Förlossningsberättelse

Måndagen den 31 maj skulle jag bli igångsatt klockan 8 på morgonen. Jag hade då gått över tiden 15 dagar. Men 6 timmar före igångsättningen vaknade jag med värkar. Trodde först inte att det var sant men de fortsate att komma med 6 minuters mellanrum. Sambon vaknade någon gång runt tre och undrade varför jag var vaken och jag sa att jag inte tror att det behövs någon igångsättning. Jag kunde inte ligga kvar i sängen eftersom värkarna gjorde mer ont när jag låg ner så jag steg upp. Någon gång mellan 3 och 4 började värkarna komma med 4 minuters mellanrum. Jag åt lite morgonmål och tittade på en film. När klockan började närma sig 8 så åkte vi iväg till sjukhuset. Vi kom dit lite före 8 och möttes av en praktikant från Bryssel som bara kunde engelska. Som tur var så hade jag spenderat många timmar framför förlossningskliniken så jag fick ur mig varför jag var där. Jag fick ligga med en ctg kurva en stund och blev sedan undersökt. 3 cm hade jag då öppnat mig. Vi fick komma till ett familjerum och där skulle vi avvakta och se vad som händer under förmiddagen. Om det inte gick framåt så skulle de sätta igång mig, men bäst skulle det vara om det kom igång av sig själv. Hela förmiddagen satt vi där och mitt på dagen hade jag öppnat mig nästan 4 cm. Sambon sprang och värmde rispåsar åt mig men utöver det behövde jag ingen smärtlindring. Mellan halv 2 och 3 satt jag i badkaret. Det var ganska skönt men värkarna kom inte riktigt lika tätt efter det. Efter badet hade jag öppnat mig nästan 5 cm. Vi gick omkring en del på sjukhusområdet för att få igång det mera. Värkar hade jag med 4 minuters mellanrum hela tiden och de tilltog bara lite i styrka. När jag sedan blev undersökt klockan 20 före 9 så gick vattnet äntligen! Men det visade sig att jag bara hade öppnat mig till 5 cm. Kändes lite snopet, men på samma gång så kände jag att värkarna började tillta i styrka. Då fick vi flytta till ett förlossningsrum. 20 över 9 prövade jag lustgasen men den tyckte jag inte om. Hade alldeles för långa värkar för att den skulle fungera. Började må dåligt om jag drog i mig för mycket så den använde jag bara i 10 minuter. Efter det började värkarna bli riktigt besvärliga. Var tveksam till om jag skulle överleva det ens. Jag duschade en stund och det hjälpte lite, men inte tillräckligt. Sambon var till ett jättestort stöd och påminde mig om att andas. Klockan 11 så gav jag lite halvt upp och sa att jag nog ville ha någon smärtlindring, men inte epiduralen. Jag var bara öppen 6-7 cm då. Så klockan 11 fick jag PCB (paracervikalblockad). Efter det följde en härlig knappa timme. Fick riktigt vila ut mig ordentligt då och det var skönt. På samma gång som de satte bedövningen fick jag också värkstimulerande dropp eftersom jag hade haft värkar i så många timmar att livmodern kanske inte skulle orka mycket till. När barnmorskan skulle sätta kanylen i handen så misslyckades hon 2 gånger. Så hon bytte till den andra handen. Den handen som hon misslyckades med blev alldeles blå och svullen. Så småningom började värkarna kännas av ordentligt igen. Och vi sa åt barnmorskan att jag inte klarar mycket mer och om de kunde sätta PCB igen. Hon gjorde en inre undersökning och jag var öppen nästan 10 cm. Bara en liten kant kvar så det gick inte att få någon bedövning mera nu. Jag stod upp så att det skulle gå snabbare och hängde i sambons armar under värkarna. Barnmorskan sa att jag skulle säga till om jag kände att jag ville krysta, men det känslan kom egentligen aldrig. Kände väl att det började trycka på lite runt 25 över 1. Fick lägga mig ner och börja krysta. Visste inte riktigt hur jag skulle göra och det kändes som att jag gjorde fel, men barnmorskan berömde mig hela tiden så jag antar att jag gjorde rätt. Det gjorde inte alls ont tyckte jag. Kände att det sved till lite i ena sidan men annars gjorde det inte ont. Vet inte om det beror på bedövningen eller något. Efter 46 minuters krystande klockan 2:10 så kom han ut. Jag fick honom genast upp på bröstet och sambon klippte navelsträngen. Det kändes så overkligt att han äntligen var här. Moderkakan kom 6 minuter senare. Den var hel men hinnorna var trasiga. Blev sydd med några stygn men inga i mellangården som tur var. Efter en stund så vägde och mätte barnmorskan honom. 4150 gram och 52 cm! Stor pojke. 37 cm i huvudomkrets. Jag blödde relativt lite under förlossningen. Sedan fick vi kaffebrickan. Det var jättegott med smörgås! Efter ca 2 timmar blev vi flyttade till bb avdelningen och sambon fick åka hem.
Det som jag är mest förvånad över var att det inte alls gjorde ont att få ut honom. Men att ha värkar i 24 timmar var inte roligt. Hoppas att det går snabbare nästa gång:) Det är nog en hel del från förlossningen som jag har glömt eller förträngt för nu efteråt så tänker jag nog tillbaka på den med ett leende på läpparna vilket jag är säker på att jag inte gjorde mitt under värkarbetet. När barnmorskan kom och diskuterade förlossningen med mig innan jag fick åka hem så sa hon att jag nog är en barnfödartyp för allt gick så bra. Hon tyckte också att jag var jätteduktig som klarade mig med så lite smärtlindring. Var verkligen skönt att höra att man gjort bra ifrån sig! Jag kan inte förstå hur Liten har haft rum att bo i min mage, och ännu mindre hur han fick rum att komma ut! Han är så perfekt vår son. Har svårt att förstå att det är vi som har skapat honom.