Förbannade kärringjääävel!
Medlem · 2010-05-12 · 234 visningar
Jag är så arg och ledsen på samma gång så jag vet inte vart jag ska börja... Det finns ingen som jag verkligen hatar så mycket som min sons pappas familj! Hatar! Som jag skrivit i tidigare dagboksinlägg så har jag ring och skrivit brev till hans farmor-och farfar och att dom till en början blev jätteglada och ville att vi skulle ringa direkt efter flytten, men sen svarar ju fittkärringen inte i telefonen. Vi träffade hans faster på öppna förskolan och den jävla kossan hälsade inte, idag på BVC kom hans farmor in i väntsalen med sitt andra barnbarn.. Mitt hjärta började slå i 120 och jag fick en jättestor klump i magen. Under ca 5 minuter satt jag och tittade på henne mer eller mindre hela tiden för att få ögonkontakt men kärringjäveln blega bara rakt fram. När hon sedan gick in till sin läkare med barnbarnet kom en kompis fram och då sa jag att det var min sons farmor. Min kompis tappa hakan och fråga vad fan det var för fel på henne. Hon tittade inte ens åt vårat håll efter att hon kollat över salen när hon kom in. Vi pratade om allt som hänt och jag vet inte om hon hörde oss genom dörren för när hon sen kom ut så tittade hon på mig när hon gick förbi men satte näsan i vädret när jag titta henne rakt i ögonen. Jag hann inte ens säga hej. Hon sa inte Hej. Varför vill hon inte veta av sitt barnbarn?! Hon var ju så superglad över att jag skrivit ett brev och skickat kort?
I efterhand kom jag på att jag skulle lyft upp min son och gått fram till henne och sagt "HEj, här är ditt barnbarn". Jag tror att min sons pappa ljugit ihop en jävla rövar historia om mig eller typ förbjudit dom att träffa min son innan han gjort det eller nått i den stilen. Varför skulle dom annars hålla på som dom gör? Den gången vi träffa hans faster på öppna förskolan o hans kusin kröp fram till honom och slet leksaken ur hans hand skulle jag ju givetvis sagt "Ne men titta *. Här kommer ju din kusin!!!!!!" typ ashögt så alla skulle hört.
Jag grät när ja gick ifrån BVC förut. Förbannade förbannade jääävla kärring jävel! Min mamma ville ringa till henne och fråga vad fan det är dom håller på med men jag tror bara det blir värre. Jag har gett dom alla chanser jag kunnat och dom vill ju uppenbarligen inte veta av sitt barnbarn. Deras förlust.. Sen när min son växer upp och frågorna om hans rikitga pappa, farmor, farfar och fastrar/ farbröder kommer så säger folk att dom riktiga svaren inte räcker till. Det kommer alltså inte räcka med att säga "Jag gjorde vad jag kunde för att dom skulle träffa dig men dom ville inte.." Men vad fan kan jag mer göra? Jag kan ju leta upp vart dom bor och åka hem till dom men å andra sidan så känner jag att det får fan vara nog nu. Vill dom inte veta av mig vill jag heller inte tränga mig på och som sagt... deras son har ju troligtvis ljugit ihop en rövarhistoria för sånt är han jävligt bra på.
Jag har en fd kompis som hade lika dant när han växte upp. Eller han fick reda på att han hade en annan pappa när han var typ 10 år. O nu i efterhand ångrar han att han träffa sin bio-pappa just för att hans pappa totalt struntat i sin son i alla år. Nu vet jag ju inte om min sons pappa kommer skita i honom så länge- men det ser ju inte ljust ut. Men iallfall, jag hoppas så innerligt att min son ska se min sambo som sin riktiga pappa oavsett vad i framtiden. Och att han ska se min sambos förälldrar som sin farfar och farmor. Dom är så glada över min son. Första gången dom träffat honom ringde dom runt till min sambos syskon och berättade glatt att dom fått träffa honom. Dom som inte behöver bry sig är superglada över honom. O det gör mig både glad och lycklig, att det finns folk där ute som har hjärtan av guld!
