Förlossningsberättelse v 39+2 18/9
jassi · 2011-01-30 · 643 visningar
Elias född den 18 september 2010
Den 17/9 var vi hos Andreas kusiners moster för hon fyllde år. Kommer ihåg att jag sa till hans syster att ”Elias får inte komma idag han får iallafall vänta tills efter 00.00 så han får en egen födelsedag”. Jag hade ont o magen men jag trode det var foglossningen så jag sa inget för jag såg på svärmor att hon var orolig för jag hade sagt att fötterna o händerna hade svullnat så hon trode hag hade fått havandeskapsförgiftning. Vi åkte hem o jag började bli jäkligt trött på att vara gravid så jag sprang fram o tillbacka i lgh o stod o ”vaggade” i vardagsrummet för att försöka få igång förlossningen o Andreas bara skratta åt mig. Vid 00.00 så gick jag och la mig sur för att de inte hade kommit igång o för att jag hade ont.
Hade precis somnat när jag vaknar av att det är helt blöt i sängen! Spriner ut i hallen o skriker ”vattnet har gått!!” . Andreas frågar om jag är säker o jag tar av trosorna o då forsar det ut så jag svara ja!! Vattnet gick 02.25 o värkarna kom me 3 min mellan rum direkt efter! Vi ringer in till förlossningen som säger att vi ska vänta o komma in på morgonen. Ca 04.00 ringer vi igen o frågar när är "det morgon" o dom säger vid ca 9 o att vi ska försöka sova! Ja eller hur! Jag ligger o badar (jätte skönt) o sambon moppar lgh för jag började springa fram o tillbacka när vattnet gick :P (gick i omgångar, först jätte mkt sen lite i taget).
04.45 tvingar jag Andreas att köra fram bilen! Jag står i hallen me värkar o han kommer upp o säger att det är något fel på bilen, det är nån lampa som lyser !! Jag får lite PANIK men han säger att han tror att det är spolarvätskan... Jag tar mig ner från 4:e våningen o sätter mig i bilen o Andreas fyller på spolarvärtska o lampan slutar lysa! Försöker ringa mamma på vägen men hon har stängt av mobilen!! Så jag ringer mig syster o så fort hon svarar börjar jag gråta! Tvingar henne ringa till mamma tills hon svara o säga att vi har åkt in. Vi kommer in på förlossningen 05.00 o dom tycker inte jag har tillräkligt starka värkar så vi får sitta i rummet o dom kommer in me jämna mellan rum. Vid 07.30 tycker sköterskan att vi ska gå en promenad till stan eller till resturangen för att äta så att värkarna kommer igång. Vi går utanför dörren o kollar på varandra o säger att vi gå o äter frukost. Det är en bra bit att gå in till stan. Vi kommer halvvägs över övergångstället o får vända igen för värkarna är så starka.
När vi kommer in igen beslutar dem sig för att göra en undersökning på min för det har dom fortfarande inte gjort o det visar sig att jag är 6 cm öppen!! Dom kopplar upp min på ett ctg o jag får ligga där. Andreas tyckte det var jätte kul att se när värkarna kom o sa hela tiden ”nu går de upp så snart kommer en värk”. Sen går jag o duchar, jätte skönt me varmt vatten på magen! Andreas passar på att ta foto på mig när jag har värkar.
Efter det får jag lustgas o jag börjar få krystvärkar så det kommer in 2 sjukskötersor och en praktikant. Dom gör en undersökning och jag är 9 cm öppen. En av sköterskorna har jag gått i högstadiet med. Nu är kl 09.30 . Kommer ihåg att jag frågar när dom tror att han ska komma o dom gissar på 12.00 så jag kollade på kl hela tiden o tänkte ”nu är det inte långt kvar”. Kl blev 12.00 o ingen bebis hade kommit o det känns som jag har krystat i evigheter. Nu har jag varit vaken i mer än 24 h o börjar känna mig jätte trött plus att man blir lite snurrig av lustgasen och illamående så jag tog bara jätte lite av den. Vid ca 12.45 säger en av skötersokna att dom ska kalla in en till sköterska som ska trycka på magen så han ska komma ut för jag är jätte trött. En av mammas vänninor hade berättat att dom gjorde det på henne o att de inte va speciellt skönt så jag börja pressa på! Nu säger dom att det inte är långt kvar förens han är ute o då slutar värkarna ! Säger till Andreas att han ska vara berädd med kameran. Det tar ca 5 min innan det kommer en värk o då kommer det är jättevärk o helt plötsligt får jag min Elias på bröstet!! HELT UNDRBART!!! ÄNTLIGEN!!! 13.05 KOM HAN UT!!! 3620g o 52 cm!!!
