Ett erkännande...

Jag måste erkänna något jag skäms galet mycket för!
Innan graviditeten hade jag rökt i ca 10 år. Slutade naturligtvis tvärt två dagar efter vi fått vårt plus utan problem. Den motivationen jag hade var ju utan tvekan det bästa! Vi skulle bli föräldrar!
Och det var hur enkelt som helst att inte röka även om suget kom då och då. TILLS min pappa dog efter 3 års sjukdom. Då var det kört och jag tröstade mig med smygrökning. Så småningom kom sambon på mig och blev allt annat än glad! Men vad fasen skulle han göra? Jag är 25 år gammal, alltså långt öven myndighetsåldern. Jag röker aldrig i leias direkta närhet dvs hon är inte en passiv rökare mer än att jag möjligen luktar rök. Skulle inte drömma om att ta med henne ut! Men ändå, vad tusan håller jag på med?! Jag hade ju klarat mig utan så länge!
Så nu har han låtit mig vara och gnäller inte. Vissa saker som hänt, bla i vår bekantskapskrets har dock fått mig på andra tankar. En väldigt trevlig tjej har fått chockbesked om att hon inte kommer få ett långt lyckligt liv. Hon går just nu under strålbehandlig, hon har nämligen cancer och hon röker inte ens! Och jag som börjat igen i praktiskt taget ber om det!
SÅ NU HAR JAG RÖKT FÄRDIGT!
Detta är inte allt. Jag vill även förändra vissa saker med min kropp och det ska jag äntligen göra! Men först behöver kroppen tränas upp igen och nu är jag riktigt på g! Har gått ner 2,5 kg sedan vi kom hem från Turkiet (2veckor sedan)! Och har nu ca 5 kg kvar till målvikt! Idag ska jag köpa lite hantlar så jag kan göra en värdig hemmaträning, PT träning 1-2 ggr i veckan och gymkortet ska användas 2-3 ggr/veckan! Så nog fasen ska jag göra mitt bästa för att uppnå en ny livsstil och förändra mitt utseende!

Anledningen till att jag ens skriver det här är att ni tjejer är så fina och stöttande men även att jag skulle skämmas som en hund om jag gick om smygrökte nu när jag säger högt att jag ska sluta!
Så i morgon är dagen med stort D, första dagen på mitt nya liv!

Wish me luck! :D