Ett vrak

Känner mig som en galning. Hormonerna rusar i kroppen och har förvandlat mig till Häxan Surtant. Muckar gräl med sambon konstant, blir upprörd över småsaker, min stubin är i stort sett obefintlig, har ingen lust eller ork till nåt. Känner mig lite nere. Enda jag vill göra är att ligga i sängen och stirra i väggen. Jag vill och orkar verkligen inte göra något annat. Tårarna kommer titt som tätt, panikkänslor, glädjerus, ilska, lycka. Jag mår inte alls särskilt bra. Ostabil är ordet. Orkar inte. I mitt huvud rör sig de mest bisarra tankarna, och i och med att jag är jag stannar de oftast inte bara i huvudet utan hinner slinka ut mellan läpparna utan att ha blivit ordentligt igenomtänkta. Kaos, kan inte bli nåt annat.