter att vi kommit in på förlossningen. :)
Alla blev väldigt förvånade när vi ringde några timmar efter vi farit in & berättar att hon kommit till världen. :)
Detta var den mest otroliga, jobbigaste, spännade, underbaraste, häftigaste, coolaste upplevelsen vi någonsin varit med om. Längtar redan till nästa gång. :)
Fråga gärna om ni undrar något som jag missat att skriva. :)
Kramar
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.