Förlossningen...
Pruttis · 2011-11-07 · 635 visningar
Anna Wilda Tyra
Föddes i v.38+5
30 september
05:41
Vikt: 5170 g
Längd: 51 cm
Förlossningstid : 10 timmar och 41 minuter.
Torsdagen den 29/9 hade vi fått tid på Huddinge sjukhus för en igångsättning. På morgonen ringde vi in för att få veta vilken tid vi skulle komma in och våran tid blev då 14:00. Och då kom den eviga väntat trodde vi, men tiden sprang på och vi kollade på film, käkade på donken och tog en fika innan vi stod på förlossningen klockan två.
Vi fick ett stort och rymligt rum och en underbar BM och en lika trevlig undersköterska som skulle följa oss på dagen. När vi kom in togs det prover, allt från urin till sockervärden och det sattes 3 olika kanyler i händerna. CTG tillsattes och till en början var lillan jättestressad och hade hjärtslag som låg mellan 180-190 men efter en timme hade lugnat ner sig. Tiden gick och det var mycket att göra för dem på förlossningen så inte förren runt 18 så sattes igångsättningen igång efter noga diskussioner om att jag skulle kunna föda ett sånt stort barn." - Inga problem sa jag." Så allting började med att dem satte in en ballong, ja ballong, ni läste rätt.. som dem först misslyckades med att sätta in 3 gånger för att sen blåsa upp där nere.. Ohh det är verkligen inget jag rekommendera.. Sakta men säkert skulle denna ballong hjälpa till att man öppnade sig till 3-4 cm och efter 1 ½ h så drog BM till den och den ploppade ut.. stor som en apelsin var den då.. och hade hjälpt till att öppna 3 cm..
19:30 : Nu gick vi upp och gick lite för att sen bli liggandes med igångsättade dropp som skulle göra att värkarna skulle dra igång.. målet var 4 STARKA värkar på 10 minuter. Dem höjde och höjde, och jag sa det.. "- riktiga skitvärkar.. höj höj höj!" Fast dem tyckte att det var för högt och sammandragningarna kom för tätt så då sänkte dem istället. Tydligen, som jag har läst efterått så låg värkarna på 7 st per 10:ande minut, och det gick inte som dem ville.. Nu var det tydligen för många.. men fortfarande, inte för att låta kaxig,så var dem riktigt lama, och då hade vi håll på ett tag.
Fredag 30 /9
04:30 så kom dem och berättade att dem väljer att avsluta igängsättningen för det går inte framåt. Var då öppen 4.5-5 cm och hade varit det i flera timmar med dropp. Dem frågar om vi vet vad som följer och ja, nu blev vi sjukt nervösa för det som följer är ju kejsarsnitt. Narkosläkaren kom och förklarade hur allt skulle gå till och berättade att en spinal skulle läggas i ryggkotan för full förlamning från mage och nedåt. Samtidigt som han kommer, kommer mina egna värkar igång.. och detta var inte att leka med.. starkare och längre än dem fjösa innan och nu var det inte kul längre... nu vill jag inte vara med längre.. Nu led jag.. och utan Johan hade jag gett upp där och då, men nu var det ju inte långt kvar.. ( trodde jag)
04:45 Vi rullades in på operation, och våran Nya BM Therese som vi fått under kvällen ( som by the way jag älskade ) var med och det dök upp massa olika läkare. Nu kommer vi till spinalen. Johan tvingas hålla ner mitt huvud för att kroppen skulle inta en "banan" liknande form. Just då och just där hade jag lust att slå han!!hårt!! Dem la spinalen och sen var det snabba puckar, dem "slängde" ner mig på bordet och satte ekg och allt från morfin till ja, massa annat. För att se att jag var helt förlammad så duttade narkosläkaren kallt vatten på mig och tillslut var det helt borta.. skumt, men där försvann den rädsla jag hade innan.
Känslan när dem började snitta var helt otroliga, man kände ingenting men jag kände att dem höll på.. efter en låååång stund hördes lite vatten gå och läkarna drog ut en väldigt stor tjej och tillomed dem var förtjusta i henne.
