Förlossningberättelse
Matilda_W · 2012-06-19 · 452 visningar
5/6 Kl 14:30 hade vi tid för igångsättning, fick en gel som gjorde så jag skulle öppna mig (var inte öppen mer än en fingerblomma när jag kom in) Sen måste man ju vänta i 6h innan dom stryker på den gelen igen om inte värkarna satt igång än. Men dom tyckte jag skulle få sova på natten så dom ville vänta tills morgonen därpå för att smörja på. Vid 20:00 fick jag jätte ont i ryggen men ändå så jag stod ut. Min sambo fick stanna på ett "patienthotell" som är connectad med sjukhuset.. Han var ju jätte nervös att det skulle starta på natten och vi har 5mil till BB så det var suveränt att han kunde få stanna kvar så nära mig :)
02.00 gick min slempropp efter det började värkarna smyga på. Sov inte många timmar den natten ändå så dom hade lika väl kunnat smörja på en runda till med gel. Men fick en alvedon (Mmm, tack! Hjälper säkert!!) Hoppade in i duschen vilket jag tyckte var skönt.
6/6 Vid 09:00 så fick jag upp en ballong (vet inte vad det heter men det är en kateter som dom fyller med vatten) När man sedan är öppen 4cm ska den åka ut av sig själv eller med hjälp av att barnmorskan drar lite lätt i den. Det tog 1h sen var jag öppen 4cm.
Så vid 10:00 kom jag in på förlossningsrummet. Tiden här emellan gör att jag får ångest av att tänka på att bli gravid igen! Värkarna var fruktansvärda och lustgasen var som klistrad i mitt ansikte. Mellan 10:00-16:30 öppnade jag mig 1cm.. 1CM!!! usch! Stackars sambon var en ängel under hela förlossningen och började gråta stackarn när han inte kunde hjälpa mig på nåt sätt.. Man kan nog inte känna sig mer hjälplös när ens flickvän har såna smärtor..
Aja, 17.00 bad jag om EDA vilket jag nog hade för höga förhoppningar om.. Det tog ju bort värksmärtan en aning men trycket från barnet kom ju fram ännu mer nu när värksmärtan nästan var borta. Den känslan var inte direkt smärtfri.. Men med hjälp av EDAn kunde jag slappna av mer och öppnade mig till 10 cm väldigt snabbt.
18:59 kom vår älskade son ut med hjälp av sugklocka samt att dom fick klippa mig. Men det kändes verkligen inte och direkt när jag fått upp sonen på mitt bröst så glömde jag allting annat. Barnmorskan var där och drog/sydde ja gud vet vad. Sambon klippte navelsträngen och började gråta när han hörde att det var en son vi fått. haha så söt, han grät mer än mig under hela den här förlossningen kan jag säga :)
Sen låg Elias på mitt bröst i flera timmar, inte förrens vid 23tiden kollade dom var han vägde och hur lång han var och jag gick in och duschade. Den tiden han låg på bröstet kändes som 30 min, jag bara låg och stirrade på honom. Man märkte hur sårbar man nu är, ingenting får hända min lilla son. Han har fyllt ett tomrum hos mig och min sambo som vi inte visste att vi hade. Nu är vi komplett. Mitt hjärta, mitt allt, vad jag älskar dig!
02.00 gick min slempropp efter det började värkarna smyga på. Sov inte många timmar den natten ändå så dom hade lika väl kunnat smörja på en runda till med gel. Men fick en alvedon (Mmm, tack! Hjälper säkert!!) Hoppade in i duschen vilket jag tyckte var skönt.
6/6 Vid 09:00 så fick jag upp en ballong (vet inte vad det heter men det är en kateter som dom fyller med vatten) När man sedan är öppen 4cm ska den åka ut av sig själv eller med hjälp av att barnmorskan drar lite lätt i den. Det tog 1h sen var jag öppen 4cm.
Så vid 10:00 kom jag in på förlossningsrummet. Tiden här emellan gör att jag får ångest av att tänka på att bli gravid igen! Värkarna var fruktansvärda och lustgasen var som klistrad i mitt ansikte. Mellan 10:00-16:30 öppnade jag mig 1cm.. 1CM!!! usch! Stackars sambon var en ängel under hela förlossningen och började gråta stackarn när han inte kunde hjälpa mig på nåt sätt.. Man kan nog inte känna sig mer hjälplös när ens flickvän har såna smärtor..
Aja, 17.00 bad jag om EDA vilket jag nog hade för höga förhoppningar om.. Det tog ju bort värksmärtan en aning men trycket från barnet kom ju fram ännu mer nu när värksmärtan nästan var borta. Den känslan var inte direkt smärtfri.. Men med hjälp av EDAn kunde jag slappna av mer och öppnade mig till 10 cm väldigt snabbt.
18:59 kom vår älskade son ut med hjälp av sugklocka samt att dom fick klippa mig. Men det kändes verkligen inte och direkt när jag fått upp sonen på mitt bröst så glömde jag allting annat. Barnmorskan var där och drog/sydde ja gud vet vad. Sambon klippte navelsträngen och började gråta när han hörde att det var en son vi fått. haha så söt, han grät mer än mig under hela den här förlossningen kan jag säga :)
Sen låg Elias på mitt bröst i flera timmar, inte förrens vid 23tiden kollade dom var han vägde och hur lång han var och jag gick in och duschade. Den tiden han låg på bröstet kändes som 30 min, jag bara låg och stirrade på honom. Man märkte hur sårbar man nu är, ingenting får hända min lilla son. Han har fyllt ett tomrum hos mig och min sambo som vi inte visste att vi hade. Nu är vi komplett. Mitt hjärta, mitt allt, vad jag älskar dig!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.