Förlossningsberättelse
Mamma_Anna · 2012-03-21 · 1 043 visningar
Tänkte att jag skulle skriva ner min förlossningsberättelse. Har ju lite svårt att avgränsa mig så ni får läsa det ni orkar =)
Jag vet faktiskt inte när mitt värkarbete startade för fr.o.m. lördagen den 3/3 hade jag så fruktansvärt ont i ryggen så jag visste inte var jag skulle ta vägen. Jag grät på kvällarna för att det gjorde så ont och på torsdagen den 8/3 kontaktade jag min barnmorska efter stöd härifrån. Hon sa åt mig att ringa förlossningen men att säga att det stramade över magen, inte att jag hade ont i ryggen eftersom de då antagligen skulle hänvisa mig till hälsocentralen. Sagt och gjort så ringde jag förlossningen och blev ombedd att komma in. Då var jag öppen 3 cm och blev hemskickad med en sk. sömndos (värktabletter + sömntablett). De frågade om jag hade värkar men jag svarade att jag inte visste. Svårt att veta då man aldrig haft värkar förut. Jag hade ju ont hela tiden. Kom i alla fall hem och tog två värktabletter av de jag fått samt ett bad. Det var underbart! Ryggvärken försvann och då kände jag att jag hade värkar! Det kändes som mensvärk som sakta steg och blev värre och sedan klingade av. Helt hanterbart dock.
Jag sparde sömntabletten till kvällen (vilket jag såklart inte skulle ha gjort) och tog den vid 21.00 och gick och lade mig. Men då var värkarna ganska starka så inte kunde jag somna då inte =/ Vi åkte in så vi var inne kl 02.35 och då var jag öppen 6 cm. Blev satt på lustgas och mådde rätt bra på det. Tog en liten stund att få in snitsen men lustgasen blev min bästa kompis. Micke, min sambo, hjälpte mig att räkna utandningarna i masken vilket jag tyckte var en jättelättnad, att jag slapp hålla reda på det själv. Pratade en hel del tok på lustgasen vilket Micke antecknade, kan vara kul att ha kvar!
Jag hade ångest för att kissa och bajsa ner mig och upplevde det som förudmjukande att ligga så där vilket jag också berättade. De frågade om de skulle sätta in lavemang då jag bett om det i mitt förlossningsbrev men jag var faktiskt så slut så jag avböjde. Och det gick bra. Om jag bajsade vet jag inte men det var i alla fall inget som jag märkte av. De satte även kateter (stavas det så?) vilket jag upplevde som en lättnad.
Jag hade ingen spontan vattenavgång så de fick ta hål på hinnorna. Det var faktiskt ganska skönt. De ville även sätta ryggmärgsbedövning men när de hade beslutat sig för det var jag öppen 9 cm så det var för sent. Men jag klarade mig bra på lustgasen jag, sög tills jag tuppade av och sa väl flera gånger när de sa åt mig att inte suga så mycket att det var ju så skönt att få svimma =S
När krystvärkarna startade tror jag att det tog ca 45 minuter tills han var ute - jag gissade att det tog ca 10 minuter vilket betyder att jag var rätt fokuserad på mig själv med väldigt liten tidsuppfattning.
Var ledsen att jag inte fick ha lustgasen under själva förlossningen men det gick bra ändå =)
När han kom ut frågade de om jag ville ha honom på bröstet. Jag var jätteslut och tyckte nog att det kändes ganska främmande, slemmigt och hade hade egentligen ingen lust till det men vågade inte säga det. Fick honom på bröstet och bara låg där. En väldigt verklighetsfrämmande känsla.
Jag födde en ganska stor pojk kl 09.28 på fredagsmorgonen den 9/3, 4312 gram och 55 cm lång. Det blev operation ganska snart efter förlossningen. De hade tänkt att sy med bara lokalbedövning men när läkaren fick se mig beslutade de sig för att söva mig med narkos. 3 timmar tog operationen då jag hade två större bristningar, grad 3 och 3-4. Micke tog hand om pyret medan jag opererades oc vi möttes sedan på BB. Fick då ta en efterlängtad dusch och kände mig som en ny människa efter det.
Vi hade inte tänkt så långt att vi kunde bli kvar på BB i flera dygn vilket blev lite av en chock för oss och vi längtade hem ganska mycket. Fick åka hem på måndagen den 12/3 och det var underbart!
