Förlossning

Sov till kl 9 den 13/6 och vid kl. 10 startade värkarna. Väldigt kraftiga och jag var tvungen att andas mig igenom varje värk. Vid 15:30 ringde vi in till förlossningen. Då var det 4min mellan värkarna och de varade i ca 1,5 min. Fick till svar att det kunde ta tid för förstföderskor så vi skulle vänta till kvällen med att komma in. Risken var så stor att det inte skulle ha hänt någonting och att vi säkert skulle bli hemskickade. De kunde inte erbjuda mig något mer än att duscha i alla fall och det kunde jag lika gärna göra hemma. Kl 17:00 tvingade J mig att ringa in igen. Värkarna kom med 2,5 min emellan och med gråten i halsen sa jag till barnmorskan i telefonen att det var ohållbart. Hon gick med på att vi skulle få komma in på en undersökning.

När vi kom in på förlossningen vid 18:00 möttes vi av en undersköterska som såg direkt hur ont jag hade. Hon tog in oss på ett förlossningsrum direkt, kopplade upp mig på ctg. En stund senare kom en barnmorska in och undersökte mig. Öppen 3cm. Hon frågade vad jag ville ha för smärtlindring. Epiduralen, sa jag som hade bestämt innan att jag inte ville ha någon bedövning. Fick börja med att andas lustgas. Under tiden jag hade värkar och andades hjälpte hon mig att byta om. J satt hela tiden vid min sida. Det var skönt att bara ha honom där. Jag hann inte prata så mycket med honom, värkarna kom direkt inpå varandra, var helt borta och han berättade efteråt att ögonen rullade i huvudet på mig. Efter en stund kom barnmorskan in och sa åt mig att gå och kissa, sedan skulle hon undersöka mig och ringa på läkaren som skulle lägga bedövningen. Jag var öppen 6cm. När läkaren hade lagt bedövningen tog det en stund sedan släppte den värsta smärtan. Jag kunde släppa lustgasen och prata med J igen. Jag skrattade lite emellanåt. 30min efter att jag hade fått epiduralen kom barnmorskan in och undersökte mig. Jag var öppen helt. Nu väntade vi bara på krystvärkarna. När hon hade lämnat rummet så kände jag ett tryck neråt. Sa åt J att ringa på klockan. Barnmorskan och undersköterskan var förvånade över att allt gick så fort. Och så smidigt. Kl. 20:59, 9min efter att krystvärkarna startade var hon ute. 50cm lång och 3085gr. Allting släppte och jag återvände från min bubbla. Vi åkte hem vid lunch dagen efter.

På återbesöket till barnmorskan så fick jag en journalkopia. Anledningen till att jag var så borta under värkarbetet var att värkarna var så kraftiga. Jag öppnade mig från 3-10cm på 2,5h. Lilltjejen kom utvinkandes med ena handen och tydligen så kan man spricka rätt rejält då, men det gjorde jag inte så jag hade tur :)

12 veckor gammal är hon idag lillskruttan. 12 timmar på översta bilden.