Förlossnings berättelse Lion
Emelaiij · 2013-02-07 · 388 visningar
Vaknade ca 01.00 natten till måndag av att jag hade ont i magen. Tänkte att jag hade ju ont 2 gånger tidigare i veckan vid 05.00 tiden och det gick över genom att bara somna om och när jag gått upp med Simon så åt jag lite och sov en liten stund, så jag provade att försöka somna om. Men ca 01.40 vaknade jag av att jag hade mer ont och försökte hela tiden somna om men kunde inte. Så jag gick och la mig i gästrummet ifall jag behövde spy något så hade jag nära.
Vände och vred på mig hur länge som helst och kände att det inte blir bättre. Ca kl 04.40 känner jag hur det börjar vattnas i munnen och att jag måste spy. Hinner precis in till toan och spyr. Våfflan kom då och gnydde på ett sätt jag aldrig hört innan (hon kände väll på sig att något inte stämde) vilket också fick upp Simon.
Ringde då vid 05.00 till förlossningen och hon tyckte vi skulle komma in direkt med tanke på att jag inte hade så långt kvar och har mått så bra hela tiden och att jag ca 2 veckor innan hade haft lite högre blodtryck och +1 med protein i urinen.
Började göra oss i ordning, startade bilen och ringde till mamma för att berätta att vi ska åka in och att vi kommer med Våfflan. Kommer in till förlossningen ca 06.20 och virrar bort oss bland personalens omklädnings rum men lyckas hitta till slut. Det var skyltat men när man är lite nervös och orolig så kollar man inte så noga. Skyltarna satt även så att man måste komma från sidan för att se dom.
06.30 får vi träffa Annika barnmorska som tar blodtryck, blodprover, urintest och kollar CTG. Blodtrycket låg på 140 genom något. Får ligga med CTGn ganska länge för apparaten var inte helt nöjd även om det såg bra ut. Hade sammandragningar hela tiden men kände bara av dom som kom var 10 min och dom var jobbiga. Annika berättade att bara man andades och försökte slappna av så går det bättre än om man skulle spänna sig. Så vid varje sammandragning tog jag det lugnt.
Någon gång runt 08.30 får vi gå till dagrummet för att vänta där men får komma tillbaka igen efter en liten stund och prova med CTGn igen. Denna gången var apparaten helt nöjd.
Vid 09.20 kollar hon hur tappen är och säger att tappen är ca 1 cm lång, medel i konsistens och att jag är öppen 2 cm. Hon känner också att huvudet är ruckbart.
Ca 09.40 kommer hon tillbaka och berättar att jag har +4 med protein och att det kommer in en läkare för att berätta mer. Hon sa också att hon var 100% säker på att jag blir inlagd så hon hade redan skreve ut ett armband till mig.
Kl 10.00 kommer läkaren in och berättar att jag har en allvarligare form av Havandeskapsförgiftning och har börjat utveckla HELLP-syndrom och att det blir akut kejsarsnitt. Han kollar även tappen han och säger att jag nu är öppen 3 cm. Tyckte inte om att han skulle känna efter men vad gör man..
Kl 10.30 berättar dom att dom bokat in en tid för snitt och att jag ska börja göra mig i ordning. Får träffa Pia som är undersköterska där som ska "ta hand" om Simon och liten när jag är borta. Så får gå bort till Rum 1 på förlossningen och ta en snabb dusch och så sätter dom in en kateter (som kändes konstigt men gjorde verkligen inte ont) .
När det är klart rullas jag iväg mot operationssalen där narkosläkare och Hugo läkare förklarar allt för mig i minsta detalj om allt som kommer hända. Simon är då i rummet bredvid för att ta emot liten. Kl var då här ca 11.15
Kl 11.35 föddes vår lilla Prins. 50 cm. 3425g.
Kl 14.10 vaknar jag upp och efter ca 5-10 min kommer Simon med Lion <3 Får då amma med en gång och han tar det hur bra som helst.
Vi får sen någon gång mellan 17-18.00 komma upp till Rum 1 på avdelning 14 där vi spenderar 4 nätter. Det tar blodprover & blodtryck varje dag. Är helt slut så är inte uppe något på måndagen eller tisdagen. På onsdag morgon tar dom bort katetern och jag får duscha. Är bara uppe och går när jag ska kissa vilket blev varannan timme då jag var tvungen att dricka så mycket jag kunde.
Tog nästan inget smärtstillande alls då det inte gjorde så ont. Mest en liten smärta som hela tiden finns där. Har heller inte riktigt fattat vad sjuk jag varigt men ändå mått så bra. Fick så mycket beröm hela tiden över att jag tog det så bra som jag gjorde. Men det var nog också för att jag känt mig så bra.
På fredag morgon tar dom prover och vid 11.00 får vi veta att vi får åka hem. ÄNTLIGEN! att ha legat i den där hårda sängen har gjort mer ont i röven än självaste snittet. Har sötte ganska så mycket i sängen under denna tid. Så att få sätta sig i soffan när man kom hem var helt underbart.. Pia undersköterskan kommer och hälsar på och önskar oss lycka till och att hon får se oss snart igen fast utan komplikationer.
Det enda jag kan klaga på är att sängen var jävligt hård annars har allt varigt hur bra som helst, var 2 av personalen som jag inte riktigt gillade men dom gjorde ändå ett mycket bra jobb. Det bästa av allt var ju att få ha Simon med mig hela tiden då han fick sova kvar. Hade ett rum med 2 sängar.