Jag vet att det är fel av mig och dålig stil men någonstans inom mig hoppas jag att min sons pappa inte vill träffa honom på många år och när han väl gör det så hoppas jag att min son ber honom fara och flyga dit pepparn växer och säger att han redan har en pappa.. Skulle nu min son få träffa sin pappa inom snar framtid så kommer han iaf inte få hålla i honom för han gallskriker om han kommer till någon som han inte känner igen. Det är knappt att min mamma kan hålla i honom utan att han börjar gråta och vill komma till mig. Jag vet att det är dåligt av mig men jag tycker faktiskt att det är lite skönt att han är så mammig.. Iallfall när det kommer till att andra ska hålla honom. Det kanske därför han är sån också, för att jag inte gillar det?
Oj oj nu blev det mycket. Men skönt att ha lättat hjärtat. Jag är fortfarande jättelessen för det som hände men tack vare min underbara sambo, min familj och alla goda vänner som stöttar mig så går det ändå!
Ha en bra kväll allihopa!
Pussar & kramar
I efterhand kom jag på att jag skulle lyft upp min son och gått fram till henne och sagt "HEj, här är ditt barnbarn". Jag tror att min sons pappa ljugit ihop en jävla rövar historia om mig eller typ förbjudit dom att träffa min son innan han gjort det eller nått i den stilen. Varför skulle dom annars hålla på som dom gör? Den gången vi träffa hans faster på öppna förskolan o hans kusin kröp fram till honom och slet leksaken ur hans hand skulle jag ju givetvis sagt "Ne men titta *. Här kommer ju din kusin!!!!!!" typ ashögt så alla skulle hört.
Jag grät när ja gick ifrån BVC förut. Förbannade förbannade jääävla kärring jävel! Min mamma ville ringa till henne och fråga vad fan det är dom håller på med men jag tror bara det blir värre. Jag har gett dom alla chanser jag kunnat och dom vill ju uppenbarligen inte veta av sitt barnbarn. Deras förlust.. Sen när min son växer upp och frågorna om hans rikitga pappa, farmor, farfar och fastrar/ farbröder kommer så säger folk att dom riktiga svaren inte räcker till. Det kommer alltså inte räcka med att säga "Jag gjorde vad jag kunde för att dom skulle träffa dig men dom ville inte.." Men vad fan kan jag mer göra? Jag kan ju leta upp vart dom bor och åka hem till dom men å andra sidan så känner jag att det får fan vara nog nu. Vill dom inte veta av mig vill jag heller inte tränga mig på och som sagt... deras son har ju troligtvis ljugit ihop en rövarhistoria för sånt är han jävligt bra på.
Jag har en fd kompis som hade lika dant när han växte upp. Eller han fick reda på att han hade en annan pappa när han var typ 10 år. O nu i efterhand ångrar han att han träffa sin bio-pappa just för att hans pappa totalt struntat i sin son i alla år. Nu vet jag ju inte om min sons pappa kommer skita i honom så länge- men det ser ju inte ljust ut. Men iallfall, jag hoppas så innerligt att min son ska se min sambo som sin riktiga pappa oavsett vad i framtiden. Och att han ska se min sambos förälldrar som sin farfar och farmor. Dom är så glada över min son. Första gången dom träffat honom ringde dom runt till min sambos syskon och berättade glatt att dom fått träffa honom. Dom som inte behöver bry sig är superglada över honom. O det gör mig både glad och lycklig, att det finns folk där ute som har hjärtan av guld!
Jag vet att det är fel av mig och dålig stil men någonstans inom mig hoppas jag att min sons pappa inte vill träffa honom på många år och när han väl gör det så hoppas jag att min son ber honom fara och flyga dit pepparn växer och säger att han redan har en pappa.. Skulle nu min son få träffa sin pappa inom snar framtid så kommer han iaf inte få hålla i honom för han gallskriker om han kommer till någon som han inte känner igen. Det är knappt att min mamma kan hålla i honom utan att han börjar gråta och vill komma till mig. Jag vet att det är dåligt av mig men jag tycker faktiskt att det är lite skönt att han är så mammig.. Iallfall när det kommer till att andra ska hålla honom. Det kanske därför han är sån också, för att jag inte gillar det?
Oj oj nu blev det mycket. Men skönt att ha lättat hjärtat. Jag är fortfarande jättelessen för det som hände men tack vare min underbara sambo, min familj och alla goda vänner som stöttar mig så går det ändå!
Ha en bra kväll allihopa!
Pussar & kramar
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.