Faan...

...är så trött. Trött i själen...

Har svårt att se något positivt just nu... jag vet att det finns massor positivt, jag kämpar för allt positivt men just nu kan jag inte se det. Allt jag ser är hur skitjobbigt allt är. Som vanligt tänker jag att jag är en super människa och ska klara av allt på en gång! Ensam.

Ska jobba järnet hela februari för att avsluta sådan som jag påbörjat, samtidgt som jag ska töma studion och riva ner disk och måla om. Ska även göra kunskapsprov+uppkörning, fixa inför dop den 2 mars och vara mamma medan min man ligger borta 80 % av tiden. Och så ska vi låna ut huset till min syster som ska ha tjejkväll sista helgen i feb.

Satte in spiral i måndags och det gick fel. Min livmoder ligger tydligen väldigt långt bak så bm behövde hjälp för att ens nå fram. Och då behövde hon en extra klämma som självklart slinter och nyper till där inne så jag får en sår som börjar blöda. Och jag har blödigt enda sen dess...

Det kommer vara SÅ underbart när den här helvetes månaden är slut!

Känns som jag skulle behöva gråta men det går inte... jag kan inte bryta ihop och det resulterar i att jag biter ihop käkarna så hårt att jag får sprängande huvudvärk var enda jävla dag. Det kryper i hela kroppen på mig...

Det som inte dödar det härdar säger de ju... men faan alltså! Jag vet att jag inte har det värst men det är värst för mig. Är så trött på att inte få må helt bra.. att det alltid ska vara något skit! Så nu föll jag för min gamla ovana... jag köpte ett paket cigg. Tog några bloss när jag kom hem men känner mig hemsk som gjorde det då jag inte vill röka egentligen. Men känns som det inte finns något annat jag kan göra för att få en sekund utan stress.