ENSAM

Alltså att va gravid är nog de finaste jag fått vara med om, ja njuter verkligen av det. Ända negativa e att, ja har förlorat mitt jobb o vatt hemma 2månader nu, vi sålde vår lägenhet o lämnade över den i början av året pga vi renoverar ett hus som än idag står som ett skal. Min sambo jobbar på sitt heltidsjobb o direkt efter det varje dag även helger så åker han till huset o renoverar det, han sliter verkligen för vår skull. Vi bor hos hans mamma, o de känns inte bra alls, vi kan inte göra ett skit, plus ja känner mig som världens sämsta person pga blir nedstämd av att gå hemma som resulterar i att ja orkar ej göra något mer än att ge all min tid till vår lilla hund. Vi hade tusen polare innan, men ända sen de började gå jätte bra för mig o min sambo o allt vi önska oss gick i uppfyllelse så e de precis som att en o en försvinner, vi snackar ej ens om vår lycka, bara svarar på hur vi har det o hur det går när dom frågar, nu har ja ingen ja kan höra av mig till alls, ja vet att dom hade umgåts med mig, men då e ja sån som undrar varför dom tappat kontakten med oss o känner som att de e falsk att va med dom, precis som om inget hänt. Så nu ser mina dagar ut som inget, ja bara liggeri en säng träffar ingen , ser ej min sambo, inget!!! eftersom vi bor hos hans mamma så kan ja ej pyssla med de ja älskar heller som e att gjuta, well, detta e första gången ja känner mig ensam o kommer vara länge till så får bara bita ihop väl. Menar, har vi gjort något fel för att vi har de bra med hus o bil graviditet o hund? blir man automatiskt en tråkig person när man väljer ett liv som vuxen??? hur tänker människor? jaja jag behövde bara skriva av mig lite! längtar så efter vår bebis nu.