Förlossningsberättelse!

Den 25:e mars vaknade jag 5.20 av en värk som va annorlunda mot nåt jag känt tidigare. Gick upp och kissade. Kände ett tryck mot ljumskarna, men vågade inte tro nåt än.
Känslan blir starkare och jag kissar flera gånger, och vankar av och an här hemma. Väckte inte Eddie för jag tänkte att om det nu är på riktigt är det bra om han är utvilad.

Går på toa igen strax efter kl 6 och får ett plask i toan. Vet inte om det va vattnet som gick, men jag kände att jag inte hade kissat av eget initiativ iaf. Tar på mig en binda, utifall att, så dom på förlossningen kan avgöra.

Väcker Eddie vid 7-tiden och förklarar läget. Han blir glad och lite stressad, orolig för mig.
Vid 8-tiden kommer värkarna med 4-5 minuters mellanrum och jag börjar bli osäker på om jag klockar rätt. Har "mensvärk" konstant, men med toppar av tryck mot ljumskarna.
Ringer in till förlossningen och förklarar läget och dom ber mig avvakta och höra av mig om några timmar om det är värre, eller om jag inte står ut längre.

Strax före 9 har jag värkar med 2-3min mellanrum och det börjar bli jobbigt. Vi ringer till förlossningen och dom ber oss komma in.
9.30 skrivs vi in på förlossningen. Får ligga och ta en CTG-kurva som visar att bebis mår bra och att mina värkar nu är ca 5st/10min.
Jag undersöks och är öppen 4 cm och tappen är helt utplånad. Barnmorskan känner inte heller någon hinnblåsa så förmodligen hade vattnet gått i toan, som jag misstänkte.
Hade mycket hjälp av andningen i värkarbetet, men ville inte ligga ner, så jag fick ett gåbord, vilket va underbart. Eddie hjälper mig och peppar och än så länge tycker jag det är hanterbara värkar även om trycket ökar.

10.40 får vi komma till en förlossningssal. Nu eskalerar värkarna och kl 11 fick jag börja med lustgas. Första suget orsakade snurr i skallen men annars tyckte jag inte det hjälpte så mycket.
Nu ökar smärtan rejält och jag börjar få det jobbigt med andningen och hålla mig lugn genom värken.

11.50 ber jag om EDA då jag behöver hjälp att minska värken och det hårda trycket mot ljumskarna.
Får en nål i armvecket och dom ökar på min lustgas till fullt för att jag ska kunna få ut bättre effekt i väntan på ryggmärgsbedövningen.
12.18 får jag EDA. Medans jag sitter på sängkanten så hyperventilerar jag i lustgasmasken för att klara av att sitta still. Nu jäklar kommer ruset ;) Konstaterar att jag klippt narkosläkaren och att han hade bett om tid hos mig men jag va mammaledig.
Hotar honom med att raka av allt hans hår till 3mm om han inte lyckas jävligt bra med bedövningen :)

Nu sätter dom en sensor på bebis huvud för att se hur h*n mår. Jag är öppen 5cm.
13.10 tillkallas överläkaren, för att dom va oroliga då bebisens hjärtljud gick ner vid mina värkar.
13.25 tas blodprov från bebis huvud, för att se så h*n inte är för stressad, men värdet ser bra ut.
Edan har tagit bra och jag känner mest tryck nu och inte farlig smärta.

Vid 13.30 säger jag åt personalen att det känns som jag ska bajsa på mig. Dom undersöker då igen och jag är i princip helt öppen.
13.35 börjar krystvärkarna. Jag får testa att ligga både på sidan och i gynläge och trycka på. Gynläge funkar bäst och jag får hålla i handtag i sängen för att hjälpa till att trycka på.

Jag får jättebra peppning av personalen och Eddie och det händer mycket när jag krystar. Känns så skönt att få trycka på och kroppen gör i princip jobbet själv, helt instinktivt.
Dom är fortfarande lite oroade över bebisens kurva och tar ett till blodprov 13.55, som också visar bra värden.

Barnmorskan konstaterar att huvudet är ute och säger att den har mörkljust hår. Mellan värkarna och i min lustgasfylla slänger jag ur mig att den kanske har slingor. Mamma är ju frisör trots allt ;)

14:05 föds våran vackra son och jag får upp honom på magen.
Lyckan är obeskrivlig och min förlossning blev en helt otrolig upplevelse.
Kärleken till Isac är det största jag upplevt!