extrainlägg...

Är så sjukt bebissugen. Min lilla älskling är verkligen ingen bebis längre utan ett småbarn. Sen har jag läst en hel del om den sortens framfall som jag troligtvis har -vad man gör för att göra det så bra som möjligt och då är det vanligaste att plocka bort livmodern. Sen så är vi i en sån period just nu då det är lite oroligt, D har halvårskontroll och därmed precis gjort röntgen så ska han även ta nya blodprov och sen ska vi träffa läkaren.

Har börjat drömma väldigt konstiga drömmar nu - i stora drag handlar det om att " vi får reda på att han fått återfall och han påbörjar behandling och han bara blir sämre. Under den här perioden har jag ingen mens men tanken att jag ska kunna va gravid finns inte. Får en tid till gyn för att kolla och ombokar den 2 veckor och under den tiden hinner D bli så dålig att han ligger på dödsbädden - går till gyn och får där veta att jag är gravid i v.16 ... Berättar det för D och tyvärr så överlever han inte. Tiden går och det lilla livet kommer i v. 36 - en liten dotter." Efter att jag får se min dotter så vaknar jag och varje gång så är jag helt matt i kroppen och ledsen.

Så nu sen drömmarna började så är jag ännu mer rädd för att jag ska mista D... Vet inte vad jag ska göra åt detta - känns som om typ ingen förstår mig.

Kram på er där ute tjejer <3