Ensam kännslor!

Har inte haft så ont av att inte ha så många vänner..men nu känns det! I gymnasiet var vi bara tre tjejer i klassen och vi var inte på samma nivå lite synd tycker jag. Och sedan dess har jag bara jobbat med äldre kvinnor i 50 års åldern.. Så blev väldigt ensam är super svårt att bygga upp nytt med andra nu. Har en underbar kille och umgås med honom och hans kompisar..han har hur många som helst. Han kan typ säga ska vi spela playstation och dem kan sitta i timmar med att knappt prata och bara spela..är lite avis på att killar har så lätt att bara "vara". Fast jag älskar att prata men har ingen speciell att dela saker med sånt som inte min kille orkar eller har intresse av.

Hade en tjej som jag brukade komma till på koppar cafe och tjötade några timmar men det vara bara det att hon aldrig tog första kontakten med mig utan det var jag som ringde och frågade hur hon mådde och ifall hon hade tid att träffas. Sen gick det en tid då jag glömde att ringa på länge då märkte jag att hon heller inte hörde av sig..så nu ringer jag inte mer..förstår att hon inte har tid o ork..lite synd men man kan ju inte tränga sig på hos folk! Vete fan ibland undrar jag är det så mycket fel på mig?? Troligen då, eller så har jag inte hittat någon än. Tur jag har min man och min älskade lilla bebis behöver ha några att älska och någon att få kärlek ifrån..

Kram kram -Älskar dig mitt lilla liv i magen