Förlossningsberättelse
olivian · 2012-07-13 · 837 visningar
7 juli 2012
02.20
Vaknar av ett kraftigt ryck i magen som om något gick sönder. Tänkte direkt att det kunde vara vattnet som gick och sekunden senare forsade det ut. Väcker maken vilket var lättare sagt än gjort... Han sov gott.
02.25
Ringer förlossningen och rådgör med dem om hur länge vi ska våga vänta hemma med tanke på snabba förlossningar. Får veta att vi är välkomna på en gång då vi har en bit att åka.
02.30
Ringer min pappa och berättar att vi ska åka. Han och mamma får vara barnvakt. Säger att de inte behöver stressa.
02.55
Barnvakterna kommer. Vi packar ihop och åker iväg.
Får några värkar under bilresan men inget särskilt regelbundet.
03.50
Kommer in till förlossningen. Sitter med CTG en stund, finns lite aktivitet i värkarna men naturligtvis inget etablerat värkarbete ännu. Blir undersökt och är öppen 3-4 cm som innan. Får droppnål och kollar blodtrycket som är högt. Blir beordrad att vila. Vi halvsover i förlossningsarbetet och värkarna kommer mer regelbundet med 7-8 minuters mellanrum. De är inte särskilt kraftiga och jag upplever det mer som förvärkar.
06.00 Ny undersökning. Har inte öppnat mig så mycket mer och blodtrycket är fortfarande högt. Får fortsätta vila. Barnmorskan tycker vi ska sätta in värkstimulerande dropp snart.
07.30 Ny barnmorska. Våran barnmorska från alla ultraljuden. Undersöker igen och konstaterar att det inte hänt så mycket och vill sätta in dropp. Då säger jag att jag i så fall vill ha bedövning först, eftersom jag vet att det kommer gå fort i så fall. Det kan hon inte göra eftersom jag inte har tillräckligt etablerat värkarbete. Men hon tycker att vi kan få gå upp och röra på oss lite i alla fall för att bebisen ska komma ner lättare.
08.00 Vi tar en långsam promenad i korridoren på våning 6. Får ganska direkt några rejäla värkar och efter bara två varv så återvänder jag till förlossningssalen för att gå på toa.
08.15 parkerar vid ett fönster. Börjar må riktigt dåligt. Kan inte gå längre då jag har för ont. Blir ledsen och besviken då jag inser att jag inte kommer att kunna ta ryggbedövningen i alla fall som barnmorskan nu erbjuder. Men jag har inte ens två minuter mellan värkarna och jag känner i kroppen att det bara ökar. Får ingen chans att vila mellan värkarna.
08.40 blir undersökt och är nu öppen 6 cm. Ställer mig i fönstret igen så Johan kan massera för det är den enda smärtlindring jag har och det enda jag klarar av att be om. Jag har så ont så jag kan inte tänka och värkarna kommer med 30 sekunder till en minuts mellanrum då får absolut inte vila mellan.
09.15 undersökning. Öppen 9 cm. Barnmorskan sätter elektrod för att ha bättre koll på bebisen. Upp igen en stund. Jäkligt fokuserad på att bara få det överstökat nu.
09.35 börjar få krystvärkar så jag lägger mig igen. Bebisen är helt opåverkad av mina värkar och allt ståhej. Provar krysta men tycker jag får för lite hjälp av krystvärkarna. Försöker fokusera och andas igenom ett par värkar istället. Får beröm för min avslappningsförmåga… Får ny kraft och kan krysta ut bebisen lätt. Han har navelsträngen runt halsen men ingen fara. Född 09.50. Inga bristningar.
Efter förlossningen kände jag mig besviken eftersom jag åter igen blev tvungen att föda utan smärtlindring och det är faktiskt inte lite ont man får ha. Jag kände att jag borde ha tryckt på mer om det medan jag fortfarande kunde för när jag får så där ont så kan jag inte ens prata och sen går det ju så fort så då hinner man inget i alla fall. Sen var det ett tjat om lustgas hela tiden fast det enda jag skrivit i mitt förlossningsbrev var att de inte skulle komma med den eftersom jag bara börjar må illa av den.. Samtidigt så kände jag mig stärkt av att ännu en gång ha klarat detta och det kändes som om att jag fick klara det själv. Kände mig smått revanschsugen, att nästa gång ska de minsann få veta att de måste hjälpa mig. Men det blir ju ingen nästa gång.