Elias hittade bröstet snabbt och åt sen i 3 timmar! Sköterskorna säger att ingen får komma till pasienthotellet så om vi vill att familjen ska komma så får dom komma till förlossningsalen. Både jag och Andreas vet att om dom hade fått vänta o se Elias så hade dom nog mördat oss så vi ringer o säger att dom får komma.
Dom kommer o går efter ett tag. Mamma stannar kvar.
Nu har jag fortfarande inte rört mig ur sängen o sköterskorna har varit inne o frågar om jag har varit på toa o kissat flera gånger men jag har inte kunnat för Elias har ätit. Jag beslutar mig för att gå på toa för jag har drukit en del under krystvärkanra o ber Andreas hjälpa mig upp ur sängen o det står en ny sköterska som precis har börjat jobba brevid sängen. Hinner inte upp ur sänge förrens jag svimmar så både Andreas o sköterskan får lägga mig i sängen igen. Sköterskan känner på min mage o känner att där är massa blod som inte har kunnat komma ut för min blåsa har varit full o i vägen det har gjort så att blodet har börjat levra sig! Det tar 2 sekunder sen är det 3 sköterskor runt mig den ena pressar ut blodet genom att trycka ner handen i min magen och jag tror jag håller på att dö så ont det gör!! Jag sätter naglarna i hennes hans o säger att hon ska sluta annars slår jag in huvudet på henne men hon fortsätter att trycka! Den andra sköterskan sätte in dropp o jag vet inte ens vad den tredje gör. Mamma som har varit sjuksköterska håller i Elias o går förbi sängen när dom trycker ut levrat blod o när jag ser mammas min o att hon blir helt vit i ansiktet för det kommer så mkt blod börjar jag gråta! Dom säger att det är precis på gränsen till att dom måste ge mig blod. Andreas håller mig i handen o gråter lika mkt! Efter ett tag säger sköterskan att jag måste åka in på avdelningen för övervakning och jag blir jätte rädd o tror att jag kommer dö o de gör Andreas oxå o han säger att han inte kommer kunna leva själv med Elias utan mig. Jag får panik o vet inte vad som kommer hända o frågar vad händer med Elias för jag tror väl att jag har blivit så sjuk att jag inte kan ta hand om han. Sköterskan skrattar o säger att jag ska ta hand om han men det är inte säkert att Anderas kan följa med för dom vet inte om dom har ett rum med extra säng!
Efter mkt om o men ca kl 18.00 så får vi tillslut ett rum med extra säng. När vi väl är på avdelningen fr vi den bästa sköterskan som lovaer att hon bara ska trycka på magen EN gång. Varken jag eller Andreas har sovit på mer än 1,5 dygn så Andreas somnar direkt o snarkar som en gris! Jag kan inte sluta titta på min fina son så det blir inte mycket sömn för min del. Dagen efter den 19/9 går vi o äter frukost o dom kollar min mage och säger att allt är bra och tar ut katetern o säger att så fort jag har varit på toa så får vi åka till pasienthotellet. När jag har gjort det tar vi vår ”lilla” pakning o jag får åka rullstol till pasienthotellet med Elias i famnen o Anderas fick bära all packning plus köra oss haha. Vi stannar på pasienthotellet en natt till sen åkte vi hem måndagen den 20/9. Mamma som var hemma hos oss o passade katten stod o väntade på parkeringen när vi kom hem.
