Ett år sen +
tuffani · 2012-10-28 · 414 visningar
Idag (igår.. klockan hann bli över 12) den 27 oktober är det exakt ett år sedan jag fick ett plus.. Jag hade inte en tanke på att jag kunde vara gravid, mensen hade varit sen så många gånger så jag hade nästan börjat tro att jag inte kunde bli gravid. Den här gången var den bara någon dag sen men både jag och sambon kände på oss att nu är det så. Efter endast ett förhållande på 5 månader så är ju inte det dem första planerna man har.. Och där var det, plusset.
Har aldrig nånsin varit så förtvivlad som efter det, det kändes som att mitt liv tog slut. Som att jag hade hoppat utför ett stup utan någon räddning. Jag visste sedan innan plusset att jag inte är någon människa som är gjord för en abort och det visste även min pojkvän. Guuud vad jag grät, jag grät, grät, grät. Vi pratade och pratade och kom fram till att båda alternativen var lika bra och att båda var lika dåliga för oss.
Till slut bestämde vi oss för en abort.. Vi lät det ligga under några dagar och smälta in tills en dag då jag kände att nej, det här barnet ska vi ha, vi bara måste! Jag sa till honom att vi måste prata och innan jag ens öppnade munnen så sa han "Jag vill inte göra en abort, vi kan inte" Åååååh! Vi kände likadant!
Så här sitter vi idag med en alldeles underbar dotter på 3 månader och 26 dagar. Hon är världens snällaste barn, superglad, lättsam, sover som hon ska, gråter endast då hon är superhungrig eller om hon är övertrött och vi har knappt haft något problem alls sen första veckan då hon inte ville gå upp i vikt. Vilken tur vi har haft :) Jag älskar henne mer och mer för varje dag som går och ångrar verkligen inte beslutet vi tog.
Trots att det varit kämpigt til och från att ställa om sig och sitt liv, det har nog alla blivande och nyblivna mammor känt trots att man är lycklig över sitt barn så är det en väldig omställning.. Man har ett helt nytt liv. Och för sambon.. (det kan allt ta tid innan föräldraskapet blir på riktigt för dom) Jag har allt undrat i vissa stunder om vi verkligen skulle varit vi om inte Nova fanns, det kan jag inte svara på, men glad är jag att han fortfarande är vid min sida. Det kanske inte håller hela livet (vilket jag hoppas att det gör) men vi har skapat det vackraste jag skådat och på måndag firar vi 1½ år. Det var inte så jag trodde livet skulle bli för ett par år sedan... Men jag hade inte kunnat få det bättre, gud va lycklig jag är! Jag önskar att alla människor fick känna en sån glädje någon gång. Haha, va töntig jag låter!
Hoppas alla ni andra mammor här på sidan har det bra! Jag önskar en trevlig halloween, ni är toppen!
Här får ni några bilder på skruttan också :)))
Har aldrig nånsin varit så förtvivlad som efter det, det kändes som att mitt liv tog slut. Som att jag hade hoppat utför ett stup utan någon räddning. Jag visste sedan innan plusset att jag inte är någon människa som är gjord för en abort och det visste även min pojkvän. Guuud vad jag grät, jag grät, grät, grät. Vi pratade och pratade och kom fram till att båda alternativen var lika bra och att båda var lika dåliga för oss.
Till slut bestämde vi oss för en abort.. Vi lät det ligga under några dagar och smälta in tills en dag då jag kände att nej, det här barnet ska vi ha, vi bara måste! Jag sa till honom att vi måste prata och innan jag ens öppnade munnen så sa han "Jag vill inte göra en abort, vi kan inte" Åååååh! Vi kände likadant!
Så här sitter vi idag med en alldeles underbar dotter på 3 månader och 26 dagar. Hon är världens snällaste barn, superglad, lättsam, sover som hon ska, gråter endast då hon är superhungrig eller om hon är övertrött och vi har knappt haft något problem alls sen första veckan då hon inte ville gå upp i vikt. Vilken tur vi har haft :) Jag älskar henne mer och mer för varje dag som går och ångrar verkligen inte beslutet vi tog.
Trots att det varit kämpigt til och från att ställa om sig och sitt liv, det har nog alla blivande och nyblivna mammor känt trots att man är lycklig över sitt barn så är det en väldig omställning.. Man har ett helt nytt liv. Och för sambon.. (det kan allt ta tid innan föräldraskapet blir på riktigt för dom) Jag har allt undrat i vissa stunder om vi verkligen skulle varit vi om inte Nova fanns, det kan jag inte svara på, men glad är jag att han fortfarande är vid min sida. Det kanske inte håller hela livet (vilket jag hoppas att det gör) men vi har skapat det vackraste jag skådat och på måndag firar vi 1½ år. Det var inte så jag trodde livet skulle bli för ett par år sedan... Men jag hade inte kunnat få det bättre, gud va lycklig jag är! Jag önskar att alla människor fick känna en sån glädje någon gång. Haha, va töntig jag låter!
Hoppas alla ni andra mammor här på sidan har det bra! Jag önskar en trevlig halloween, ni är toppen!
Här får ni några bilder på skruttan också :)))
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.