Förlossningsberättelse

Det hela började Måndagen den 21 mars...

Jag och min man tog en promenad till affären, fick väldigt ont neråt, kände som ett tryck till och från och så hade jag väldigt ont i ryggen. Det högg till väldigt ofta när vi var påväg hem. När vi väl kom hem så var det bara att sätta sig i soffan med värmekudden och det släppte =) Skönt tyckte jag!

Senare mot kvällen så fick jag feber och ryggvärken kom tillbaka, gick och la mig i sängen och kollade på en unge i minute och hackade tänder. Somnade tillslut.

Halv två natten till tisdagen så vaknar jag, då har jag ont, ont, ont. Väcker Fredrik, och han säger att det kommer gå över.. Men icke! Så han får gå och hämta en värmekudde.. Lyckas somna om för en liten stund. Halv fyra vaknar jag igen, och då har jag JÄVLIGT ONT!! Väcker fredrik med ett slag, och grinar för att jag har så ont. Han börjar då fatta att det är på g (men icke jag) går upp och lunkar runt, men det blir inte bättre. Ringer in till förlossningen vid fem.. Dom frågar en massa frågor, hur länge värkarna sitter i, hur ofta dom kommer osv. Sen frågar hon om bebis.. Känner du bebisen? Nej..(PANIK) Nej, det gör jag inte.. Det är stenhårt i hela magen och väldigt hårt där han ligger. Får då order att dricka saft, iskall saft med isbitar och socker och sen ska jag ringa tillbaka inom en timme. Fredrik gör ordning det åt mig, dricker lite men får springa till toaletten och spy.. Spyr som en idiot och får värkar samtidigt och trodde jag skulle gå under.. Hoppar in i duschen och tar en varm dusch men det hjälper inte. Ringer tillbaka till förlossninge och talar om att jag icke känner bebis alls, och att jag dessutom har spytt.

Bm säger åt oss att komma in på en gång och klockan är runt halv 6 nu på morgonen. Fredrik ringer sin farfar så han sätter sig i bilen och åker till oss. Jag går och lägger mig igen, har så ont.. Fredrik får hjälpa mig att klä på mig och sen går vi ut till bilen.

Det var den längsta bilresan jag någonsin har åkt, och de var "bara" 35 km.. När vi är inne i västerås så ringer fredrik förlossningen och säger att vi snart är där och frågar om dom kan möta oss med en rullstol... Och det kunde dom.. Klockan är 7 nu på morgonen och vi kommer fram till förlossningen och där står bm som jag pratade med.. Orkade inte bry mig om henne alls. Orkade inte prata med henne, orkade ingenting, hade bara så ont så jag ville gå under.. Blir inrullad i rum 7 och så kopplar dom den där saken på magen (kommer icke ihåg vad den heter, men den mäter värkarna)

Var öppen ett finger och hade värkar var 10:e minut.. En bm kommer in och säger att dom egentligen ska skicka hem mig men jag ska få byta rum till en sovsal istället. Där dom ska ge mig en sovdos så att jag kan få vila lite, för det kan sätta igång då. Klockan 9 på morgonen får jag min sovdos, värkarna blir svagare och jag kan somna!! Klockan 12 kommer dom in igen, och jag är klarvaken och har väldigt ont och värkarna kommer oftare nu också, dom kommer var 3:e minut.. Så hon gör en undersökning och jag har öppnat mig 4 cm och livmodertappen var borta nu, så jag skulle få byta rum till en förlossningsal nu och dessutom bada!! =) HA, trodde jag.. Var uppe och gick, spydde som en gris igen!! Gick och la mig och vila och då sjönk bebises puls, så det rusade in en massa människor och så skulle dom ta hål på hinnorna men innan så skulle jag vända på mig så jag låg på vänster sida istället, och då blev bebisens puls normal, så det blev ej att dom tog hål på hinnorna..

Så fick resa mig ur sängen och så skulle jag få gå in i rum 7 igen.. Hinner komma in i mitt rum tills jag spyr igen.. Får dessutom en trasig spypåse så jag spyr ner hela mig, så dom tar fram en ny snabbt och så sätter det fart igen! Får en ny kappa av dom som jag får sätta på mig...

Efter ett litet tag vill dom göra en ny undersökning, joda, då hade jag öppnat mig 8 cm och en bit av slemmisen hade dessutom gått.. Klockan var nu runt halv 3... Vid 3 så börjar jag få väldigt ont och ringer efter bm.. E bm kommer in(Jannika) och jag förklarar för henne att jag har väldigt ont, och att jag kommer skita på mig när som helst och att jag ska ha lustgas och eda NU !! Hon gör en undersökning och säger att jag är öppen 10 cm nu men att bebis inte har sjunkit ner helt än. Dom ringer efter narkosläkaren och medans jag väntar på han så får jag lustgas och det hjälpte mig knappt.. Blev bara väldigt dimmig i huvudet.. Efter en liten stund kommer narkosläkaren in och ska ge mig bedövning, men får icke eda utan får spinal istället och ligger och skriker att jag håller på att skita på mig och det enda jag får till svar är att det är bra!! VADÅ BRA?! Haha.. Blir riktigt förbannad.. Men den ilskan går ur mig VÄLDIGT fort, jooni, nu har spinalen verkat.. WOHO, jag kan andas, jag lever, jag kan prata, jag är inget monster, JAG KAN DRICKA OCH ÄTA!! Får sätta mig på en boll och gunga runt så att bebis ska sjunka ner!! =) Klockan är nu 17:00 och jag börjar känna nu igen att jag är på väg att skita på mig och nu sitter känslan i hela tiden.. Så jag ringer efter bm, och hon kommer in och undersöker mig. Nu känner hon huvudet och måste ta hål på hinnorna. Fort går det, vattnet kommer.. Varmt å go! Haha!! Men jag vill klämma ut bebis nu säger jag.. För det är verkligen på gång.. Nej, jag får vänta.. För alla är upptagna nu.. Det är många som föder just nu.. SKOJAR NI?!! UNGEN VILL UT NU, HALLÅ!!! Efter en kort stund kommer det två st till, och vi börjar sätta igång.. Efter en kort stund är våran lilla pojke ute!! =) 17:24 tittade han ut.. Och det blev en liten Noah!! =)

Skrev igenom detta väldigt snabbt nu, men ska renskriva det lite bättre senare =)