Förlossningens komplikationer !

Ja har praktiskt taget förträngt den negativa delen av förlossningen..

4 dagar på förlossningen med hemska värkar.. 38 minuters krystvärkar som var det lättaste och d smärtfriaste av d hela.

5 minuter efter Dylan fötts fram så låg han i pappa chris famn & ja kunde inte släppa dom med blicken.. började känna att jag blev yr och mådde väldigt illa.

Bad chris ringa på klockan och barnmorskorna sa att d var normalt då ja hade värkförstärkande dropp m,m

Ja bad dom ta bort de men d kunde dom inte göra..

ja sa flera gånger till chris att nått är väldigt fel.

Mitt i allt så försvann ja in i en svart dimma, Hörde chris ropa mitt namn panikslaget och hörde hur barnmorskan skrek åt mig..

vaknade till men var fortfarande i dimman och märkte att ja spytt ner mig

Fick ingen luft då höll på kvävas i mina egna spyor - TUR BARNMORSKAN VAR ÄR INNTE DÅ D HÄNDE - annars vettefan hur d gått.

Då dom försökte hjälpa mig och prata med mig så fick ja kramp.. fortsatte spy och förstod inte varför.. samtidigt som ja spydde & krampade så forsade det blod ur mig..

Chris berättade efter att han blev livrädd, för han aldrig hade sett så mycket blod.. han hade tagit Dylan och gått åt sidan, vände ryggen till för han trodde ja skulle dö.

Hade 8 läkare/Barnmorskor som sprang runt mig, hörde dom prata och skrika på mig men ja kunde inte svara,, Kände bara blodet som rann mellan mina ben - vågade inte öppna ögonen..

Dom slet i mina armar och ben, stack mig i armarna och ja kände mig som en trasdocka.. letade efter chris och såg han sitta med ryggen mot mig..

Jag grät och sträckte mig efter han men han hörde mig nog inte.

2 läkare låg över magen för att trycka ut allt blod..

Hade ja inte spytt så hade inte livmodern krampat till och då hade blodet inte kommit ut och ja hade kunnat förblöda till döds..

På dom där små sekunderna så hade ja förlorat nästan 2 liter blod.

jag grät och försökte prata men gick inte.. blev överröstad.

Svimmade till och från.. 3 timmar senare så lugnade allt ner sig.

Dom fick stopp på blödningen för tillfället.

Jag fick se min son igen men fick inte alls vara ensam då det sprang läkare och barnmorskor in och ut var 10e minut för att trycka på livmodern m,m.

SLUTSATTS:

livmodern ville inte arbeta efter förlossningen..

Då moderkakan lossnat så fick ja inga sammandragningar utan livmodern fylldes med blod.. tills ja spydde för då kom allt ut.

Fy -- trotts detta så var denna dag de bästa som hänt mig - för ja fick världens vackraste son!