Förlossningsberättelse planerat snitt

Redan från start av denna graviditet visste jag om att det skulle bli planerat snitt. Så i juli fick jag ha möte om när snittet skulle läggas och några dagar senare fick jag hem ett brev med datum för förlossning. Så måndagen den 8/9-2014 skrevs jag in på sjukhuset på avdelningen för planerade kejsarsnitt, de tog blodprov och gick noga igenom tidigare grav och förlossningar, denna graviditet och vilka mediciner som skulle sättas in. Jag fick träffa bm, förlossningsläkare och anesti? (De som lägger ryggmärgsbedövningen osv) Sedan fick jag åka hem, fick order om att duscha både på kvällen och morgonen innan fl och sedan tis den 9/9-2014 var det dags att åka in och jag var sjukt nervös, nästan dödsångest och kände mig inte redo (gravid v 37+1) Jag kom in och vi fick byta om både jag och maken sedan var det dags, först ut av alla denna morgon. Jag var så fruktansvärt rädd att jag typ slutade prata när all personal samlades och de var många. Eftersom jag är en högriskpatient var där både läkare, överläkare, studenter, bm, barnläkare mm så många att de flera gånger fick flytta runt på min make som hade svårt att få plats i salen. Direkt när de kopplade på blodtrycksmätaren upptäckte de hur rädd jag var. Dagen innan fl och under grav låg mitt blodtryck i snitt 120/70 normala värden men där och då steg det upp till 200 minns inte det andra trycket men helt plötsligt var de då direkt tvungna att ändra medicinering pga av det jättehöga trycket. Men jag var bara så otroligt rädd. När bedövningen började stiga upp mot bröstkorgen fick jag lite panik fast jag varit med om det tidigare och visste att man kan få svårt att andas ett tag så känns det som man kvävs och vill kräkas men när det väl gick över och bedövningen hade börjat verka så släppte det mesta och jag kunde fokusera på bebis. Några minuter senare var bebis ute men skrek inte och jag undrade vad som tog tid men nu för tiden väntar de med avnavlingen vilket jag inte visste. Sedan fick jag se henne och att det var en tjej, vi visste inte. Men hon hade svårt att komma igång så de la henne på ett bord brevid och gav syre men det hjälpte inte så fler kom från NEO och de förde henne dit och min man följde med henne. Jag fick komma dit några timmar senare efter att ha kontrollerats på uppvaket. När jag kom till NEO mådde hon bra och jag fick äntligen hålla och vi blev flyttade till BB. På BB blev vi kvar i fem dagar för att hon ville inte vakna och äta, hon var inte mogen att födas förtidigt och det märktes för hon var trött. Sedan följde en tuff kamp i ca tre veckor kring att få henne att gå upp i vikt utan att behöva ge så mycket ersättning för jag vill amma. Där blev en hel del konflikter, kamp, tårar och sömnlösa nätter för att kunna helamma. Nu är hon dock snart en månad och hon skulle nyss vara född egentligen och det är först nu hon äter bra och orkar vara vaken. Så en hel del dramatik känner mig ganska slutkörd men hoppas vi får njuta av varandra nu, jag och lilla ELLEN som hon ska heta;)