Förlossningsberättelse

Det tog "bara" tre månader att få ihop förlossningsberättelsen. men här kommer den ( den blev visst ganska lång )

Jag hade gått med förvärkar i flera veckor slemproppen hade släppt två veckor tidigare och alla till och med min barnmorska trodde att jag skulle få innan beräknat datum.

Men den 16/6 kom och gick, förvärkar men inte speciellt starka.

Måndagen den 18/6 vaknade och upptäckte en blödning, blev lite orolig så jag ringde förlossningen och fick komma in för en undersökning, de visade sig att det bara va 1,5 cm kvar av livmodertappen och att jag va lite lite öppen, blev hemskickad men både läkare och barnmorskan sa att vi ses nog senare idag, men icke, kvällen kom och mer förvärkar som stannade av vid midnatt.

Tisdag 19/6 hade jag en tid hos min barnmorska men hon kunde inte förstå att inte fått bebis än, berättade för henne att jag knappt sovit på tre dygn, så jag fick med mig en sömntablett som jag skulle ta på kvällen.

Men när klockan blev 19.00 ungefär så började jag få värkar igen, tyckte dom va lite kraftigare än dom jag haft tidigare och dom kom lite oftare, men jag va helt övertygad att det inte skulle bli mer med dom, men så fel jag hade. Vid kl 23.00 blev det värre, värkarna kom med ca 6 min mellanrum, så jag vågade inte ta sömntabletten ( vilket va tur ). Tog en lång varm dusch två alvedon och min värmedyna på magen, sen va det bara till att vanka omkring framför tv och försöka andas. Försökte också gå och lägga mig men det va dömt att misslyckas, låg väl i sängen en halvtimmme på sin höjd, sen va det bara att stiga upp igen. Vid kl 02.00 var det ca 4 min mellan värkarna och jag tyckte det va dags att ringa förlossningen, sambon ringde och dom sa att jag var välkommen men att jag förmodligen hade det bättre hemma i lugn och ro. Så vi väntade, men efter bara 20 min kände jag att jag ändå ville åka in iallafall, så vi ringde till förlossningen igen. Åkte in till förlossningen vid tre tiden blev då undersökt

och fick göra ett ctg, jag var helt övertygad om att bli hemskickad men det visade sig att jag var 4cm öppen. Jag fick komma in på en förlossningssal och valde då att få bada. Efter lite mer än en timme i badet kände jag mig som ett russin och ville komma upp. Fick på mig den snygga blå sjukhus dressen blev undersökt och var då 5cm öppen, fick prova på lustgasen som jag tyckte funkade bra ( sambon hade roligt åt mig iaf då jag betedde mig som om jag var jätte full ).

Klockan 06.24 gick vattnet, ringde då på barnmorskan och sa att jag visste inte om vattnet hade gått eller om jag kissat på mig, vad då nästan helt öppen.

Vid kl 7 var det skift byte och ungefär samtidigt började det göra mer och mer ont, dom ökade då på lust gasen men jag blev bara illamående så den nya barnmorskan föreslog eda som jag tackade ja till så vid halv 8 fick jag den ( på andra försöket på första stack han i ett kärl ). Efter bara en liten stund så försvann nästan all smärta och jag kunde till och med äta lite yoghurt.

Vid halv 9 var jag helt öppen och barnmorskan sa att jag kunde få "prov krysta" lite för att bebisen skulle komma längre ner i förlossningskanalen, jag fick även lite värkstimmulerande dropp för att skynda på det hela.

Försöker krysta tills klockan blir nästan 11, då först förstår barnmorskan att eda:n har tagit lite väl bra för jag har ingen känsel i rumpan mm och vet inte var jag ska krysta, dom plockar då bort eda:n och ökar det värkstimmulerande droppet, jag får också stå på knä och blir "smiskad" av barnmorskan som hela tiden frågar om jag känner något ( vilket jag inte gör ) sambon hade väldigt roligt åt detta, men vågade inte skratta för han trodde jag skulle bli arg. Jag är redan då väldigt trött pga av lite sömn och säger att jag inte orkar mer och vill gå hem, bm ville att jag skulle försöka röra på mig, men orkar helt enkelt inte.

När klockan är ungefär halv ett så bestämmer dom att dom ska hjälpa till med sugklocka, men jag måste krysta lite till innan dom kan sätta den.

Vid kl ett har bebisen kommit tillräkligt långt ner och dom ringer då efter läkaren, hon kommer in i salen och säger att det går att sätta sugklockan nu men hon har ett bokat möte och ska komma tillbaka om ca 20-30 minuter sen går hon igen, vilket kanske var tur för henne annars hade hon fått stryk av sambon, som tur är så kommer överläkaren/enhetschefen på kk in bara någon minut efter den första läkaren gått ut så då kändes allt mycket bättre både jag och sambon blev lugna för nu kändes de som om allt skulle bli bra.

Hon sätter sugklockan ( det tar ungefär 8 minuter att fästa den ) sen så efter tre drag och ett klipp så är prinsessan född 49cm lång och 3355g tung och världens vackraste.

Efter lite vila, mat och en dusch fick vi komma in till bb. Där fick vi ett eget rum så sambon fick sova över, vilket jag tyckte va jätte skönt. Dagen därpå var det dags för läkarkontroll som gick bra förutom att dom tyckte hon var lite gul, så dom sa att jag skulle låte henne ligga i solljuset för att det skulle bli bättre. På fredag eftermiddagen tyckte jag nästan det var dags att åke hem, men det var lite blodprov och annat som skulle tas innan vi fick åka hem. Då tyckte en utav barnmorskorna att hon blivit gulare, dom gjorde då ett test för gulsot som hon låg precis på gränsen, så då var det bara att lägga henne i "solariet" hon låg där hela eftermiddagen och kvällen sen gjorde dom ett nytt test som varken blivit bättre eller sämre så det var bara att låta henne ligga där under natten (tur va det att jag hade eget rum, och det var lugnt på bb så sambon fick sova kvar under hela vistelsen). Det var nog en av de längsta dagen och natten jag varit med om, eftersom man haft henne hos sig dygnet runt sen hon föddes till att bara ta upp henne för att amma och byta blöja. Jag blev nästan lite dum för jag ville att hon skulle gråta så man fick ta upp och trösta henne.

Vi hade världens bästa barnmorska på natten iallafall, hon sa till oss att vi skulle passa på att sova (vilket var väldigt svårt) och hon kom in med prinsessan när hon ville äta och hämtade henne när hon ätit färdigt.

Efter en hel natt i solariet så trodde jag att vi skulle få åka hem på förmiddagen, men så blev det inte heller. Hon låg fortfarande precis på gränsen på skalan så dom ville att hon skulle sola några timmar till. Det blev en ganska lång och tråkig dag då man bara väntade på att klockan skulle gå så att dom skulle testa henne igen (vilket dom gjorde ungefär var fjärde timme) dock var det lite "tur" för det var en liten pojke som också solade så man kunde sitta och prata lite med hans mamma för att fördriva tiden lite. När klocka sen blev 16.00 på lördagen så låg hon äntligen på rätt sida strecket och vi fick åka hem.