Förkyld- det är så jävla synd om mig!

Alla näsdukar och pappersbitar jag använt det senaste dygnet skulle seriöst kunna användas för att skriva en roman. Allt mitt snörvlande, snarkande, hostande och nysande har inte bara hållt mig vaken utan även min partner. 3 dagen på praktiken för honom idag och han var lagom glad när han skulle upp imorse. Tur att jag lärt mig att inte ta illa upp av hans morgonhumör.

Idag ska jag pyssla ihop ett kollage av foton på oss syskon från när vi var små. Ska även tvinga mig själv att äta fastän jag inte känner någon smak och blir andfådd av att tugga med stängd mun. Min underbara sambo börjar bli lite oroad över att jag inte äter ordentligt och inte gått upp något och ingen av oss vill att mitt dåliga ätande ska fortsätta och ställa till med problem för knoddis...