Ett parallellt universa.
lusselilla · 2012-03-26 · 279 visningar
Först trodde jag inte att det var sant.
Jag testade bara för att om , så att jag inte skulle äta något olämpligt i så fall. Att brösten känns som taggtråd och att jag misstänkte att jag höll på att bli sjuk så illa som jag mådde, för att inte tala om tröttheten (!!!), handlade bara om annat i mina tankar.
När testet blev positivt fick jag lov att göra det 4 gånger för att tro på det...
Tänk att tiden som bara flög fram för några veckor sedan, verkar ha stannat av. Allt står stilla, och jag befinner mig som i ett eget universa. Jag har inte berättat något i skolan än, och det känns lite svårt att vara närvarande i samtal och liknande. Vill egentligen bara utbrista "Hallå, jag håller på att transformera fram en baby här!!!"
Jag testade bara för att om , så att jag inte skulle äta något olämpligt i så fall. Att brösten känns som taggtråd och att jag misstänkte att jag höll på att bli sjuk så illa som jag mådde, för att inte tala om tröttheten (!!!), handlade bara om annat i mina tankar.
När testet blev positivt fick jag lov att göra det 4 gånger för att tro på det...
Tänk att tiden som bara flög fram för några veckor sedan, verkar ha stannat av. Allt står stilla, och jag befinner mig som i ett eget universa. Jag har inte berättat något i skolan än, och det känns lite svårt att vara närvarande i samtal och liknande. Vill egentligen bara utbrista "Hallå, jag håller på att transformera fram en baby här!!!"
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.