Nu börjar livet som en riktig familj o det kan inte bli bättre!!
Den 17/9 var vi hos Andreas kusiners moster för hon fyllde år. Kommer ihåg att jag sa till hans syster att ”Elias får inte komma idag han får iallafall vänta tills efter 00.00 så han får en egen födelsedag”. Jag hade ont o magen men jag trode det var foglossningen så jag sa inget för jag såg på svärmor att hon var orolig för jag hade sagt att fötterna o händerna hade svullnat så hon trode hag hade fått havandeskapsförgiftning. Vi åkte hem o jag började bli jäkligt trött på att vara gravid så jag sprang fram o tillbacka i lgh o stod o ”vaggade” i vardagsrummet för att försöka få igång förlossningen o Andreas bara skratta åt mig. Vid 00.00 så gick jag och la mig sur för att de inte hade kommit igång o för att jag hade ont.
Hade precis somnat när jag vaknar av att det är helt blöt i sängen! Spriner ut i hallen o skriker ”vattnet har gått!!” . Andreas frågar om jag är säker o jag tar av trosorna o då forsar det ut så jag svara ja!! Vattnet gick 02.25 o värkarna kom me 3 min mellan rum direkt efter! Vi ringer in till förlossningen som säger att vi ska vänta o komma in på morgonen. Ca 04.00 ringer vi igen o frågar när är "det morgon" o dom säger vid ca 9 o att vi ska försöka sova! Ja eller hur! Jag ligger o badar (jätte skönt) o sambon moppar lgh för jag började springa fram o tillbacka när vattnet gick :P (gick i omgångar, först jätte mkt sen lite i taget).
04.45 tvingar jag Andreas att köra fram bilen! Jag står i hallen me värkar o han kommer upp o säger att det är något fel på bilen, det är nån lampa som lyser !! Jag får lite PANIK men han säger att han tror att det är spolarvätskan... Jag tar mig ner från 4:e våningen o sätter mig i bilen o Andreas fyller på spolarvärtska o lampan slutar lysa! Försöker ringa mamma på vägen men hon har stängt av mobilen!! Så jag ringer mig syster o så fort hon svarar börjar jag gråta! Tvingar henne ringa till mamma tills hon svara o säga att vi har åkt in. Vi kommer in på förlossningen 05.00 o dom tycker inte jag har tillräkligt starka värkar så vi får sitta i rummet o dom kommer in me jämna mellan rum. Vid 07.30 tycker sköterskan att vi ska gå en promenad till stan eller till resturangen för att äta så att värkarna kommer igång. Vi går utanför dörren o kollar på varandra o säger att vi gå o äter frukost. Det är en bra bit att gå in till stan. Vi kommer halvvägs över övergångstället o får vända igen för värkarna är så starka.
När vi kommer in igen beslutar dem sig för att göra en undersökning på min för det har dom fortfarande inte gjort o det visar sig att jag är 6 cm öppen!! Dom kopplar upp min på ett ctg o jag får ligga där. Andreas tyckte det var jätte kul att se när värkarna kom o sa hela tiden ”nu går de upp så snart kommer en värk”. Sen går jag o duchar, jätte skönt me varmt vatten på magen! Andreas passar på att ta foto på mig när jag har värkar.
Efter det får jag lustgas o jag börjar få krystvärkar så det kommer in 2 sjukskötersor och en praktikant. Dom gör en undersökning och jag är 9 cm öppen. En av sköterskorna har jag gått i högstadiet med. Nu är kl 09.30 . Kommer ihåg att jag frågar när dom tror att han ska komma o dom gissar på 12.00 så jag kollade på kl hela tiden o tänkte ”nu är det inte långt kvar”. Kl blev 12.00 o ingen bebis hade kommit o det känns som jag har krystat i evigheter. Nu har jag varit vaken i mer än 24 h o börjar känna mig jätte trött plus att man blir lite snurrig av lustgasen och illamående så jag tog bara jätte lite av den. Vid ca 12.45 säger en av skötersokna att dom ska kalla in en till sköterska som ska trycka på magen så han ska komma ut för jag är jätte trött. En av mammas vänninor hade berättat att dom gjorde det på henne o att de inte va speciellt skönt så jag börja pressa på! Nu säger dom att det inte är långt kvar förens han är ute o då slutar värkarna ! Säger till Andreas att han ska vara berädd med kameran. Det tar ca 5 min innan det kommer en värk o då kommer det är jättevärk o helt plötsligt får jag min Elias på bröstet!! HELT UNDRBART!!! ÄNTLIGEN!!! 13.05 KOM HAN UT!!! 3620g o 52 cm!!!
