en viss oro.

jag har börjar känna en viss oro då alla mina "gravid-symtom" verkar ha försvunnit. jag tog kontakt med min barnmorska som rådde mig att ringa till gyn och få boka en tid för ultraljud, mest för att stilla min egen oro.
det kändes bra att hon tog mig på allvar, att jag tillåts vara lite... "hispig"...
tyvärr gjorde dom inte det på gyn. kvinnan som svarade började direkt tala om missfall och döda foster, en tanke som jag inte ens riktigt tänkt själv. jag blev helt förstörd och grät hela förmiddagen.
min mamma ordnade så att en annan barnmorska ringde upp mig. hon försökte lugna mig men sa att hon inte kunde lova mig något och kände jag mig orolig så kunde jag åka upp akut på gyn och kräva ett ultraljud.
jag bestämde mig dock för att inte åka och intalade mig själv att "mår bebisen bra så gör ju jag oxå det, och den har säkert precis börjat finna sig till rätta och varför ska den då hålla på bråka och störa sin mamma..."

idag ringde jag ändå till gyn och krävde att bli tagen på allvar.
hon bokade in mig på ett ultraljud i morgon på morgonen.
jag tycker själv att det skulle lugna mig, samt få mig att verkligen förstå att det är någon där...