Johan drog iväg med Therese för att kolla att allt var bra och nu i efterhand så var allt precis som det skulle. Efter att johan försvann började jag spy som en gris liggades där och hjärtslagen och pulsen gick neråt. Där och då förlorade jag snabbt 2 liter blod och det tog ett tag innan dem kunde sy igen och se att alla värden steg.
05:41 föddes våran tjej och efter att dem sytt ihop mig så förklarde läkarna vad som hände lite smått och dem förklarde också att dem hade lagt snittet 2 cm från min tatuering då dem inte ville förstöra den, och att Wildas navelsträng var lite tjock som en dammsugarslang och moderkakan var jättefin och vägde 1.2 kg. Johan kom in med våran lilltjej lite snabbt och det jag kommer ihåg var att hon stoppde in sin hand i munnen på mig. Vi grät lite och 06:30 Direkt när jag kom till uppvaket började hela överkroppen klia, och dem gav nåt mot det. Fick morfin mot att jag skakade så mycket... och sen kom det.. "-ursäkta, någon där.. jag tror att jag spyr nu" sa jag högt och helt plötsligt var det massa läkare där.. jag hade börjat spy som en gris, hjärtslagen gick ner, trycket gick ner och det börjde rinna blod från min nedre region.. jag bara kände att det blev varmt och sen såg jag min förlossningläkare börja trycka på min mage och dåååå fick jag känna på smärta. Har aldrig varit med om något som gjorde så ont och jag skrek och skrek och skrek medans jag blundade.. Mitt hb var nere på 56 och de som var var att livmodern inte hade stängt sig utan stod och pumpade ut allt blod som var kvar.. Jag fick massa enheter blod, plasma och dropp för att komma igen men det kändes som en evighet innan läkaren slutade pressa på min mage och livmoder äntligen stängde sig. Sammanlagt hade jag nu förlorat 3.6 liter blod och vi har 5 liter blod i kroppen. Efter vad som kändes då som en evighet så började det gå bättre och varje 30 minut kom dem för att känna och klämma på magen.. och det gjorde ju fortfarande sjukt ont.. men det blev bättre och bättre och jag övervakades hela tiden. Hade en läkare som nästan satt med mig hela tiden och vi pratade och hon ville hela tiden att jag skulle vara vaken. Vaken var jag hela tiden när allt hände med jag blundade för att slippa se allt.
13:15 När dem ansåg att jag var lite bättre fick Johan och Wilda komma upp och hälsa på en kort stund. Han hade ju haft henne från första stunden och dem uppdaterade han om hur läget var och det var verkligen en sån enorm lycka att se dem efter vad som hände då.. Jag fick henne första gången till bröstet och det var det finaste jag sett. Oh vad vi grät!!
När läkarna sedan ansåg att jag mådde så pass bra så flyttades jag till det familjerummet på specialist bb som Johan redan hade tilldelats. Där fick jag mat och efter det var snabbt uppe på benen igen även om ja levde på morfin just då ville jag bara komma igen snabbt.
Det enda jag kan säga mer är att vi hade världens bästa Läkare, Barnmorskor och undersköterskor på Huddinge och hade aldrig aldrig, velat föda någonannanstans. Följaden dagar fick vi all hjälp vi kunde få och en av våran Bms Malin blev våran favis..
Jaja nu blev det väääääääääääääääldigt långt så en eloge till alla er som orkar läsa detta. =)
13:15 När dem ansåg att jag var lite bättre fick Johan och Wilda komma upp och hälsa på en kort stund. Han hade ju haft henne från första stunden och dem uppdaterade han om hur läget var och det var verkligen en sån enorm lycka att se dem efter vad som hände då.. Jag fick henne första gången till bröstet och det var det finaste jag sett. Oh vad vi grät!!
När läkarna sedan ansåg att jag mådde så pass bra så flyttades jag till det familjerummet på specialist bb som Johan redan hade tilldelats. Där fick jag mat och efter det var snabbt uppe på benen igen även om ja levde på morfin just då ville jag bara komma igen snabbt.
Det enda jag kan säga mer är att vi hade världens bästa Läkare, Barnmorskor och undersköterskor på Huddinge och hade aldrig aldrig, velat föda någonannanstans. Följaden dagar fick vi all hjälp vi kunde få och en av våran Bms Malin blev våran favis..