Elias hittade bröstet snabbt och åt sen i 3 timmar! Sköterskorna säger att ingen får komma till pasienthotellet så om vi vill att familjen ska komma så får dom komma till förlossningsalen. Både jag och Andreas vet att om dom hade fått vänta o se Elias så hade dom nog mördat oss så vi ringer o säger att dom får komma.
Dom kommer o går efter ett tag. Mamma stannar kvar.
Nu har jag fortfarande inte rört mig ur sängen o sköterskorna har varit inne o frågar om jag har varit på toa o kissat flera gånger men jag har inte kunnat för Elias har ätit. Jag beslutar mig för att gå på toa för jag har drukit en del under krystvärkanra o ber Andreas hjälpa mig upp ur sängen o det står en ny sköterska som precis har börjat jobba brevid sängen. Hinner inte upp ur sänge förrens jag svimmar så både Andreas o sköterskan får lägga mig i sängen igen. Sköterskan känner på min mage o känner att där är massa blod som inte har kunnat komma ut för min blåsa har varit full o i vägen det har gjort så att blodet har börjat levra sig! Det tar 2 sekunder sen är det 3 sköterskor runt mig den ena pressar ut blodet genom att trycka ner handen i min magen och jag tror jag håller på att dö så ont det gör!! Jag sätter naglarna i hennes hans o säger att hon ska sluta annars slår jag in huvudet på henne men hon fortsätter att trycka! Den andra sköterskan sätte in dropp o jag vet inte ens vad den tredje gör. Mamma som har varit sjuksköterska håller i Elias o går förbi sängen när dom trycker ut levrat blod o när jag ser mammas min o att hon blir helt vit i ansiktet för det kommer så mkt blod börjar jag gråta! Dom säger att det är precis på gränsen till att dom måste ge mig blod. Andreas håller mig i handen o gråter lika mkt! Efter ett tag säger sköterskan att jag måste åka in på avdelningen för övervakning och jag blir jätte rädd o tror att jag kommer dö o de gör Andreas oxå o han säger att han inte kommer kunna leva själv med Elias utan mig. Jag får panik o vet inte vad som kommer hända o frågar vad händer med Elias för jag tror väl att jag har blivit så sjuk att jag inte kan ta hand om han. Sköterskan skrattar o säger att jag ska ta hand om han men det är inte säkert att Anderas kan följa med för dom vet inte om dom har ett rum med extra säng!
Efter mkt om o men ca kl 18.00 så får vi tillslut ett rum med extra säng. När vi väl är på avdelningen fr vi den bästa sköterskan som lovaer att hon bara ska trycka på magen EN gång. Varken jag eller Andreas har sovit på mer än 1,5 dygn så Andreas somnar direkt o snarkar som en gris! Jag kan inte sluta titta på min fina son så det blir inte mycket sömn för min del. Dagen efter den 19/9 går vi o äter frukost o dom kollar min mage och säger att allt är bra och tar ut katetern o säger att så fort jag har varit på toa så får vi åka till pasienthotellet. När jag har gjort det tar vi vår ”lilla” pakning o jag får åka rullstol till pasienthotellet med Elias i famnen o Anderas fick bära all packning plus köra oss haha. Vi stannar på pasienthotellet en natt till sen åkte vi hem måndagen den 20/9. Mamma som var hemma hos oss o passade katten stod o väntade på parkeringen när vi kom hem.
Nu börjar livet som en riktig familj o det kan inte bli bättre!!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.