Har haft en del bekymmer efter förlossningen dock. Fick en jourtid i måndags då de konstaterade att jag dragit på mig en urinvägsinfektion, fått dåliga blodvärden, tarmbesvär samt ett väldigt ömmande vaginalt sår, så just nu känner jag mig som ett vandrande Apotek men en blick på min son och det är värt alla smärtor i världen <3
Jag vet faktiskt inte när mitt värkarbete startade för fr.o.m. lördagen den 3/3 hade jag så fruktansvärt ont i ryggen så jag visste inte var jag skulle ta vägen. Jag grät på kvällarna för att det gjorde så ont och på torsdagen den 8/3 kontaktade jag min barnmorska efter stöd härifrån. Hon sa åt mig att ringa förlossningen men att säga att det stramade över magen, inte att jag hade ont i ryggen eftersom de då antagligen skulle hänvisa mig till hälsocentralen. Sagt och gjort så ringde jag förlossningen och blev ombedd att komma in. Då var jag öppen 3 cm och blev hemskickad med en sk. sömndos (värktabletter + sömntablett). De frågade om jag hade värkar men jag svarade att jag inte visste. Svårt att veta då man aldrig haft värkar förut. Jag hade ju ont hela tiden. Kom i alla fall hem och tog två värktabletter av de jag fått samt ett bad. Det var underbart! Ryggvärken försvann och då kände jag att jag hade värkar! Det kändes som mensvärk som sakta steg och blev värre och sedan klingade av. Helt hanterbart dock.
Jag sparde sömntabletten till kvällen (vilket jag såklart inte skulle ha gjort) och tog den vid 21.00 och gick och lade mig. Men då var värkarna ganska starka så inte kunde jag somna då inte =/ Vi åkte in så vi var inne kl 02.35 och då var jag öppen 6 cm. Blev satt på lustgas och mådde rätt bra på det. Tog en liten stund att få in snitsen men lustgasen blev min bästa kompis. Micke, min sambo, hjälpte mig att räkna utandningarna i masken vilket jag tyckte var en jättelättnad, att jag slapp hålla reda på det själv. Pratade en hel del tok på lustgasen vilket Micke antecknade, kan vara kul att ha kvar!
Jag hade ångest för att kissa och bajsa ner mig och upplevde det som förudmjukande att ligga så där vilket jag också berättade. De frågade om de skulle sätta in lavemang då jag bett om det i mitt förlossningsbrev men jag var faktiskt så slut så jag avböjde. Och det gick bra. Om jag bajsade vet jag inte men det var i alla fall inget som jag märkte av. De satte även kateter (stavas det så?) vilket jag upplevde som en lättnad.
Jag hade ingen spontan vattenavgång så de fick ta hål på hinnorna. Det var faktiskt ganska skönt. De ville även sätta ryggmärgsbedövning men när de hade beslutat sig för det var jag öppen 9 cm så det var för sent. Men jag klarade mig bra på lustgasen jag, sög tills jag tuppade av och sa väl flera gånger när de sa åt mig att inte suga så mycket att det var ju så skönt att få svimma =S
När krystvärkarna startade tror jag att det tog ca 45 minuter tills han var ute - jag gissade att det tog ca 10 minuter vilket betyder att jag var rätt fokuserad på mig själv med väldigt liten tidsuppfattning.
Var ledsen att jag inte fick ha lustgasen under själva förlossningen men det gick bra ändå =)
När han kom ut frågade de om jag ville ha honom på bröstet. Jag var jätteslut och tyckte nog att det kändes ganska främmande, slemmigt och hade hade egentligen ingen lust till det men vågade inte säga det. Fick honom på bröstet och bara låg där. En väldigt verklighetsfrämmande känsla.
Jag födde en ganska stor pojk kl 09.28 på fredagsmorgonen den 9/3, 4312 gram och 55 cm lång. Det blev operation ganska snart efter förlossningen. De hade tänkt att sy med bara lokalbedövning men när läkaren fick se mig beslutade de sig för att söva mig med narkos. 3 timmar tog operationen då jag hade två större bristningar, grad 3 och 3-4. Micke tog hand om pyret medan jag opererades oc vi möttes sedan på BB. Fick då ta en efterlängtad dusch och kände mig som en ny människa efter det.
Vi hade inte tänkt så långt att vi kunde bli kvar på BB i flera dygn vilket blev lite av en chock för oss och vi längtade hem ganska mycket. Fick åka hem på måndagen den 12/3 och det var underbart!
Har haft en del bekymmer efter förlossningen dock. Fick en jourtid i måndags då de konstaterade att jag dragit på mig en urinvägsinfektion, fått dåliga blodvärden, tarmbesvär samt ett väldigt ömmande vaginalt sår, så just nu känner jag mig som ett vandrande Apotek men en blick på min son och det är värt alla smärtor i världen <3
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.