Jaja nu blev det väääääääääääääääldigt långt så en eloge till alla er som orkar läsa detta. =)
www.ilbeyourcommander.blogg.se
Föddes i v.38+5
30 september
05:41
Vikt: 5170 g
Längd: 51 cm
Förlossningstid : 10 timmar och 41 minuter.
Torsdagen den 29/9 hade vi fått tid på Huddinge sjukhus för en igångsättning. På morgonen ringde vi in för att få veta vilken tid vi skulle komma in och våran tid blev då 14:00. Och då kom den eviga väntat trodde vi, men tiden sprang på och vi kollade på film, käkade på donken och tog en fika innan vi stod på förlossningen klockan två.
Vi fick ett stort och rymligt rum och en underbar BM och en lika trevlig undersköterska som skulle följa oss på dagen. När vi kom in togs det prover, allt från urin till sockervärden och det sattes 3 olika kanyler i händerna. CTG tillsattes och till en början var lillan jättestressad och hade hjärtslag som låg mellan 180-190 men efter en timme hade lugnat ner sig. Tiden gick och det var mycket att göra för dem på förlossningen så inte förren runt 18 så sattes igångsättningen igång efter noga diskussioner om att jag skulle kunna föda ett sånt stort barn." - Inga problem sa jag." Så allting började med att dem satte in en ballong, ja ballong, ni läste rätt.. som dem först misslyckades med att sätta in 3 gånger för att sen blåsa upp där nere.. Ohh det är verkligen inget jag rekommendera.. Sakta men säkert skulle denna ballong hjälpa till att man öppnade sig till 3-4 cm och efter 1 ½ h så drog BM till den och den ploppade ut.. stor som en apelsin var den då.. och hade hjälpt till att öppna 3 cm..
19:30 : Nu gick vi upp och gick lite för att sen bli liggandes med igångsättade dropp som skulle göra att värkarna skulle dra igång.. målet var 4 STARKA värkar på 10 minuter. Dem höjde och höjde, och jag sa det.. "- riktiga skitvärkar.. höj höj höj!" Fast dem tyckte att det var för högt och sammandragningarna kom för tätt så då sänkte dem istället. Tydligen, som jag har läst efterått så låg värkarna på 7 st per 10:ande minut, och det gick inte som dem ville.. Nu var det tydligen för många.. men fortfarande, inte för att låta kaxig,så var dem riktigt lama, och då hade vi håll på ett tag.
Fredag 30 /9
04:30 så kom dem och berättade att dem väljer att avsluta igängsättningen för det går inte framåt. Var då öppen 4.5-5 cm och hade varit det i flera timmar med dropp. Dem frågar om vi vet vad som följer och ja, nu blev vi sjukt nervösa för det som följer är ju kejsarsnitt. Narkosläkaren kom och förklarade hur allt skulle gå till och berättade att en spinal skulle läggas i ryggkotan för full förlamning från mage och nedåt. Samtidigt som han kommer, kommer mina egna värkar igång.. och detta var inte att leka med.. starkare och längre än dem fjösa innan och nu var det inte kul längre... nu vill jag inte vara med längre.. Nu led jag.. och utan Johan hade jag gett upp där och då, men nu var det ju inte långt kvar.. ( trodde jag)
04:45 Vi rullades in på operation, och våran Nya BM Therese som vi fått under kvällen ( som by the way jag älskade ) var med och det dök upp massa olika läkare. Nu kommer vi till spinalen. Johan tvingas hålla ner mitt huvud för att kroppen skulle inta en "banan" liknande form. Just då och just där hade jag lust att slå han!!hårt!! Dem la spinalen och sen var det snabba puckar, dem "slängde" ner mig på bordet och satte ekg och allt från morfin till ja, massa annat. För att se att jag var helt förlammad så duttade narkosläkaren kallt vatten på mig och tillslut var det helt borta.. skumt, men där försvann den rädsla jag hade innan.
Känslan när dem började snitta var helt otroliga, man kände ingenting men jag kände att dem höll på.. efter en låååång stund hördes lite vatten gå och läkarna drog ut en väldigt stor tjej och tillomed dem var förtjusta i henne.
Johan drog iväg med Therese för att kolla att allt var bra och nu i efterhand så var allt precis som det skulle. Efter att johan försvann började jag spy som en gris liggades där och hjärtslagen och pulsen gick neråt. Där och då förlorade jag snabbt 2 liter blod och det tog ett tag innan dem kunde sy igen och se att alla värden steg.
