Förlossningsberättelse

Tänk att man kan uppleva en förlossning så olika trots att den är så lik, makes sense?

Förvärkarna startade ju på kvällen den 18:e jan när vi var ute och promenerade och lekte vid lekplatsen. Värkarna var relativt trevliga så när vi kom hem så tog jag en alvedon och hoppade in i duschen. Jag och sambon hade planerat myskväll men jag bangade när klockan var 19.00 och la mig med lillskruttet istället. Jag anade att det var någonting på g och tur var väl det, så att jag fick vila även om det inte blev mycke sömn. Klockan var runt 04.30, då väckte jag sambon och sa att de började göra mera ont, vid 05.15 så petade jag på sambon igen och jag berättade att det inte var hållbart att vara hemma längre, det gjorde ont. Natalie vaknade i samma veva och förstod att någonting var annorlunda, mamma hade ont och hon sprang runt och sa " - Bebis aj aj?" och just precis så var det. Fortfarande ingen vattenavgång, utan bara värkar men 3 stycken på tio minuters intervaller och dom varade runt 1-2 minuter. Egentligen ingen skillnad från natten, det vara bara intensiteten av smärta som ökade. Vi ringde farmor och farfar och vid 06.00 så pussade vi hej då till Natalie, till min glädje slapp jag lämna henne under natten.

Väl inne på förlossningen med en macka i höger hand (passade på mellan värkarna) vid 06.20 var jag öppen 5 cm, kan säga att jag blev "besviken" när barnmorskan berättade det...jag hade mer ont denna gång än med Natalie och då var jag ju öppen 10 cm, och bara en pyttekant kvar, men hon tröstade mig med att säga att det går snabbare andra gången.

Förvärkarna var förjävliga och bm frågade om jag ville ha akupunktur, och ja tackade ja....allt är bättre än smärtan. Jag fick en i pannan och en jädrans massa i fötter och ben...och jag ska vara nålrädd va ;) sambon sa att det var tur att jag inte såg när dom satte i dom.

Efter en timme gjordes en ny undersökning och jag var öppen 7 cm, sambon hjälpte mig med att promenera med gåbord, studsa på yogaboll, springa på toaletten, och dansa tryckare vaggandes höger vänster höger vänster, och massage. Vi bytte barnmorske team och vi bjöd även in en undersköterske student som frågade om hon fick vara med, och till skillnad från förra gången var vi det enda paret inne på förlossning så vi fick verkligen full uppmärksamhet och dom var jättehärliga. Men nu började det göra ont på riktigt så bm frågade om jag ville ha lustgas. YES PLEASE!!! Förvärkarna gjorde inte alls så HÄR ont förra gången, vi kämpade på med profylaxen och lustgasen. Mellan klockan 8-10 hände det ingenting och vi exprimenterade med lite olika hjälpmedel, jag var öppen lika mycke under 2 undersökningar, och det började kännas hopplöst och lite uppgivet. Sambon hjälpte mig att hålla modet upp, snart är det över. Jag fortsätter att hoppa på yogabollen och andas i lustgasen, värkarna är täta med 2 minuters intervaller så det blev inte mycke till att vila. Bm ville göra någonting åt min smärta och frågade om jag ville ha sterila kvaddlar? Vi pratade lite om var det var, och efter att ha sagt nej först, så tackade jag ja efter en halvtimme, meningen är att injiceringen av de sterilla vattnet ska ske i samband med en värk så att det inte ska göra så ont,,, men dom missade värken dessvärre och FAAAN va det kändes. Fick lite halvpanik och skrek till, men visst hjälpte det lite och jag hann vila mellan värkarna under en halvtimme. Bm frågar om jag vill bada badkar, jättegärna sa jag men samtidigt började jag känna att det tryckte lite neråt, så hon passade på att göra en undersökning innan. Fortfarande 7 cm men bm kände ett annat tryck på värkarna så hon tog tillbaka sin förfrågan och sa att vi sätter in en elektrod på bebisens huvud och mäter. I samband med att amniotomin sätts in vid 10.38 går mitt vatten, Äntligen!! kände jag och nu hände det något, det gjorde mer ont om så möjligt ;P och ja sa att det börjar bli svårt att hålla emot krystvärkarna. Vid 10.49 säger jag att jag inte kan hålla emot längre, bm undersöker och jag är öppen 8,5 9 cm. Vid 10:49 frågar min sambo när kan hon börja krysta? medan barnmorskan säger "- Hon har redan börjat!" och skrattar till. Och det blev ett kryst, två kryst huvudet ute, tre kryst färdigt.

Va??!! sa jag när sambon sa huvudet är ute!! Jag mindes ju huvudet som mest smärtsamt, och denna gång märkte jag knappt. 10:56 så föddes vår lille pojke och jag var så glad att det var över :D

Förlossningarna var nästan lika långa men jag upplevde dom helt olika, förvärkarna gick inte att jämföra. Jag är supertacksam för att det var en fin förlossning och att allt gick "enligt planerna" men visst fasen gör det ont att föda barn ;P

Skriver mer om hur det har gått med syskonskapet nästa gång, nu ska vi äta. Men en kort sammanfattning är att Natalie har haft den jobbigt den första veckan med matvägran och till och med kräkts, basilusk eller psykologiskt ?? :( första natten hemma var kaos alla väckte alla och ingen fick sova ;P men en klar förbättring redan andra natten och nu börjar vi hitta rutiner. Moster Marie har varit här i helgen och imorgon kommer mormor och morfar och stannar 2 dagar, så mysigt med besök.

Skickar med en nyfärsk bild på lillebror, som inte än fått något namn :)