Förlossningsberättelse!!!!
Migos · 2012-05-10 · 567 visningar
Vår lilla son föddes den 5 maj kl 04.26, 3665 g och 51 cm lång.
Förlossningen startade på fredagen den 4, jag kände redan vid lunch att det började som molvärk i ljumskarna. Vid kl 16 kom värkar, men oregelbundet och inte så starka. Men jag blev helt övertygad om att det var igång vid 18 tiden, då var mest frågan om vi skulle få bebis före eller efter midnatt. Jag kände hur hela mitt fokus vändes inåt i kroppen och alla tankar blev lite grötiga. Vid 20 tiden började det bli regelbundet och smärtan tilltog. Strax efter 21 kom vi till förlossningen, de konstaterade kl 23 (det var kaotiskt på förlossningen så det tog tid mellan vi såg personalen) att jag endast var öppen 4 cm. Värkarna kom med 2-3 min mellanrum och var smärtsamma, tiden gick men jag öppnade mig inte mer. Jag påtalade att jag ville att de skulle ta hinnorna för att jag var säker på att det skulle ge god effekt. Men de hade det mycket på förlossningen fortfarande och jag vet inte helt varför men vid undersökning vid 03.40 hade jag endast öppnat mig till 5 cm och då tog man hinnorna strax innan 4. Värkarna tog en dramatisk fart, jag började ta lustgas och ställde mig på knä i sängen och vaggade i takt med värkarna. 04.20 var jag fullt öppen och lusten att krysta kom. 04.26 föddes han. Så från kl 4 till 4.26 öppnades jag från 5 cm till att han är född. Det gick väldigt fort och jag (samt bm) blev väldigt orolig för bristningar och blödningar, men inget. Detta trots att han föddes med handen, armen, samtidigt som huvudet!!!!
Det härligaste i det hela var att efter hinnorna var tagna lämnade bm oss, hon kom när maken ringde på henne strax innan krystvärkarna kom. Men även när krystvärkarna kom så höll hon sig väldigt i bakgrunden. Det var mer eller mindre bara jag och maken som skötte förlossningen. Han hjälpte mig att andas, ta lustgasen, hålla balansen och ge plats för barnet att komma ut. När han väl var född, fick jag tag i hans fötter och drog bara upp honom till mig mellan benen och fram. Sen satte jag mig ned, och sen vände jag mig om i sängen för att invänta att moderkakan kom ut. Men det var verkligen så långt ifrån att bli förlöst utan att själva förlösa sitt barn.
Jag fick dessutom klippa navelsträngen själv.
Jag har aldrig tidigare känt sådan närhet till någon människa som jag gjorde då med min make. Jag vet att han vet och har full koll på förlossningen och det som hände, så jag var så trygg i honom och jag kunde verkligen känna hur trygg han var i mig. Så otroligt vackert. Och i det här blev vi välsignade med ett nytt liv, en del av honom och en del av mig.
Sen myste vi lite ihop, jag duschade, kissade, klädde mig och vi fick in brickan (men maken hade förberett mackor hemma med avokado, ägg, räkor m.m.) en kröp vi ned i sängen sov lite och sen blev vi godkända och åkte hem. Jag måste säga att jag var oförskämt pigg och fräsch även denna gången trots att jag hade ganska långt värkarbete under dagen utan att varken äta eller vila. Vi lämnade förlossningen vid lunchtid. Det var så underbart att få komma hem, Sen dess har vi bara myst och gosat, tagit vara på den allra första tiden som aldrig kommer igen.
Efteråt har jag funderat på varför man inte tog hinnorna tidigare, men de hade det nog för mycket just då. Men jag är så glad att jag hade rätt att det verkligen körde igång förlossningen. Det gick ju väldigt snabbt när det kom igång ordentligt. Och ja, min kropp var uppenbarligen redo för det då jag öppnades fort utan att gå sönder.
Förlossningen startade på fredagen den 4, jag kände redan vid lunch att det började som molvärk i ljumskarna. Vid kl 16 kom värkar, men oregelbundet och inte så starka. Men jag blev helt övertygad om att det var igång vid 18 tiden, då var mest frågan om vi skulle få bebis före eller efter midnatt. Jag kände hur hela mitt fokus vändes inåt i kroppen och alla tankar blev lite grötiga. Vid 20 tiden började det bli regelbundet och smärtan tilltog. Strax efter 21 kom vi till förlossningen, de konstaterade kl 23 (det var kaotiskt på förlossningen så det tog tid mellan vi såg personalen) att jag endast var öppen 4 cm. Värkarna kom med 2-3 min mellanrum och var smärtsamma, tiden gick men jag öppnade mig inte mer. Jag påtalade att jag ville att de skulle ta hinnorna för att jag var säker på att det skulle ge god effekt. Men de hade det mycket på förlossningen fortfarande och jag vet inte helt varför men vid undersökning vid 03.40 hade jag endast öppnat mig till 5 cm och då tog man hinnorna strax innan 4. Värkarna tog en dramatisk fart, jag började ta lustgas och ställde mig på knä i sängen och vaggade i takt med värkarna. 04.20 var jag fullt öppen och lusten att krysta kom. 04.26 föddes han. Så från kl 4 till 4.26 öppnades jag från 5 cm till att han är född. Det gick väldigt fort och jag (samt bm) blev väldigt orolig för bristningar och blödningar, men inget. Detta trots att han föddes med handen, armen, samtidigt som huvudet!!!!
Det härligaste i det hela var att efter hinnorna var tagna lämnade bm oss, hon kom när maken ringde på henne strax innan krystvärkarna kom. Men även när krystvärkarna kom så höll hon sig väldigt i bakgrunden. Det var mer eller mindre bara jag och maken som skötte förlossningen. Han hjälpte mig att andas, ta lustgasen, hålla balansen och ge plats för barnet att komma ut. När han väl var född, fick jag tag i hans fötter och drog bara upp honom till mig mellan benen och fram. Sen satte jag mig ned, och sen vände jag mig om i sängen för att invänta att moderkakan kom ut. Men det var verkligen så långt ifrån att bli förlöst utan att själva förlösa sitt barn.
Jag fick dessutom klippa navelsträngen själv.
Jag har aldrig tidigare känt sådan närhet till någon människa som jag gjorde då med min make. Jag vet att han vet och har full koll på förlossningen och det som hände, så jag var så trygg i honom och jag kunde verkligen känna hur trygg han var i mig. Så otroligt vackert. Och i det här blev vi välsignade med ett nytt liv, en del av honom och en del av mig.
Sen myste vi lite ihop, jag duschade, kissade, klädde mig och vi fick in brickan (men maken hade förberett mackor hemma med avokado, ägg, räkor m.m.) en kröp vi ned i sängen sov lite och sen blev vi godkända och åkte hem. Jag måste säga att jag var oförskämt pigg och fräsch även denna gången trots att jag hade ganska långt värkarbete under dagen utan att varken äta eller vila. Vi lämnade förlossningen vid lunchtid. Det var så underbart att få komma hem, Sen dess har vi bara myst och gosat, tagit vara på den allra första tiden som aldrig kommer igen.
Efteråt har jag funderat på varför man inte tog hinnorna tidigare, men de hade det nog för mycket just då. Men jag är så glad att jag hade rätt att det verkligen körde igång förlossningen. Det gick ju väldigt snabbt när det kom igång ordentligt. Och ja, min kropp var uppenbarligen redo för det då jag öppnades fort utan att gå sönder.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.