02.20
Vaknar av ett kraftigt ryck i magen som om något gick sönder. Tänkte direkt att det kunde vara vattnet som gick och sekunden senare forsade det ut. Väcker maken vilket var lättare sagt än gjort... Han sov gott.
02.25
Ringer förlossningen och rådgör med dem om hur länge vi ska våga vänta hemma med tanke på snabba förlossningar. Får veta att vi är välkomna på en gång då vi har en bit att åka.
02.30
Ringer min pappa och berättar att vi ska åka. Han och mamma får vara barnvakt. Säger att de inte behöver stressa.
02.55
Barnvakterna kommer. Vi packar ihop och åker iväg.
Får några värkar under bilresan men inget särskilt regelbundet.
03.50
Kommer in till förlossningen. Sitter med CTG en stund, finns lite aktivitet i värkarna men naturligtvis inget etablerat värkarbete ännu. Blir undersökt och är öppen 3-4 cm som innan. Får droppnål och kollar blodtrycket som är högt. Blir beordrad att vila. Vi halvsover i förlossningsarbetet och värkarna kommer mer regelbundet med 7-8 minuters mellanrum. De är inte särskilt kraftiga och jag upplever det mer som förvärkar.
06.00 Ny undersökning. Har inte öppnat mig så mycket mer och blodtrycket är fortfarande högt. Får fortsätta vila. Barnmorskan tycker vi ska sätta in värkstimulerande dropp snart.
07.30 Ny barnmorska. Våran barnmorska från alla ultraljuden. Undersöker igen och konstaterar att det inte hänt så mycket och vill sätta in dropp. Då säger jag att jag i så fall vill ha bedövning först, eftersom jag vet att det kommer gå fort i så fall. Det kan hon inte göra eftersom jag inte har tillräckligt etablerat värkarbete. Men hon tycker att vi kan få gå upp och röra på oss lite i alla fall för att bebisen ska komma ner lättare.
08.00 Vi tar en långsam promenad i korridoren på våning 6. Får ganska direkt några rejäla värkar och efter bara två varv så återvänder jag till förlossningssalen för att gå på toa.
08.15 parkerar vid ett fönster. Börjar må riktigt dåligt. Kan inte gå längre då jag har för ont. Blir ledsen och besviken då jag inser att jag inte kommer att kunna ta ryggbedövningen i alla fall som barnmorskan nu erbjuder. Men jag har inte ens två minuter mellan värkarna och jag känner i kroppen att det bara ökar. Får ingen chans att vila mellan värkarna.
08.40 blir undersökt och är nu öppen 6 cm. Ställer mig i fönstret igen så Johan kan massera för det är den enda smärtlindring jag har och det enda jag klarar av att be om. Jag har så ont så jag kan inte tänka och värkarna kommer med 30 sekunder till en minuts mellanrum då får absolut inte vila mellan.
09.15 undersökning. Öppen 9 cm. Barnmorskan sätter elektrod för att ha bättre koll på bebisen. Upp igen en stund. Jäkligt fokuserad på att bara få det överstökat nu.
09.35 börjar få krystvärkar så jag lägger mig igen. Bebisen är helt opåverkad av mina värkar och allt ståhej. Provar krysta men tycker jag får för lite hjälp av krystvärkarna. Försöker fokusera och andas igenom ett par värkar istället. Får beröm för min avslappningsförmåga… Får ny kraft och kan krysta ut bebisen lätt. Han har navelsträngen runt halsen men ingen fara. Född 09.50. Inga bristningar.
Efter förlossningen kände jag mig besviken eftersom jag åter igen blev tvungen att föda utan smärtlindring och det är faktiskt inte lite ont man får ha. Jag kände att jag borde ha tryckt på mer om det medan jag fortfarande kunde för när jag får så där ont så kan jag inte ens prata och sen går det ju så fort så då hinner man inget i alla fall. Sen var det ett tjat om lustgas hela tiden fast det enda jag skrivit i mitt förlossningsbrev var att de inte skulle komma med den eftersom jag bara börjar må illa av den.. Samtidigt så kände jag mig stärkt av att ännu en gång ha klarat detta och det kändes som om att jag fick klara det själv. Kände mig smått revanschsugen, att nästa gång ska de minsann få veta att de måste hjälpa mig. Men det blir ju ingen nästa gång.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.