Fet och omotiverad!

29+1 och jag är tröttare än någonsin, den lilla energi jag har går direkt till sonen på strax över året. Och alla med barn vet hur mycket energi en sådan liten filur kräver.;p jag är så otroligt glad över att jag har en man som ställer upp till hundra utan att riktigt ha förståelse för hur dåligt jag mår i denna graviditet. Men han finns där iaf, och de är jag otroligt tacksam för.

jag mår rentutsagt skit! Jag har ont i hela kroppen och känner att det inte är långt ifrån att jag bryter ihop! Varenda steg gör ont, jag är vätskefylld som fasen, jag har noll motivation .. Och det är en evighet kvar till november.. Plus en rädsla att bebis börjar vilja ta sig ut. Vilket Jag inte vill! Jag vill gå tiden ut även om jag mår skit!

Jag vill få uppleva det de flesta andra får, inte att någon tar min bebis och kör iväg med!! Känner mer och mer som om min kropp förbereder sig. Ska in nästa vecka på en kontroll och håller tummarna på att inget har hänt. Nej hoppas på att få lite mer energi så jag klarar av att ta tag i vardagen, vill absolut inte känna såhär resten av tiden. Och jag har sååå mycket att göra innan bebisen kommer!!