05:41 föddes våran tjej och efter att dem sytt ihop mig så förklarde läkarna vad som hände lite smått och dem förklarde också att dem hade lagt snittet 2 cm från min tatuering då dem inte ville förstöra den, och att Wildas navelsträng var lite tjock som en dammsugarslang och moderkakan var jättefin och vägde 1.2 kg. Johan kom in med våran lilltjej lite snabbt och det jag kommer ihåg var att hon stoppde in sin hand i munnen på mig. Vi grät lite och 06:30 Direkt när jag kom till uppvaket började hela överkroppen klia, och dem gav nåt mot det. Fick morfin mot att jag skakade så mycket... och sen kom det.. "-ursäkta, någon där.. jag tror att jag spyr nu" sa jag högt och helt plötsligt var det massa läkare där.. jag hade börjat spy som en gris, hjärtslagen gick ner, trycket gick ner och det börjde rinna blod från min nedre region.. jag bara kände att det blev varmt och sen såg jag min förlossningläkare börja trycka på min mage och dåååå fick jag känna på smärta. Har aldrig varit med om något som gjorde så ont och jag skrek och skrek och skrek medans jag blundade.. Mitt hb var nere på 56 och de som var var att livmodern inte hade stängt sig utan stod och pumpade ut allt blod som var kvar.. Jag fick massa enheter blod, plasma och dropp för att komma igen men det kändes som en evighet innan läkaren slutade pressa på min mage och livmoder äntligen stängde sig. Sammanlagt hade jag nu förlorat 3.6 liter blod och vi har 5 liter blod i kroppen. Efter vad som kändes då som en evighet så började det gå bättre och varje 30 minut kom dem för att känna och klämma på magen.. och det gjorde ju fortfarande sjukt ont.. men det blev bättre och bättre och jag övervakades hela tiden. Hade en läkare som nästan satt med mig hela tiden och vi pratade och hon ville hela tiden att jag skulle vara vaken. Vaken var jag hela tiden när allt hände med jag blundade för att slippa se allt.
13:15 När dem ansåg att jag var lite bättre fick Johan och Wilda komma upp och hälsa på en kort stund. Han hade ju haft henne från första stunden och dem uppdaterade han om hur läget var och det var verkligen en sån enorm lycka att se dem efter vad som hände då.. Jag fick henne första gången till bröstet och det var det finaste jag sett. Oh vad vi grät!!
När läkarna sedan ansåg att jag mådde så pass bra så flyttades jag till det familjerummet på specialist bb som Johan redan hade tilldelats. Där fick jag mat och efter det var snabbt uppe på benen igen även om ja levde på morfin just då ville jag bara komma igen snabbt.
Det enda jag kan säga mer är att vi hade världens bästa Läkare, Barnmorskor och undersköterskor på Huddinge och hade aldrig aldrig, velat föda någonannanstans. Följaden dagar fick vi all hjälp vi kunde få och en av våran Bms Malin blev våran favis..
Jaja nu blev det väääääääääääääääldigt långt så en eloge till alla er som orkar läsa detta. =)
13:15 När dem ansåg att jag var lite bättre fick Johan och Wilda komma upp och hälsa på en kort stund. Han hade ju haft henne från första stunden och dem uppdaterade han om hur läget var och det var verkligen en sån enorm lycka att se dem efter vad som hände då.. Jag fick henne första gången till bröstet och det var det finaste jag sett. Oh vad vi grät!!
När läkarna sedan ansåg att jag mådde så pass bra så flyttades jag till det familjerummet på specialist bb som Johan redan hade tilldelats. Där fick jag mat och efter det var snabbt uppe på benen igen även om ja levde på morfin just då ville jag bara komma igen snabbt.
Det enda jag kan säga mer är att vi hade världens bästa Läkare, Barnmorskor och undersköterskor på Huddinge och hade aldrig aldrig, velat föda någonannanstans. Följaden dagar fick vi all hjälp vi kunde få och en av våran Bms Malin blev våran favis..
Jaja nu blev det väääääääääääääääldigt långt så en eloge till alla er som orkar läsa detta. =)
www.ilbeyourcommander.blogg.se
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.