I skrivandets stund är Lion 10 dagar gammal och jätte fin. Allt som har hänt sen han kom till världen har tage hårt på min kropp gick ner från 62kg till 50,5kg. Är mycket smalare än vad jag har varigt sen innan. Ser nästan ut som en vandrande skelett. Men kommer nog lägga på mig lite när kroppen väl har återhämtat sig.
♥
Carl Simon Lion Larsson
28 januari 2013
3425g
50 cm
kl 11.35
Vände och vred på mig hur länge som helst och kände att det inte blir bättre. Ca kl 04.40 känner jag hur det börjar vattnas i munnen och att jag måste spy. Hinner precis in till toan och spyr. Våfflan kom då och gnydde på ett sätt jag aldrig hört innan (hon kände väll på sig att något inte stämde) vilket också fick upp Simon.
Ringde då vid 05.00 till förlossningen och hon tyckte vi skulle komma in direkt med tanke på att jag inte hade så långt kvar och har mått så bra hela tiden och att jag ca 2 veckor innan hade haft lite högre blodtryck och +1 med protein i urinen.
Började göra oss i ordning, startade bilen och ringde till mamma för att berätta att vi ska åka in och att vi kommer med Våfflan. Kommer in till förlossningen ca 06.20 och virrar bort oss bland personalens omklädnings rum men lyckas hitta till slut. Det var skyltat men när man är lite nervös och orolig så kollar man inte så noga. Skyltarna satt även så att man måste komma från sidan för att se dom.
06.30 får vi träffa Annika barnmorska som tar blodtryck, blodprover, urintest och kollar CTG. Blodtrycket låg på 140 genom något. Får ligga med CTGn ganska länge för apparaten var inte helt nöjd även om det såg bra ut. Hade sammandragningar hela tiden men kände bara av dom som kom var 10 min och dom var jobbiga. Annika berättade att bara man andades och försökte slappna av så går det bättre än om man skulle spänna sig. Så vid varje sammandragning tog jag det lugnt.
Någon gång runt 08.30 får vi gå till dagrummet för att vänta där men får komma tillbaka igen efter en liten stund och prova med CTGn igen. Denna gången var apparaten helt nöjd.
Vid 09.20 kollar hon hur tappen är och säger att tappen är ca 1 cm lång, medel i konsistens och att jag är öppen 2 cm. Hon känner också att huvudet är ruckbart.
Ca 09.40 kommer hon tillbaka och berättar att jag har +4 med protein och att det kommer in en läkare för att berätta mer. Hon sa också att hon var 100% säker på att jag blir inlagd så hon hade redan skreve ut ett armband till mig.
Kl 10.00 kommer läkaren in och berättar att jag har en allvarligare form av Havandeskapsförgiftning och har börjat utveckla HELLP-syndrom och att det blir akut kejsarsnitt. Han kollar även tappen han och säger att jag nu är öppen 3 cm. Tyckte inte om att han skulle känna efter men vad gör man..
Kl 10.30 berättar dom att dom bokat in en tid för snitt och att jag ska börja göra mig i ordning. Får träffa Pia som är undersköterska där som ska "ta hand" om Simon och liten när jag är borta. Så får gå bort till Rum 1 på förlossningen och ta en snabb dusch och så sätter dom in en kateter (som kändes konstigt men gjorde verkligen inte ont) .
När det är klart rullas jag iväg mot operationssalen där narkosläkare och Hugo läkare förklarar allt för mig i minsta detalj om allt som kommer hända. Simon är då i rummet bredvid för att ta emot liten. Kl var då här ca 11.15
Kl 11.35 föddes vår lilla Prins. 50 cm. 3425g.
Kl 14.10 vaknar jag upp och efter ca 5-10 min kommer Simon med Lion <3 Får då amma med en gång och han tar det hur bra som helst.
Vi får sen någon gång mellan 17-18.00 komma upp till Rum 1 på avdelning 14 där vi spenderar 4 nätter. Det tar blodprover & blodtryck varje dag. Är helt slut så är inte uppe något på måndagen eller tisdagen. På onsdag morgon tar dom bort katetern och jag får duscha. Är bara uppe och går när jag ska kissa vilket blev varannan timme då jag var tvungen att dricka så mycket jag kunde.
Tog nästan inget smärtstillande alls då det inte gjorde så ont. Mest en liten smärta som hela tiden finns där. Har heller inte riktigt fattat vad sjuk jag varigt men ändå mått så bra. Fick så mycket beröm hela tiden över att jag tog det så bra som jag gjorde. Men det var nog också för att jag känt mig så bra.
På fredag morgon tar dom prover och vid 11.00 får vi veta att vi får åka hem. ÄNTLIGEN! att ha legat i den där hårda sängen har gjort mer ont i röven än självaste snittet. Har sötte ganska så mycket i sängen under denna tid. Så att få sätta sig i soffan när man kom hem var helt underbart.. Pia undersköterskan kommer och hälsar på och önskar oss lycka till och att hon får se oss snart igen fast utan komplikationer.
Det enda jag kan klaga på är att sängen var jävligt hård annars har allt varigt hur bra som helst, var 2 av personalen som jag inte riktigt gillade men dom gjorde ändå ett mycket bra jobb. Det bästa av allt var ju att få ha Simon med mig hela tiden då han fick sova kvar. Hade ett rum med 2 sängar.
I skrivandets stund är Lion 10 dagar gammal och jätte fin. Allt som har hänt sen han kom till världen har tage hårt på min kropp gick ner från 62kg till 50,5kg. Är mycket smalare än vad jag har varigt sen innan. Ser nästan ut som en vandrande skelett. Men kommer nog lägga på mig lite när kroppen väl har återhämtat sig.
♥
Carl Simon Lion Larsson
28 januari 2013
3425g
50 cm
kl 11.35
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.