Förlossningen

Vet inte riktigt var jag ska börja, var förlossningen startade. Antingen hade vi en väldigt långdragen förlossning då värkarna startade 3 dagar före lillen kom ut, eller från det att vi blev inskrivna då det bara tog 4,5 timmar innan allt var över.

Iallafall, natten mellan onsdag och Torsdag kändes värkarna starkare än dom gort dom senaste två dagarna, jag fick inte sva den här natten heller och det hjälpte inte med varken alvedon eller dusch.
Låg och tittade på klockan och försökte vänta in i det sista med att väcka min sambo så han skulle få sova. När klockan var kvart i 5 torsdag morgon (8/4) orkade jag inte mer och ringde förlossningen för att fråga vad jag skulle göra.
Dom tyckte att jag kunde komma in på koll om jag ville för att se om det hade hänt något, annars kunde jag få en sovdos så jag kunde slappna av och få sova ordentligt.
Vi åkte in 05.30 och ctg:n kopplades på 06.31
Öppen 3 cm så jag får en morfinspruta och får gå och sova ett tag.
Klockan var då 08.00 och vi somnade några timmar och gick upp till förlossningen igen 11.30
Åt lunch, eller försökte äta rättare sagt, vet inte om det berodde på morfinet men jag mådde illa och fick knappt ner något alls.
Strax innan 13.00 fick vi komma in i förlossningssal 4 där dom kopplade på ctg:n igen och undersökte mig. Hade nu öppnat mig till nästan 5 cm!
BM stoppar fast en elektrod på bebisens huvud och tar hål på hinnorna för att snabba på det hela lite.
Vattnet går och värkarna kommer allt tätare. Vi får en annan BM då hon som tog emot oss gick av sitt skift. Hon ger mig värkstimulerande dropp, och värkana kommer nu under 20 minuters tid hela tiden, fick inte en paus innan nästa värk kom. Den som led av det mest måste ha varit min sambo, och jag plågades verkligen av att se han ansiktsuttryck när han kände sig helt hjälplös.
Dom gav mig lustgas, vilket bara var skit, jag vet inte om jag inte kunde andas i den eller vad det var, men jag mådde bara illa och blev snurrig, hade lika ont iallafall. BM frågade om jag ville ha EDA och jag tvekade, hon sa att det inte gjorde ont att lägga den och att narkosläkaren var proffs på det, så det lugnade mig och vi beslutade att han skulle få komma dit.
Narkosläkaren kom in i rummet 15.48 och EDA:n är färdiglagd 15.50, han var verkligen ett proffs och efter det kändes förlossningen mest bara spännande och som en upplevelse man sent glömmer, all smärta var borta!
Jag klarnade upp i skallen också när jag slapp lustgasen och kände att jag kunde vara med på ett annat sätt än innan.
Säger till BM 17.00 att nu känns det som att bebisen vill ut, hon lugnade mig och sa att nejdå, det är ett tag kvar men att hon skulle kolla hur öppen jag var. Jag hör bara att hon säger: Men oj, jag ser ju huvudet!
Sen började dom snabbt plocka fram lite saker och jag fick börja krysta.
25 minuter efter första krystvärken, klockan 17.31 är han ute, 50 cm lång och 3440 gram tung.
Världens underbaraste och herregud vilken upplevelse jag fick vara med om!
Nu ska jag bara njuta av att vara mamma och mysa med min underbara lilla familj