Fantastiskt

Nu har vi äntligen varit hos BM fast det var en manlig överläkare som kollade mig, men det gick bra ändå. Vi såg ETT hjärta som tickade... jag hade ju två ägg som släppte men ett blev befruktat. Så den 9 juni ska den lilla komma om allt går vägen. Inget får hända nu... jag är ju så lycklig!! o så fick jag veta att en kollega är ungeför lika långt gången som jag så det skulle ju vara superkul om vi gick samtidigt!! Så nu håller jag tummarna för både henne och mig =)

Min sambo säger ingenting... jag vet inte hur jag ska tyda det??

Han är en tänkare men diskuterar gärna saker, tycker han kanske att det är för tidigt att prata om det? eller vad är problemet? jag blir inte klok på honom...hoppas det släpper så småningom. Och så tycker han att jag är tjock! att mina armar har blivit slappa och stora! jo klart jag har gått upp lite jag har ju slutat snusa och då äter jag som en tok... men det var inte så snällt av honom att säga så, det sårade mig. Då blev han skitarg när jag sa att jag blev ledsen och började gråta. Är det inte nu han ska stötta mig och ta hand om mig?? jag får helt enkelt vara gravid ensam och njuta i tysthet utan att ens blanda in honom.... o inte tänker jag banta iaf!! det kan han glömma! det gör jag sen när lillen har kommit.

Karlar... jag vet inte vad man ska ha dom till egentligen??? för barn kan man få ändå.