Förlossnings berättelse

v 41 och ingen bebis ett möte hos barnmorskan och allt såg bra ut, inga känningar på att bebisen skulle titta ut, fick en tid till förlossningen 15 dagar över tiden. Tyckte inte det var jobbigt att gå över så mycket, man såg ett slut på allt när man fick datumet till fl... Väl på förlossningen kände dom efter hur bebisen låg och h*n låg långt upp fortfarande, i vecka 37 var h*n fixerad i v 40 var h*n helt plötsligt rörligt och v 41 var h*n ännu mer rörlig vilket var väldigt ovanligt! men som sagt h*n var fortfarnde rörligt och låg över bäckenet så det beslutades att sätta igång mig med något som jag skulle dricka med 2 tim mellanrum, första dagen hände ingeting och fick ett rum på bb för att sova tills nästa dag, den natten sov jag inte mycket då sängen var den oskönaste jag någonsin sove i. Dag 2 fortsatte behandligen och hade bara lite sammandragningar, läkaren undersökte mig och h*n hade sjunke ner lite men inte alls mycket, läkaren ville försöka sätta en ballong men det gick inte eftersom huvudet fortfarande låg för högt upp. Jag fick fortsätta den första behandligen och hade fortfarande bara lite sammandragningar vid klockan 3 på eftermiddagen, kl 4 börjar jag uppleva lite mer regelbundna sammandragningar men inget märkvärdigt! Vid ungerfär halv 5 får jag en liten blödning efter en barnmorska har kollat hur öppen jag var. Vid klockan halv 8 på kvällen då det var kvällsfika började värkarna och kännas av men inga onda utan väldigt dova. Ctg sätts hela tiden varannan timma. Klockan 9 får jag en liten blödning till efter en barnmorska har kollat hur öppen jag var och var då öppen 2 ½ cm och hon bedömde då att fl var igång! Jaha tänkte jag, jag känner ju inget märkvärdigt! Men kl 11 blir jag erbjuden bad och det tackade jag ja till, det var då värkarna kom mer regelbundet och ofta! Kl halv 12 vill jag inte bada mer då jag började bli ett russin fick den snygga vita klänninga att ta på mig, kvart i 12 får jag en djävulsk värk så jag var tvungen och sätta mig ner och andas igenom den! Än så länge kunde jag andas igenom värkarna som kom med knappt ngra sek mellanrum. Kl 12 (natten) sätts ctg och värkarna blir mer och mer starka och jag skriker av smärta, jag känner huvudet borra sig ner och det sprutar ut ngt från mig där nere och sa till barnmorskan som trodde det var vatten, men icke! det var rent jävla blod som kom ut, huvudet kände jag totalt hela tiden och värkarna var konstant ihållande, var glad om jag fick 1 min vila! halv 1 är huvudet synligt för barnmorskorna som knappt tror sina ögon! Klockan 20 i 1 tar dom hål på fosterhinnan mitt i en värk och jag skriker och frågar vafan ho hålls med, mitt i en värk fyfan, men vilken lättnad när vattnet togs, trycket försvann en gnutta 2 min efter vattnet togs började jag krysta som en idiot och sista gången tog jag i så jag blev blå och precis när värken avtog kom huvudet ut, blev helt paff att det gick så fort kl 00.52 kom en "liten" kille ut på 4130 gr och 52 cm lång 17 dagar över tiden! Min andra fl och nästa gång tar det väl bara en halvtimma innan bebis kommer vara ute! Jag vill aldrig vara med om en störtförlossning igen, kunde inte gå på 2 dagar! Men lyckan av att bli 2 barnsmor är oslagbar!