Förlossning del 1

Tänkte ta det från början när jag skulle gör det jag fasat för fast ändå vartit nyfiken på halva mitt liv att föda barn.

När jag blev gravid tänkte jag inte så mycket på förlossningen till en början, jag hade svårt att fatta att jag var gravid eller kan´ske inte garvid men att det fanns en bebis i magen och ännu minder att den skulle komma ut, ni kanske hajar hur jag menar. Men den andra halvan av gravidetetn började tankarna komma. jag var inte nervör eller så men jag började inse att det var ju oundvikligt att inte föda barn. Så jag bokade in oss på en profylaskurs, en del kan tycka att det svider i pålånboken att betala 1700 kr för två gånger, man har ju 100 andra utgífter när man väntar barn. Men värt varenda krona. Anledninge var nog inte så mycket för min skull utan mer för min killes, så han skulle kunna få vägledning vad hans roll skulle vara under förlossningen. Vi lärde oss några bra andningsövnngar. Jag köpte även boken Föda utan rädsla av Susanna Heli. kan inte säga att jag lusläste den med bläddrade igenom den och tyckte att de mesta jag läst var bra.

Jag är ingen människa med något vidare kontrollbehov vilket kan vara ganska skönt när man ska föda barn. Jag förlitar mig på sjukpersonalen helt. Jag hade inte skrivit något förlossnigsbrev, vad skulle jag skriva? detta var först gången och jag visste inte vad jag hade att förvänta mig. Jag ahde heller ingen uppfattning om smärtlindring, det märker jag väll undet tiden hur jag vill ha der. jag ser heller ingen prestige i att föda barn som att den med minst smärtlindring vinner. Den som klara av att föda naturlig är bäst. Nej sånt är bara löjligt, huvudsaken är att du som föder har så bra upplevelse som möjligt.

Nu till min historia. Det var en torsdag och jag var ledig från jobbet. Jag hade två veckor kvar till BF, var övertygad att jag skulle gå övertiden det har nämligen all kvinnor i min släkt gjort med minst två veckor så då kunde jag lika gärna jobba på. Vakande på morgonen och började städa hela hemmet, jag slutade inte där utan ställde mig och baka. Kan vara bra att frysa in för när väll bebisen kommer så kan det bli mycket besök och besök= fika. Det var som mitt undermedvetna visste! Dagen gick och 18.30 börjar jag känna av lite förvärkar. Jag lägger mig på soffan och då hör jag nycklarna i dörren och min kille kommer hem. Hanser mig på soffan -Är det dags? - Klart det inte är det är ju minst två veckor kvar svara jag. Direkt efter jag har sagt det ökar smärtan och blir väldigt fort intensivare. _om det är på gång får du åka och handla godis, Det kan ju ta långtid och då kan man behöva snabb energi för en godisgris som jag passar lösviktgodis perfekt. Min kille åkeriväg och handlar. När han kommer hem står jag i duschen. Nu är det dax att klocka mina värkar. Vi märker väldigt fort att mina värkar avtar inte, vilket gör det svårt att klocka. Im mitt huvud tänket jag att såhär ska det inte vara det ska ju finnas smärttoppar sen ska de avta. Vad orättvist att inte jag få ha några smästfria stunder.

Efter duschen parkerar jag mig i soffan och går in i mig själv med avslappning och andningen. Min kille ringer in till bb och jag hör honom svara på frågor - första barnet, haft verkar i ca 2 timmar, ok. -de sa att vi skulle vänta några timmar efetrsom du är förstföderska. 30 min senar frår han ringa in igen smästan har snabbt ökat och även om jag märkar att andningen hjälper så tänker jag det har gått 2. 5 timme detta är ju bara början, hur ont kommer det inte att göra sen? då vill jag ha tillgång till smärtlindring. Till mkin lättnad så får vi åka in.Vi måste bara packa bb väskan först för det har vi ju såklart inte gjort vi skulle ju ha minst två veckor till på oss att göra det. Det uppdraget får min stackars kille, super stressad och lätt panikslagen försöker han få ihop kläder toch saker som vi alla kan behöva. -MIma svarta mjukisar ropar jag, Dom här undrar han och dinglar med ett par svarta tighta stuprörsjeans, NEJ! det är nog tid för mig att rensa min garderob för inte visste jag att jag hade så många par svarta byxor. i sterssade situationer hör bara min kille led ord och kan inte tänka logist Svart.. Byxor.=). 15 min och en helt utsliten garderob senare har han nästan fått med allt. barnets kläder hade han lyckats få med även om inget matchade med det är ju en oväsentlig sak=) Nu var vi på väg...