En vecka
Kurtan · 2013-02-27 · 341 visningar
Ja, nu har jag haft beviset i en vecka, känns som mycket längre än så och ändå är det fortfarande lika overkligt. Ringde barnmorskan igår, var och hämtade lite papper att fylla i och fick en tid nästa vecka, så det känns bra. Tyvärr var jag för nervös i telefon så jag kom att tänka efter om det var den 6:de eller den 7:de, jag och siffror ibland, kl 14:00 var det iaf, hehe. Hoppas på påminnelsemeddelande bara.
Mina två närmsta vänner vet nu. Tjejkompisen redan samma dag jag testade mig, för hon själv var orolig, och jag hade beställt fler tester så gav henne ett så hon slapp vänta och köpa, så jag fick ju lov att berätta, men hon tar för givet att jag ska genomgå abort bara för hon skulle gjort det. Sedan har vi vår gemensamma killkompis som själv har dotter, vi var hos honom i helgen och han tyckte jag var annorlunda som inte drack något längre, så jag fick lov att dela med mig hemligheten. Imorgon ska jag åka över till några gamla tjejkompisar och hoppas på lite stöd! Kommer kännas som en lättnad att få ur mig det till dem.
Mamma och pappan, pojkvännen min alltså väntar jag med nog ett tag tills jag vet att allt står rätt till med barnet. Känns onödigt att oroa dem annars, då jag inte vet hur de kommer att ta det hela, vilket gör mig rätt nervös dock, men det får komma då.
Testade mig i morse igen, fast jag tycker folk som plussat är konstiga som gör det, men jag kände liksom att jag måste få det bekräftat igen, känns som en evighet sedan sist, och ändå har jag inte blödit någonting alls, vilket känns jävligt bra det. Vill bara att den här veckan ska rusa iväg så jag får träffa barnmorskan snart! Åååh, ska umgås med mina vänner så jag i alla fall har något att göra, och sen börja packa för flytt.
Varför känns det fortfarande så overkligt för? Har haft massa skumma drömmar också, haha, lite jobbigt men kul. Kan inte fatta att jag har ett växande liv här inne, hoppas bara att jag är lika långt gången som jag bör, men man vet ju inte, längtar efter att kolla upp allt bara, tänk om jag bara är några veckor, typ 6 eller nåt, vill ju att jag ska gå in i vecka 9 nu snart på riktigt. Jaja, allt återstår att se, japp japp, försöker inte tänka och oroa mig, men tankarna flyter ju runt i skallen.
Mina två närmsta vänner vet nu. Tjejkompisen redan samma dag jag testade mig, för hon själv var orolig, och jag hade beställt fler tester så gav henne ett så hon slapp vänta och köpa, så jag fick ju lov att berätta, men hon tar för givet att jag ska genomgå abort bara för hon skulle gjort det. Sedan har vi vår gemensamma killkompis som själv har dotter, vi var hos honom i helgen och han tyckte jag var annorlunda som inte drack något längre, så jag fick lov att dela med mig hemligheten. Imorgon ska jag åka över till några gamla tjejkompisar och hoppas på lite stöd! Kommer kännas som en lättnad att få ur mig det till dem.
Mamma och pappan, pojkvännen min alltså väntar jag med nog ett tag tills jag vet att allt står rätt till med barnet. Känns onödigt att oroa dem annars, då jag inte vet hur de kommer att ta det hela, vilket gör mig rätt nervös dock, men det får komma då.
Testade mig i morse igen, fast jag tycker folk som plussat är konstiga som gör det, men jag kände liksom att jag måste få det bekräftat igen, känns som en evighet sedan sist, och ändå har jag inte blödit någonting alls, vilket känns jävligt bra det. Vill bara att den här veckan ska rusa iväg så jag får träffa barnmorskan snart! Åååh, ska umgås med mina vänner så jag i alla fall har något att göra, och sen börja packa för flytt.
Varför känns det fortfarande så overkligt för? Har haft massa skumma drömmar också, haha, lite jobbigt men kul. Kan inte fatta att jag har ett växande liv här inne, hoppas bara att jag är lika långt gången som jag bör, men man vet ju inte, längtar efter att kolla upp allt bara, tänk om jag bara är några veckor, typ 6 eller nåt, vill ju att jag ska gå in i vecka 9 nu snart på riktigt. Jaja, allt återstår att se, japp japp, försöker inte tänka och oroa mig, men tankarna flyter ju runt i skallen.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.